Alla inlägg av Daniel Björnalm

Ricky Yarsuvat – målar och nålar i fotbollens tjänst

GAIS är mer än spelvändningar, tunnlar och gröna raketer. Ni har tidigare bland annat kunnat ta del av fotbollen i Gårdsten samt Amo och hans engagerande berättelse om hans dotter vars liv cancern tog vid alldeles för tidig ålder. November är Diabetes Awareness Month och detta är den andra delen av klubbens uppmärksammande av den obotliga sjukdomen. 

Både Stefan Jacobsson och Ricky Yarsuvat ägnar många tankar och beslut åt sin fotboll och sina respektive sjukdomar var dag. För torts att båda är drabbade av diabetes skiljer sig deras sjukdomsbild åt. Den förstnämnde har typ 2 medan den sistnämnde har typ 1. Under november har reportage presenterats med Stefan och nu är det Rickys tur. Ni finner en kortare version här på GAIS.se samt en längre variant hos samarbetspartnern diabeteshanden.se

Superettans sista omgång är på lördag och en ödesmatch väntar för GAIS. Ricky är van vid att gå tuffa matcher i livet med sin sjukdom och säger så här om lördagens tuffa ödesmatch borta mot Dalkurd FF.

– Lite smånervöst men ändå skönt att vi har det i egna händer. Vi kommer att gå direkt för tre poäng och när vi tar de tre poängen så säkrar vi kontraktet. Vi får som sagt ta revansch från lördagen där vi tappade ledningen när vi kunde säkrat kontraktet. Vi var inte alls nöjda med resultatet, även om vi stundtals spelade riktigt bra. 

– Tycker att vi spelat bra i slutet i många matcher även om vi kanske inte alltid får med oss resultatet. Fortsätter vi spela som vi gjort kommer det att ordna sig, Vi får ta med det bra vi gjorde i lördags och försöka sätta chanserna vi får, så avgör vi detta.

– Det kommer bli viktigt att vi inte släpper till så mycket bakåt och att vi fortsätter skapa chanser som vi gjorde i lördags, men att vi blir mer noggranna i avsluten och tar vara på chanserna. Där måste vi bli bättre!

Positiva tongångar och förhoppningens låga är tänd och brinner förhoppningsvis i sann GAIS Tifo-anda med seger som resultat på lördag.

——————

Lördagen den 23:e maj toppade boråsfödde Christer Björkmans hit ”Imorgon är en annan dag”  Kent Finells Svensktoppen. Så kom det att bokstavligt att bli för familjen Yarsuvat på Hässleholmen i Borås. Den av döttrar prydda syskonskaran kom då att på söndagen utökas med två pojkar. Robin var ivrigast att se världen som sin lekplats. Den yngre pojken, som sedermera gavs namnet Richard, följde broderns exempel tre minuter senare. Stolthet för mamma Emriza som än i dag är den som alltid finns där med sin hjälpande hand.

Bollen fanns tidigt som en leksak av rang och Borås AIK kom att bli brödernas moderklubb. Tidiga framgångar för Ricky röntes och stadens elitlag IF Elfsborg plockade in den snabbe och målfarlige anfallaren till sin ungdomssektion.Även i den gula tröjan hittades målet i takten rask och den allsvenska debuten skedde på Borås Arena en tidig sommardag mot Mjällby AIF. En 19-årig Ricky bytte av Niklas Hult efter 82.13.  Detta i en match där även grönsvarta bekantingar som Daniel Nicklasson och Joel Anell deltog.

Det var inte bara Elfsborg som tyckte att Ricky var värd att testa på högre nivåer. Sveriges U19-landslag lockade med samma färg på tröjan fast kompletterat med blåa byxor istället för de svarta. Internationella meriter samt handskakning med den dåvarande GAIS-spelaren Sandeep Mankoo blev erfarenheten summerad till.

Efter fem allsvenska inhopp landade talangen i diverse utlåningar till mindre klubbar i serierna under Allsvenskan. Noterbart i sammanhanget är en provspelning på Gaisgården. Karriären tog fart ordentligt när lillebror Yarsuvat landade i Elfsborgs lokala antagonister Norrby IF. Väl hos den blåvita arbetarklubben blommade den då 23-åriga anfallaren ut och matchrapportörerna fick flitigt plita ned Milan-supporterns namn i kolumnen för gjorda mål. En vinst i Division 1:s skytteliga fick klubbar högre upp i seriesystemet att kasta måltrånande blickar på framfarten. Längsta strået drog Dalkurd FF. 

För andra året i rad var det namnet Yarsuvat som graverades in på en skytteligapokal. Dalkurd såg till att hänga Superettans ytterrock på kroken och göra entré i svensk fotbolls finrum på allvar då seriens silvermedalj innebar avancemang till Allsvenskan. Ryktet om karlns giftighet i straffområdet efter de 17 målen hade spridit sig utomlands och den engelska League 1-klubben Oldham fann att den unge svensken skulle vara deras X-faktor. Ödet ville dock annorlunda och när affären på stopptid föll hade de flesta allsvenska klubbar spikat sina trupper. Återvändande till Knallestaden och Norrby blev realiteten istället för Boundary Park i Lancashire.

Det blev inget med Oldham Athletics men i sinom tid kom dock den yarsuvatska namnteckningen att hamna på ett kontrakt av en klubb med atlet i sitt namn, GAIS. Detta till sin farmors mans stora glädje. Denne, tyvärr under 2020 framlidne, var en stor supporter till Atleterna och är faktiskt också den som ligger bakom att Ricky spelar i det något udda tröjnumret 12. 

– När jag var liten sa han att jag skulle testa nummer 12. Han var riktig gaisare faktiskt. Han har försökt i många år tidigare att få mig att komma till GAIS. Han fick mig att använda nummer 12 och därför har jag valt att bära det genom åren. Det är ett udda nummer och det är många som frågar om det. Det är ett nummer jag alltid jag haft och det fastnade hos mig.

Vi sitter på en delvis staketförsedd träaltan i bostadsområdet han och sambon slagit ned sina bopålar i. Radhuslängans yttersta del är trädgårdsmässigt inrett med en större och välklippt gräsmatta. Några få buskar har sällskap av ett gäng fotbollar. Dessa ser inte ut att vara av det professionella slaget varvid slutsatsen att barn med jämna mellanrum besöker hemmet dras. Gaveln är täckt av rött tegel medan sidan dit altanen vetter är av trä i i blandat grått och vitt i både vågrätt och lodrätt. Gediget och trivsamt.

För dagen godkänner det boråsiska vädret utomhusaktiviteter. I lediga kläder med grönsvarta förtecken välkomnar Ricky med corona-uteblivet handslag och med ett leende som bekräftar ordens välkomnande. Grannskapets ljudkuliss är lågmäld men diverse gälla rop påminner om bostadsområdets popularitet hos barnfamiljer. Två diabetiker i samspråk bjuder inte in till söta drycker utan vatten med och utan bubblor ställs fram på bordet just efter initiala artighetsfraser utbytts. 

Att Ricky har nått de framgångar han gjort är så klart imponerande men än mer imponerande blir det om man betänker att han haft diabetes sedan småbarnsåldern.

– Jag tror jag var runt 6-års ålder när jag fick veta att jag hade diabetes. Det var väldigt tidigt. Min bror fick det före mig, han fick det när han var fem och jag fick det när jag var sex. Syrrans lilla dotter fick det nu också, det är tråkigt för man kan ju ärva det.

– Jag har faktiskt Inte så mycket minnen av det. Jag vet att vi var inlagda på sjukhus i typ ett halvår när jag och brorsan åkte på det. Men kommer inte ihåg så mycket annars.

Ambulans till sjukhuset

Att vid den åldern tvingas lära sig ta sig an livet med diabetes som sällskap är ett bryderi och en förälders mardröm. Som vuxen kan man ta hand om sin sjukdom men för barn är det i mångt och mycket en övermäktig uppgift att ta hand om den utan vuxnas behjälplighet.

– Jag vet att när man började skolan var det mycket problem, det var mycket blodsockerfall och lågt blodsocker. Det var många gånger man vaknade upp och fick åka till sjukhuset med ambulans, Jag vet inte om det var för att vi inte lärt oss den riktigt och inte kunde kontrollera det, men det var väldigt många gånger akuta fall. Det är klart att det påverkar, man missar mycket i skolan. Jag fick till och med gå om en klass, så man påverkades negativt så klart.

Att två i samma familj har diabetes är ovanligt och att det då dessutom är tvillingar är extremt ovanligt. Tvillingar kan ha rivalitet och så kan det säkert ha varit i det yarsuvatska brödraparet också men gällande diabetes är de varandras stöd och inte så tävlingsbenägna man skulle kunna förvänta sig av två elitspelande fotbollsbröder (Robin spelar i Svenska Futsalligan och har flertalet landskamper i bagaget).

– Faktiskt inte, men det är klart att vi kan ta mycket råd av varandra. Han testar vissa grejer som Libre-sensorn (En sensor som sitter fast på kroppen som man kan mäta sitt blodsockervärde med teknisk apparatur)) och rekommenderade mig den. Han hade varit hos sin läkare och fått den och tyckte den var bra så det är klart att han sa till mig att jag också skulle fråga om jag kunde få en sådan och det gjorde jag. Så på så sätt hjälper vi varandra. Men annars när det kommer till diabetesen så har vi så bra koll på den så vi behöver inte fråga varandra. 

– Jag kör Libre emellanåt faktiskt, men jag sticker mig mycket i fingrarna. När jag känner av att det börjar kännas för mycket på fingrarna, att det bli som sår på fingrarna, då väljer jag att köra Libre i kanske en vecka för att vila fingrarna, men sedan kör jag fingrarna igen.

Stenkoll på sitt blodsocker

24/7 är sifferkombinationen som gäller för diabetiker. Året om, resten av livet. För höga värden gör dig bland annat slö och frånvarande och för låga värden renderar i en hjärna som har svårt för att fungera på ett normalt sätt. Att, när man har det yrket som Ricky har, ha extrem koll på sitt blodsocker är ett måste för att kunna prestera som en frisk spelare. Således har han rutiner och rickytigt bra koll på sin sjukdom framför allt när det kommer till sitt idrottsutövande. När det gäller matchsituationen är det i princip maniskt, fast i ordets positiva betydelse. Ricky rätar upp sin ställning i stolen, rättar till kepsen och tar sats för att beskriva sina rutiner när den grönsvartrandiga matchdräkten ska dras över huvudet för att sätta makrillarnas målchanser i nät. 

– Jag är noga med att gå upp tidigt och käka en hel frukost. Frukosten tycker jag är viktig så jag käkar alltid en bra frukost. Sen brukar jag faktiskt lägga mig och vila lite till direkt efter jag käkat frukosten. Sedan käkar jag en bra lunch också. Jag ser till att ha något mellanmål innan jag åker till samlingen. Oftast är ju matcherna runt 5, 6, 7 och då är det viktigt med mellanmål. Sedan ser jag till att gå en promenad för jag är väldigt noga med att röra på mig innan match. Sen har vi ett schema, ett rörelseschema som vi alltid ska följa så vi har massa övningar vi ska göra innan match för att vara redo för matchstart. Men jag är mycket noga med det här att få i mig något lite emellanåt hela tiden, för det är viktigt att fylla på när det är matchdagar. 

– Och så kollar jag faktiskt extra noga blodsockret när det är matchdagar. Är det så att jag kollar tio gånger per dag när det är vanliga dagar så kollar jag nog 20 gånger per dag när det är matchdagar. Jag kollar jättemånga gånger innan matchstart, kanske tre gånger på 30 sekunder innan matchstart. Jag vill verkligen vara 100 i huvudet att det stämmer. Jag kollar också jättemycket i halvlek. Jag gör alltid så att jag sticker mig i fingret direkt när jag kommer in och så har vi något kort snack där. Då sticker jag mig i fingret igen och precis innan matchstart  igen. Så det blir tre gånger under den tiden jag är inne i omklädningsrummet. Om det är så att jag behöver energi så tar jag oftast det jag behöver. Det kan bli en halv banan, eller en banan och så brukar vi ha en sådan här typ Resorb för att få upp energin lite.

– Sedan vet jag också om att, nu när man spelat i så många år så har jag alltid koll så att jag ligger på runt 5 vid matchstart. Sedan när jag börjar spela matchen då kommer adrenalin i kroppen som gör att jag kommer höja blodsockret automatiskt. Och då ofta när jag kommer in i halvek brukar jag ligga på 10 där någonstans. Och oftast vid typ såhär i slutet av matcherna, så faller jag ned igen. För att energin är slut eller att jag börjar bli trött eller liknande. Då har Conor (Mc Donagh, GAIS fystränare) något vid sidan till mig.  Det händer ibland att i 80:e minuten ropar han på mig ”Ricky, kom hit” bara för att sockret börjar vända neråt. Men man har så bra koll nu så man känner av när man behöver och när man inte behöver. Det är knappt att man behöver ta och sticka sig, det gör jag för att vara 100 procent.

– Jag spelar ju nästan 90 minuter varje match och har inte behövt gå ut en enda gång på grund av blodsockret, så det funkar ju bra. Om man har bra koll på det.

I intervjun med GAIS huvudtränare Stefan Jacobsson (hittas HÄR) berömde han Ricky och dennes  professionella sätt att ta sig an sin sjukdom. Stefan uttryckte också tacksamhet kring det faktum att GAIS har en mycket engagerad resurs i Conor som alltid håller ett extra öga på nummer 12 i laget. Likt Stefan är Ricky snabb på att intyga Conors betydelse och svarar på frågan efter att fyllt på sin gästs tomma glas utan att fråga. 

– Jättemycket faktiskt. Inte bara när det kommer till diabetesen utan annars också med tanke på all han gör för klubben och för oss spelare. Men just när det kommer till min diabetes så är han väldigt mycket på och han är väldigt noga med att fylla på. Jag tror jag är den första han är på i omklädningsrummet. Han är på allihop med att vi ska dricka, det är någon sån här energidryck som dom är sponsrade som dom får och han är noga med att fylla på det i halvlek. Även med Resorb och bananer. Ibland är det så att jag får säga till honom att det är bra och han bara ”Du ska ha, du ska ha” haha. Så han är väldigt noga med att jag ska ta och han har alltid med sig nånting ut också. Som mot Degerfors och matchen mot Jönköping och är det inte mig han ropar på så ropar han på någon annan och säger ”Ge den till Ricky!”. Mot Jönköping fick jag någon gelélösning jag skulle stoppa i munnen. Det var det äckligaste jag ätit men det var tydligen bra för man kände man fick 10 procent direkt. Det var ju i slutet av matchen och även nu mot Degerfors så gav han mig dextrosol-tabletter. Han är väldigt noga med att alltid ha nånting där och ge mig.

Gentil gentleman

Empirin av många års spel på elitnivå har lärt Ricky att känna sin kropp oerhört väl och signalerna den sänder. Att inte springa runt under en match med tankarna på var man ligger, om blodsockret är högt eller lågt underlättar på ett evident vis. Numer är kosten och sömnen föredömliga, men rent historiskt har även Ricky känt av det som de flesta vanliga motionärer med diabetes känt av när de hamnat fel med blodsockret under sitt idrottsutövande.

– Alltså, när man var yngre, det var många gånger som man kände när man spelade i division fyra eller division tre mitt under en match och man kunde känna, fan nu är jag låg. Det var nästan så man kunde se dubbelt av bollen Så kom det en boll så missade man nästan bollen. Men nu när man är på den här nivån och när man varit här så länge så har man så pass bra koll att ända gången det påverkar är om jag blir låg och behöver gå ut. Men annars tycker jag inte den påverkar så mycket, man har så bra koll. 

– Sen är det klart att det finns stunder i matchen då man… till exempel som straffen jag gav bort till Meinhard (Olsen) mot Norrby. Jag gav bort den för att att jag ville att han skulle få göra mål för han hade inte gjort mål i GAIS än, och jag ville han skulle komma igång med sin målproduktion. Men jag hade också en sådan känsla att jag kände mig inte riktigt hundra där. Straffen var i 91:a så jag hade börjat tappa lite energi så jag gav bort den straffen till honom. Jag kände där, fan jag kan göra mål men det handlar inte om det. Här var det mer att jag kände att kroppen var trött och blodsockret började åka ner och såna saker. Bättre att ge han straffen. Kul också att han fick göra mål, hans första GAIS-mål.

Ovan är ett eminent bevis på att egoismen inte alltid håller målskyttar i handen samt som exempel på Rickys personlighet. Samtalet genomsyras av hans positiva syn på situationen han har med sin diabetes samt en subtil generositet på många plan, redo att sätta en medspelare i friläge. När samtalet initialt landade i vad han har för intressen vid sidan av fotbollen landade svaret i jobbet. Ögonen blev mer lidelsefulla och kroppen i en mer framåtlutad ställning när han berättade om vad jobbet som hjälpande hand till elever med speciella behov ger honom på ett personligt plan. 

Ödmjukheten och passionen för de delar i livet som Ricky spenderar tid på spiller över även på sjukdomsbilden och dygnets ständiga kamp om att nå det perfekta värdet på blodsockret. Även här hittar han delar som låter sig beskrivas inom positivismens kritade linjer.

– Man ser saker på att annat sätt. Nu har jag ju diabetes, men ska jag vara helt ärlig så uppskattar jag livet mycket. När jag tänker diabetes, det är klart att det är ett problem, att det är en sjukdom vi ändå har och kan ändå få hjälp med och såna här saker. Jag tänker typ… jag förstår ju att diabetesen också kan vara dödlig, det förstår jag. Men när man tänker på folk som  dör i cancer och så vidare så tänker man, fan vi kan ändå på något sätt leva med det vi har och med den hjälpen vi får med insulin och så vidare. Jag ser inte så mycket problem med själva diabetesen egentligen mer än att det, så klart, påverkar emellanåt.

När ämnet vidrör de mentala problemen som är extra vanliga hos diabetiker ser han lätt förvirrad ut och uttrycker sig snarare konträrt. Svaret på frågan om han tror att diabetes gjort honom mentalt starkare svarar han dock på med emfas.

– Verkligen, det tycker jag. Jättemycket!

”Va fan håller du på med?”

Få idrottsmän på elitnivå har diabetes, Ricky och Djurgårdens kapten Jesper Karlström är ett par av de få. Signifikativt för sjukdomen som många är drabbade av men få känner till något mer kring. I vår tidigare intervju med GAIS huvudtränare Stefan Jacobsson var det en av hans viktigaste poänger att lyfta fram att det vore bra om folk visste hur man skulle hantera en diabetiker som hamnat i koma. Även Ricky känner igen bilden som en diffus sådan hos sina medmänniskor.

– Den är sådär skulle jag säga. Det hade varit kul om fler lärde sig om sjukdomen och fler kunde lite mer om sjukdomen. Jag är inte så mycket för att … om jag ska ta en spruta så behöver jag inte ta den framför typ 20 personer som står och glor på mig utan om vi sitter och käkar så tar jag den vid mitt bord snabbt i magen medan min bror är lite tvärtom. Han skiter i det och han bara öppnar och stoppar in den framför alla. Men det är många som vänder sig om och frågar, vad är det där? Det är inte så många som vet om hur diabetesen funkar. Så där har folk mycket att lära faktiskt.

Ricky lutar sig framåt, böjer på huvudet och flinar till lite innan han berättar en typisk anekdot som många diabetiker skulle kunna känna igen sig i.

– Jag var på en restaurang i London och jag tog insulin och hon som jobbade inne på Burger King, hon började nästan skrika. Jag vet inte om hon var rädd för sprutor eller nåt. Hon frågade vad det var jag jag höll på med och fick panik nästan.

Det är vanligt här i Sverige och det är jättemånga som har Diabetes, men ändå är det mycket folk som inte vet något om det. Det är konstigt.

Utifrån en okunskap bland befolkningen är det enkelt att förstå att klubbar och ledare inte vet vad en spelare med Diabetes kan ha för nack- eller fördelar. Ricky har tidigare varit inne på att det stärkt honom mycket mentalt. Men visst kan en kropp som även jobbar heltid med att försöka ta hand om Diabetes ha några felpass som påverkar läkningen av blessyrer och annat. Ricky instämmer tankfullt och tar tag i glaset utan att dricka..

– Det kan det faktiskt ha gjort, bra du tog upp det. Det är klart att det kan med sår och såna saker som man kan råka på när man spelar fotboll. Får jag ett sår på benet och inte kan spela på grund av det så kan det faktiskt ta lite längre tid och läka än vad det gör för en som inte har någon sjukdom. Men samma där med skador, det är likadant tror jag men jag har faktiskt, tack och lov, haft tur med skador. Jag har inte skadat mig så mycket genom åren.

Skadehistoriken, den så magra, är ytterligare ett tecken på ypperlig skötsel av sjukdomen och hur han dagligen tar sig den an. Men funderingar om det kan ha hindrat hans karriär ligger ändå och gnager någonstans i bakhuvudet. Fundersamt formar han meningarna med rynkande panna och fingrarna lätt knackande mot bordets yta.

– Det är klart, jag tror att många klubbar i dagsläget är rädda för att värva spelare med Diabetes. Och jag vet inte, det var… När jag vann skytteligan 2017 så det är klart att man hade i tankarna att fan det kan bli Allsvenskan när man vunnit skytteligan i Superettan. Men det fanns inte så mycket i Allsvenskan just då. Jag vet att många klubbar är rädda för att värva folk som har diabetes. Men jag kan inte riktigt köpa det, jag kan inte förstå varför för att vi har tidigare sett spelare som spelat i Allsvenskan som har dominerat Allsvenskan. Jag tror det finns en kille nu som spelar i Djurgården och jag tycker han är dominant där och jag tycker han är en av de bättre mittfältarna i hela Allsvenskan, så jag kan inte riktigt köpa det. Men jag tror absolut att det kan påverka.

Förebild för unga diabetiker

Som anfallare i GAIS och med tidigare framgångar i Norrby och Dalkurd är Ricky van vid att vara ett föredöme och någon som andra ser upp till. Detta gäller så klart även för unga killar och tjejer som blivit drabbade av diabetes. Det förekommer att föräldrar hör av sig och vill ställa frågor till Ricky om hans fotboll och hans diabetes. Viljan att hjälpa till med råd och tips är, som ni redan förstått, stor och han besvarar frågorna likt han besvarar den när den ställs denna eftermiddag, med passion och ögon som bifaller känslan i hans ord. 

– Fortsätta köra och tänk inte för mycket på vad det är för sjukdom man har. Jag sa ju att det kan påverka allsvenska klubbar att, va fan han har diabetes, det kan bli ett problem och så där va. Men att man inte tänker i dom banorna för att möjligheterna finns. Det är bara att kolla de som spelar i Allsvenskan och Superettan och det finns tillräckligt med bra hjälpmedel för att kunna kontrollera den sjukdomen medan man spelar på de här nivåerna. Så jag tycker absolut inte man ska tänka för mycket negativt om den här sjukdomen. Det funkar och det går när man spelar på den här nivån med den sjukdomen.

– Jag hörde någonting om att vad var det han hette nu igen, Nacho, han som spelar i Real Madrid som också har diabetes. Spelar man i Real Madrid så kan man spela var som helst!

– Ta åt dig och lyssna för att lära och var noggrann med  träning och kost. Man tror det inte, men det är jätteviktigt. Nu när man blivit lite äldre är det nästan man önskar att när man var yngre man tagit tag i de här problemen med kost, mat och sömn och allting för att kunna lyckas inom fotbollen. Och att träna hårt så klart.

Avbruten sömn efter matcherna

Rickys ord om att han önskade att han varit mer noggrann med kost, motion och sömn vid än tidigare ålder stämmer nog in på många När biverkningarna kickar in för de som levt länge med sjukdomen eller misskött sig så landar tankarna där. Med Rickys skötsel och utsökte fysiska form har han många goda år framför sig. Men det är inte utan att han varit med om en del läbbiga händelser under sitt 22-åriga diabetesliv. En kort paus uppstår då en sopbil åstadkommer ett ljud fullt i klass med de gamla griffeltavlorna i skolan.

– Det jobbigaste är väl när man råkar ut för något, alltså det är ju jobbigt när man har lågt blodsocker och det kan bli väldigt jobbigt när man är hög också. Det händer ju att man åker på såna grejer och hamnar på sjukhuset, då är det jobbigast så klart. Det har varit många gånger när man varit lite yngre som man råkat ut för de här grejerna.

– Senast var faktiskt när jag var utlånad från Elfsborg och var på väg hem. Jag stannade vid Statoilmacken och skulle köpa något för jag hade blivit låg och då svimmade jag av inne på macken. Då vaknade jag upp av att ambulansen och polisen var där. Jag trodde först det var något annat, men de väckte mig och körde raka vägen med mig till sjukhuset och jag vart inlagd där i typ en vecka. Det var 2013 eller 2014, jag kommer inte ihåg vilket år det var. Jag är väldigt noga numer med att ha grejer i bilen så jag alltid har något liggandes där om det behövs.

En otäck historia som, med lite otur skulle kunnat sluta än mer svart. Ricky fick dock grönt ljus att fortsätta sin resa mot nästa mål. Eftertänksamheten ikläder hans ansikte när han berättar att han, trots den otäcka händelsen inte är rädd för att hamna lågt under någon av dygnets timmar. Hårda fysiska pass kan få konsekvenser och Ricky berättar om en sömn oftast avbruten av diabetiska orsaker efter matcher.

– På nätterna efter matcherna brukar jag vara låg men det är samma där, jag vaknar av det när jag är låg. Jag känner av det på något sätt, så det känns som jag alltid vaknar när jag är låg och då får jag stoppa i mig något. Men det händer väldigt ofta efter matcherna på nätterna. Men jag tycker jag har jättebra koll där. Jag känner av det direkt och behöver knappt kolla för jag har så bra koll.

Samtid och framtid

Corona har ritat om världens karta som en Salvadore Dali efter en hård backanal. De flesta vars nummer vår herre dragit har haft en underliggande sjukdom och Diabetes har varit en av dem. Enligt forskare löper diabetiker typ 2, som till exempel Stefan, 2-3 gånger högre risk att hamna på intensivvård om de drabbas av viruset och typ 1:or 3-4 gånger högre risk. Ricky är medveten om att hans lekamen skulle ha svårare att hålla Covid stången. Och han beväpnar sig med handsprit.

– Nä, men det är så klart att man är extra orolig när man har en bakomliggande sjukdom som diabetes. Sä det är klart att man är försiktig och lite rädd. Jag går alltid med handsprit i fickan och i bilen också så jag spritar mig så mycket jag kan och håller avstånd och är orolig för att åka på den här Corona för diabetesens skull.

Att vara påläst och insatt om sin sjukdom hjälper lika mycket som en god tränare, duktiga lagkamrater och stöttande fans. Då minimerar man risken för förlust. Men det går aldrig helt att försäkra sig om viktorior och även en sådan positiv människa som Ricky har lite farhågor om en framtid med det som menyn diabetes kan servera under dygnets mörka timmar.

– Ja, faktiskt. Nu när man läst mycket om vad det är för saker man kan råka ut för när man blir äldre. Dom säger ju att det är mycket problem med fötter och ben och sädära. Så det är klart man är rädd för såna saker.

Diabetes sliter på kroppen och det första som händer är att de små blodkärlen tar stryk. Första tecknen på det är problem med ögon och fötter som Ricky ovan nämner. Att vara preventiv i sitt sätt att leva är som att redan under tidig ålder ta hand om kost och sömn för att bli en bra fotbollsspelare. Så här ligger Ricky i framkant. Inte heller helt förvånande att 28-åringen även har goda förhoppningar och god tro om den framtid som väntar de drabbade av sjukdomen WHO kallar för epidemi (typ 2). 

– Jag hoppas ju på det och håller tummarna för det, så klart. Men man vet aldrig. Man får inte sluta hoppas. Men jag vet inte faktiskt, det känns som att det skulle kunna finnas nånting men man vill ju våga hoppas men man man får heller inte sluta tro på det!

Det sistnämnda citatet fungerar både inom diabetesvärlden samt fotbollsvärlden. Man hoppas alltid på det bästa och man får aldrig sluta tro på det om man vill ha resultat. Om man håller i dessa båda delar kan det bli som Svensktoppens tvåa under den näst sista helgen i maj 1992 Lisa Nilsson sjöng, att man har himlen runt hörnet.

Detta är den andra delen utav två om GAIS och Diabetes här på GAIS.se.I förra intervjun kunde du läsa om Stefan Jacobssons diabetes typ 2. Du finner den här. Båda intervjuerna finns i längre versioner via samarbetspartnern Diabeteshandens hemsida www.diabeteshanden.se

Syftet med texterna är att belysa en obotlig sjukdom som ofta är dolt i dunkel och att ge en bild av den dagliga kampen som de drabbade har. 

För att ta reda på skillnaderna mellan de olika typerna av diabetes: https://ki.se/imm/diabetestyper

För att lära dig mer på ett enkelt sätt: https://diabetes.nu https://www.diabetes.se

För att hjälpa till att bidra till att barn i framtiden inte får samma hinder i sin fotbollsutövning som Ricky: https://www.barndiabetesfonden.se Märk gärna din gåva med ”GAIS”. Tack.

Foto: Mattias Järelöv & Mikael Josefsson

Text: Daniel Björnalm

Stefan Jacobsson skapade sin egen sjukdom

GAIS är mer än kontringar, överstegsfinter och hörnor direkt i mål. Ni har tidigare bland annat kunnat ta del av fotbollen i Gårdsten samt Amo och hans engagerande berättelse om hans dotter vars liv cancern tog vid alldeles för tidig ålder. Nästa grönsvarta samhällsengagemang hörrör Diabetes. Passande utifrån att november är Diabetes Awareness Month samt att två personer i klubbens representantslag är diagnostiserade med den obotliga sjukdomen. 

Både Stefan Jacobsson och Ricky Yarsuvat ägnar många tankar och beslut åt sin fotboll och sina respektive sjukdomar var dag. För trots att de båda är drabbade av Diabetes så skiljer sig deras sjukdomsbild en helt del åt. Stefan, som ni får läsa om nedan, har Typ 2 medan Ricky har Typ 1. Under november kommer reportage med både Stefan och Ricky presenteras på GAIS.se samt en längre version av intervjuerna på http://www.diabeteshanden.se som är GAIS samarbetspartner i dessa intervjuer.

Iklädd en röd träningsoverallsjacka och svara byxor står GAIS huvudtränare Stefan Jacobsson nästan exakt mitt på gräsplanen med armarna i kors och låter sina ögon studera allt som händer. Dagens träningspass börjar lida mot sitt slut. Ett 20-tal flinka ynglingar åhör tydliga direktiv på en omisskännlig dialekt från Schlätta. Instruktionerna som verbaliseras omsätts i praktiken på en för dagen soldränkt skådeplats. Höstens vackra färger illuminerar scenen vackert och löven på planen är numerärt överlägsna antalet spelare. Blandade utföranden får Stefan att ta fram hela sin palett av miner och gester, även om det klart övervägande är beröm, skratt och leenden. Det är uppenbart att karln är i sitt rätta element när han får leda sina adepter på träningar och matcher.

Det är dock inte bara på fotbollsplanen som han iakttar detaljer och helheten, då det i allra högsta grad gäller hans egen match i hans privata liv ock. En detalj i den glade tränarens vardagsliv springer offside lite då och då. Stefan är sedan sju år tillbaka drabbad av Diabetes Typ 2. 

Stefan hade under en längre tid känt av de symptomatiska tecknen som föregår sjukdomen, men utifrån sin bristande kunskap fanns inga tankar på att han skulle kunna vara sjuk. När feber ansatte honom sommaren 2013 tvingades den då 48-årige herrn uppsöka akutmottagningen på NÄL i Trollhättan. Personalen tog mängder av prover och Stefan fick lämna urinprov. När han var på väg att avlägsna sig kom en sjuksköterska springandes och frågade om han hade socker. Ett tveksamt och lätt förvånat nekande svar kom från den febersjuke innan den vitklädda förklarade att Stefan hade socker i urinen. Frågetecknet hos patienten rätades kort därefter ut till ett utropstecken och Diabetes typ 2 var en ny motståndare att ta sig an per omgående. Helt utan förberedande videogenomgångar och taktiska direktiv och som alltid kommer att kunna straffa de egna misstagen med baklängesmål som följd.

– Det är som Superettan, det är ett ständigt kämpande, uttrycker sig Stefan om den tuffa kamp som han går på alla plan(er).

När vi efter träningen ses på den lilla läktaren i anslutning till träningsplanen är det en glad och pigg tränare som slår sig ned på covidsäkert avstånd. Välväxte lagkapten Calle Elfgren Nyströms längd skulle enkelt få plats mellan oss. Blicken från tränaren är nyfiken och högerhanden kliar skäggstubben vars svarta strån numer även sällskapar med några gråa diton. Efter några korta meningsutbyten om dagens träningspass kommer vi in på hur livet tedde sig efter den där dagen för drygt sju år sedan. 

– När jag lärt mig att känna igen symptomen förstod jag att jag haft det ett antal år tidigare. Jag har ju Diabetes Typ 2 och sjunker aldrig lågt (blodsockernivå) utan stiger bara som sockervadd.  Som när jag vaknade på morron och kudden var helt sjöblöt. Så när jag tittar tillbaka i backspegeln har jag säkert haft den här biten innan, kanske till och med från 2009 eller något sådant där kanske. 

Stefan låter blicken glida iväg ned mot planen när han minns tillbaka och får se ytterbacken August Wängberg skjuta över på den extra skotträning som han och några lagkamrater har vid det ena målet. Tränaren tar ingen större notis om det utan fortsätter sin utläggning. En utläggning som, om man har någon kunskap om sjukdomen, lätt känns igen som en karbonkopia på många insjuknande Typ 2 diabetiker.

– Jag tror att min livsstil med att vara fotbollstränare påverkade, innan man började jobba på heltid med det och då man hade ett civilt jobb. Det såg ju oftast ut att man gick upp klockan 05.30  och började jobba vid halv sju och sedan till fyra. Sedan någon timme där emellan innan man åkte till en träning. Och däremellan var det dålig kost och en inre stress. Jag upplevde själv aldrig att jag liksom var stressad. Men det är klart att man måste varit det på något sätt. Detta gjorde att jag nog skapade min egen sjukdom, tror jag. 

Kosten svårare än motionen

Att leva med Diabetes Typ 2 innebär att man måste sätta en striktare struktur på sitt sätt att leva. Kosten är av stor vikt, likaså motion och sunda vanor. Sömn och låg stresshalt är också delar att ha kontroll på och se upp med. När Stefan insjuknade låg hans värden på nivåer som är direkt skadliga för kroppen. Men i dagsläget har han fin kontroll på dem och med dessa nivåerna så tror inte Stefan att sjukdomen kommer skapa några biverkningar. Han menar att man hela tiden måste tänka till med vad man gör och vad man stoppar i sig.

– Det är svårt att ha karaktär, det här med både den vanliga kosten kontra snasket som man stoppar i sig som man egentligen ska låta bli. Det är svårt när man hela tiden gjort det i sitt liv. 

Framför allt de som insjuknar i Diabetes Typ 1 vittnar om en tid med dåligt mående på många plan. Den gamle innermittfältaren kände sig dock inte så speciellt sjuk vare sig innan eller initialt av sin konstaterade sjukdom.

– Jag upplevde mig aldrig så där riktigt sjuk mer än att jag på mornarna när jag vaknade kände jag att kudden var sjöblöt och jag kände ibland på dagarna att jag var väldigt varm och svettig i pannan och på huvudet. Sedan tror jag också att jag kände trötthet, men när man inte förstår vad det är så tänker man inte så mycket på’t utan man kör ju bara på.

– Typ 2 Diabetes är ju lite lurigt, det är många som kan gå med det i många, många år innan man får samma upptäckt som jag fick. Jag kan inte säga att jag mådde dåligt men det är klart att jag kände ingen sån där extra törst som också är ett vanligt symptom.

”Hur känns det?” är den fråga som de flesta sportjournalister numer försöker klä i andra, mer eller mindre lyckade, fantasifulla frågeställningar. När Stefan vidareutvecklar sitt svar, så är det den frågan som i imperfekt besvaras när han ombeds förklara sina tankegångar efter beskedet.

– Först hade jag svårt att låta det riktigt smälta in. Ah, ja det är väl inte så farligt! Och framför allt hade jag väldigt svårt att förändra mitt beteende både med mat och godis och framför allt motion. Jag har ju spelat fotboll väldigt länge och la av när jag var 35, och så kom ju viktuppgången som ett brev på posten. Tyvärr krävdes det en sjukdom för att jag skulle ta tag i min motion och min vikt. Så det var mer efter något år när man började få gå på kontroller och de sa ”Det händer inget här, du blir inte mycket bättre” Till slut fick jag klart för mig att det gäller att göra saker och när man väl börjar göra saker och får det till att bli en rutin, då är det enkelt sen. 

– Men jag kan inte säga att jag mådde psykiskt dåligt, utan det var mer att jag inte riktigt tog in det och förstod konsekvenserna. Man fick göra lite ultraljud och då var det en sköterska som var lite barsk emot mig och sa ”Du förstår att du är allergisk mot socker och förstår du inte det och inte skärper dig så kommer ögonen lossna”. Det är ju så, Diabetes drar ju med sig vissa biverkningar som inte är så roliga.

Gemene mans kunskap om sjukdomen kan metaforiskt jämföras med kunskapen om offside-regeln inom Svenska Akademin. Och mannen som påbörjade sin resa inom fotbollen på Mogårdsvallen i lilla Moholm, beläget mellan Skövde och Töreboda, var inte undantaget som bekräftade regeln. Noterbart från just den vackra idrottsplatsen är att en ung Eine Fredriksson spelade dess invigningsmatch för motståndarlaget Tibro AIK.

– Jag visste egentligen inte mycket mer än att min farfar hade Diabetes, han var en gammal bonne som gått på sin gård bland korna och jobbat och druckit mjölk. När de sa till honom att han inte längre fick dricka mjölk vart han ju helt tokig.  Det var ju inte bra för hanses socker. Men mycket mer än så hade jag inte kommit i kontakt med Diabetes ska jag villigt erkänna.

“Du känner dig inte så jävla sjuk men får du inte kontroll så blir du allvarligt sjuk”

Hur går det då med arvsanlagen? Har två generationer i rakt nedstigande led bättre pli på sig än den mjölkälskande farfadern? Det visar sig att äpplet inte föll så där väldigt långt ifrån päronträdet även om acceptansen verkar ha landat bättre två generationer ned.

– Det är fortfarande svårt att låta bli godsaker man inte ska ta. Att ta en kaka på ett kalas bara för att vara snäll. Det är mycket sådant att man måste ha bra karaktär annars är det stor risk man får de biverkningarna som man inte vill ha. Det är det som gör det så svårt att ha Diabetes, du känner dig inte så jävla sjuk men får du inte kontroll så blir du allvarligt sjuk.

– Jag tycker dock att jag mår väldigt bra. Jag vet att det här jobbet heller inte gynnar en diabetessjukdom eftersom inre stress påverkar blodsockret. Men jag tycker att jag hanterar det okej. Jag motionerar regelbundet och håller det bra. Visst, jag tar lite piller och även en spruta en gång i veckan som är bra för Typ 2 diabetiker.

En påminnelse om var man enligt kristen tro hamnar om man inte sköter sig hörs tydligt från planen och våra blickar vänds dit. Ännu ett skott som missar mål och vi båda flinar lite över inlevelsen i utropet som med säkerhet hördes ned till den närbelägna polisskjutbanan. Likt diabetiker är det av vikt att fotbollsspelares avslut inte missar mål för ofta ty då väntar en förlust. Stefan är heller inte långsam med att hitta en jämförelse mellan hans båda heltidsjobb. Det är vida känt att fotbollstränare på den här nivån har sitt yrke i tankarna dygnet runt.

– Alltså, en diabetiker som fuskar eller en elitidrottare som fuskar i sin idrott av någon anledning för att man inte har rätt karaktär får ju ta konsekvensen av det. När man var yngre åt man som man ville, men det gör man inte idag utan här får man faktiskt tänka till vad man dricker och äter. Sedan har Diabetes Typ 1:orna det värre för om de skulle krascha nedåt, och ingen får tag i dem och kan hjälpa dem, så kan det sluta helt åt helvete!

Samtalet glider in på mat, kost och det förbjudna. Vi är båda av uppfattningen att för strikt kost allt som oftast får negativ påverkan på välmåendet och att det är viktig att hitta en bra balans. Att vara professionell fotbollstränare är onekligen inte det enklaste när det gäller att skapa den bästa rutinen men hans framgångar på lägre nivå har inte bara fört med sig uppdrag på högre nivå utan också möjligheten till en bättre balans i vardagen. 

– Man vill ju också kunna ta en god öl ute. Sedan kan man inte vara för extrem heller. Jag ser en stor skillnad på hur jag kan hantera min kost numer när jag kan jobba dagtid med fotboll kontra när jag jobbade på fabrik. Där sket man i frukosten. Man hade inte med sig någon bra lunch heller utan det blev någon jäkla micromat som man värmde. Sedan var det full rulle till träningen och sedan vrålhungrig klockan åtta och så stannade man vid en mack och köpte en korv och en jävla godispåse och läsk. Sedan kom man hem och åt upp hela kylskåpet med. Jag har nog format min sjukdom på ett bra sätt.

Stefan skrattar ljudligt och vinkar samtidigt till en förbipasserande på vägen. När skrattet klingat ut och den förbipasserande hunnit in på Gaisdgårdens domäner genmäler han osentimentalt och utan några svepande bortförklaringar att han var tvåa på bollen.

– Hade jag fortsatt att motionera som jag gjorde innan,  då tror jag aldrig att jag hade fått det här. Men nu gjorde jag inte det och helt plötsligt får man inte plats i spegeln och undrar vad det är som hänt!

Sambon är stöttande

Som Typ 2:a använder sig inte Stefan av lika raffinerande metoder som Typ 1:orna gör när det kommer till testning av blodsockervärdet, utan litar mer på sin egen känsla och känner av när han ligger högt i blodsocker. Han medger att han testar sitt blodsockervärde alldeles för sällan och intervallen av två veckor skulle skrämma vilken diabetessköterska som helst till att missa öppet mål. Sjukdomen och dess vardagliga vård och saker att ta hänsyn till drabbar oftast inte bara den sjuke utan även de närstående. Barn, respektive och nära vänner kan alla vittna om någon eller flera situationer där de får anpassa sig eller att något hänt. Stefan svarar eftertryckligt och lägger samtidigt över det ena benen över det andra och ett par svartvita Adidas Copa Mundial blir synliga.

– Jag får ju säga att Frida som jag lever ihop med är fantastisk. Vi är båda skilda sedan tidigare och har träffats senare i livet och har nu varit tillsammans i sex år. Hon har levt med barn som har Typ 1, så hon vet ju mycket väl om vad det innebär att leva med en diabetiker. Jag är ju 55 år nu och det är inte så att vi har en massa småbarn runtomkring, men så fort någon nära som får sjukdomar så blir man ju alltid lite orolig och alla vill hjälpa till. Och de är ju snabba på att påpeka om jag råkar stoppa i mig någonting som jag inte ska stoppa i mig….

Förr var Diabetes belagt med tabu och en slags tystnadskultur. Idag har verkligheten skiftat till grönsvartare färgkombinationer och till att åtnjuta en större acceptans från andra. Kunskapen hos befolkningen har ökats markant till godo för de drabbade. I Stefans fall, som en öppen och medialt uppmärksammad person, är det inte konstigt att många känner till hans sjukdomsbild. 

– Alla mina som är nära och kära och närmaste bekanta vet att jag har det. Sedan har jag varit väldigt öppet med det, även i media. De närmaste runtomkring på arbetsplatsen vet ju om det också så klart.

– Kunskapen ja, jag tror den är rätt dålig faktiskt. Vet ju själv att jag inte hade någon större kunskap. Visste om att en Typ 1:a kan hamna i koma och att man ska försöka ge dem något sött så de kvicknar till. Men jag hade inte mycket info om’et så nej, jag var ganska svältfödd på information Man har fått mycket information om Diabetas av avdelningarna och sköterskorna och många bra tips. Det finns mycket bra webbsidor som kan lära en om sin sjukdom. Men jag tror inte kunskapen är så himla utbredd annars. 

Det folk i gemen inte känner till är hur många olika saker som påverkar blodsockret. Så som infektioner, kyla/värme samt det som Stefan tidigare nämnt förekommer i liverpoolsupporterns liv, stress. Stefan utvecklar sina tankar om det samtidigt som de båda Copa Mundial-skorna åter landar på marken och axlarna skjuts upp när händerna också subtilt börjar gestikulera.

– Det är svårt att säga hur det påverkar, jag vet bara ATT det påverkar. All stress höjer blodsockret men det farligaste är den inre stressen. Det här yrket medför att man går och har med sig jobbet 24/7. Jag brukar försöka att ta en liten motionsrunda på matchdagar om jag har den tiden. Det tror jag påverkar väldigt mycket. Oavsett om du har Diabetes eller inte så är motion jävligt bra mot stress också.

För en klubb med allsvenska ambitioner som GAIS är kan även Superettan ses som en sjukdom. Och likt Diabetes innehåller den tuffa matcher, kluriga utmaningar och motgångar. Och likt Diabetes är det nog bara de närmast sörjande som verkar bry sig. Fler likheter kan så klart hittas och Stefan ramlar själv in på en när samtalet kommer in på det faktum att en god skötsel av sjukdomen innebär fasta rutiner, vilket västgötens yrkesval inte kan servera på en silverbricka.

– Man måste skapa en kontinuitet som i mitt fall och få rutiner för motion. Struktur tycker jag är kost och hela den biten. Det är jättemycket likheter och det är samma sak som i Superettan. Det är också lika svårt att klara av båda delar, det är ett ständigt kämpande! 

– Det är ju där allting dras till sin spets. Det är väldigt oregelbundna tider, man anpassar allt utifrån träning och match. Det stämmer inte alltid överens med diabetesklockan. Där ställs det jättestora krav och ännu mer på de som hart Typ 1 Diabetes. Där tänker man inte på det att de måste ha än mer kontinuitet, de måste ha struktur med sitt privatliv för att det ska matcha en elitnivå. Det är därför som vi diabetiker tycker livet är lite orättvist ibland.

Imponerad av Ricky Yarsuvat

Diabetes är en sjukdom som kan påverka de drabbade på olika vis. En del får det mentalt tufft men Stefan föredrar att titta uppåt i tabellen. Kroppen rätas ut när han med emfas förklarar en av sjukdomens positiva biverkningar, att den har stärkt honom mentalt i hans yrke.

– Det tror jag absolut att den har. Jag har blivit tvungen att ta hand om mitt välbefinnande så jag tror det även bidragit till att jag bättre hanterar den här miljön och det som det innebär om du vinner eller förlorar. Jag tror det är jätteviktigt för oss som håller på med den här biten att man har en kontinuerlig motion och kan du sedan krydda det med att du äter hälsosam kost så tror jag du kan utföra ditt jobb bättre.

Som bekant så finns det olika typer av Diabetes och Stefan är heller inte ensam om att ha den irreparabla sjukdomen i GAIS. Även anfallaren Ricky Yarsuvat har sjukdomen konstaterat i sin sjukjournal. Skillnaden mellan tränaren och hans adept är att Ricky har Diabetes Typ 1. Den varianten är mer komplex och som ni förstått av texten, förenad med högre faror på daglig basis. Stefan är så klart medveten om Rickys situation men har också bra hjälp av Ricky själv samt även Conor McDonagh, GAIS fystränare. Irländaren är inte bara en fena på sin profession utan har också visat sig vara synnerligen alert på att supportera lagets skyttekung när så behövs. 

– Vi är ju uppmärksamma på honom. Vi har grejer ifall han skulle falla bort eller bli drabbad av att det sjunker. Men Ricky, måste jag säga, är väldigt noggrann. Han har haft det länge och vet precis hur han ska hantera det. Han säger ju också till snabbt och när han måste ta något att äta. Men det är klart att vi är väldigt medvetna och har koll på honom.

Att prestera på elitnivå är svårt och att göra det med Diabetes och ett blodsocker som på många vis kan sätta krokben gör det än svårare. Stefan är imponerad av prestationerna från sin kedjespelare som mellan målen inmundigar mellanmål emellanåt under matcher och träning. Sä här säger han om Rickys prestationer utifrån hans sjukdomsbild.

– Jag tycker att Ricky sköter det väldigt bra. Men det är klart att det finns säkert framför allt träningar som han inte är riktigt på g och under vissa intensivare perioder när det är svårare att hålla nivån rätt. Och frågan är ju också hur hans återhämtning är? Det är ju svårt, fotboll är så himla kollektivt, det är många spelare som agerar så. Man tittar väldigt mycket på helheten och spanar inte in på en spelare utan det finns många spelare som dippar då och då av olika anledningar. Ibland dippar Ricky och det är svårt att veta om det är på grund av Diabetes eller om han bara känner sig väldigt sliten. Men i hanses fall är det nog oftast en kombination där.

Förhoppningen om en ljusare framtid

Utvecklingen tekniska hjälpmedel och andra förbättringar har varit offensiva under det senaste decenniet. Dagens teknik ger diabetikerna en stadig defensiv att luta sig mot. Men fint och publikfriande spel måste också så småningom leda till mål. Tränaren, som stadigt förbättrade Degerfors under de senaste fyra åren, har förhoppningar om en god framtid. Han gör det med emfas och inlevelse när armarna åter förstärker de verbala uttrycken.

– Jag hoppas verkligen man ska komma längre med det här. Jag tror inte Diabetes varit någon högprioriterad sjukdom om man backar bandet lite. Men sedan tror jag att efter åren som gått att man har sett att det blir mycket biverkningar och följdsjukdomar av Diabetes och då, helt plötsligt, blir den sjukdomen mer aktuell att lösa. Förhoppningen är att man kan få bukt på i alla fall Typ 1 Diabetes på ett bättre sätt. Typ 2 är ju att man skulle kunna nå fram mycket mer om man jobbade med information med i samhället, i föreningar och den biten. Ett ständigt informationsflöde så får folk upp ögonen.

– Jag tror det är väldigt viktigt att dom får en förståelse och en inblick hur man hjälper en person som framför allt har hamnat lågt. Sedan att det också finns en förståelse för den problematik som det är att ha Diabetes. Men framför allt hur man bör agera om man märker en person som hamnar i koma så att man kan hjälpa dom. Det är absolut viktigast!

– Det är lite som en första hjälpen!

Första hjälpen  i form av botemedel från läkemedelsbolagen är en dröm som de flesta diabetiker när. Stefan tror inte att det är som att leta efter en nål i en höstack utan har en positiv syn på framtiden och vad som kan hända med sjukdomen. Bot och lindring i en högre serie vore super, ettan eller tvåans diabetesvarianter oavsett. Avslutningsvis låter han sju års empiri sammanfatta hans röda tråd genom hela pratstunden. Lyssna på Stefan och chansen att ni vinner matcher är större. 

– Ja, jag tror att man hittar något bot. Det blir en prioritet. Vilken sjukdom lägger de pengarna på? Men varför skulle man inte kunna hitta det? Frågan är om det går så långt att man ser varför man blir Typ 1:a och om man kan förhindra det eller om man bara kan lösa’t med en bra medicin.

– Jag tror inte man ska överdramatisera sjukdomen, men samtidigt går det inte att nonchalera’t heller. Jag tror att det bästa botemedlet om man inte ska äta pillerkartor är att börja röra på sig. Då går det att mota sjukdomen en hel del. Det är väl mitt råd och det jag vill skicka med. Se för guds skull till att gå ut och rör på er lite då och då!

 

Detta är den första delen utav två om GAIS och Diabetes här på GAIS.se, I nästa intervju möter du skyttekungen Ricky Yarsuvat som spelar fotboll på elitnivå med Diabetes Typ 1. En längre version av intervjun med Stefan finner du via Diabeteshandens hemsida, http://www.diabeteshanden.se

Syftet med texterna är att både belysa och att upplysa om en obotlig sjukdom som ofta är dold i dunkel samt att ge en bild av den dagliga kampen som de drabbade för. 

För att ta reda på skillnaderna mellan de olika typerna av Diabetes: https://ki.se/imm/diabetestyper

För att lära dig mer på ett enkelt sätt: https://diabetes.nu https://www.diabetes.se

För att hjälpa till att bidra till att barn i framtiden inte får samt hinder i sin fotbollsutövning som Ricky: https://www.barndiabetesfonden.se/jag-vill-bidra/ Märk gärna din gåva med ”GAIS”

Text: Daniel Björnalm

Foto: Mattias Järelöv

August Wängberg svarar på ung supporters frågor

På tisdag väntar seriepremiär inför tomma läktare och det är Jönköping Södra som står för motståndet. Som uppladdning inför matchen får du idag möjlighet att läsa en intervju med August Wängberg gjord av unga GAIS-supportern Edith Björnalm Krantz.

Jag heter Edith och jag är 11 år och har varit medlem i GAIS sedan 2009 när jag föddes. Jag har intervjuat August Wängberg för att han är en favorit för mig i GAIS. Han är en spelare som springer och springer och ger sig aldrig. Min spelstil liknar Augusts för jag ger mig inte. Vi gaisare ger ju aldrig upp. Dessutom har han en rolig och annorlunda cykel som han cyklar till matcherna med.

August kom till GAIS sommaren 2017 och i hans första hemmamatch gick jag knatte med honom vid inmarschen till planen. Då spelade han i nummer 16, nu spelar han i nummer 3.  August verkar vara en snäll person som är glad och skrattar mycket.

Det känns bra att man får se GAIS spela igen men det är tråkigt att men inte kan se matcherna på plats. Det var ett tag sedan jag såg en match med GAIS så det ser jag framemot. Det kommer vara konstigt att inte höra publiken i bakgrunden så jag tror att det blir ganska tyst.

Jag tror det kommer att gå bra för GAIS för att det finns vissa nya som t.ex. Ricky Yarsuvat och Mervan Celik. Yarsuvat var ju en stjärna i Norrby och han är bra på att göra mål och det är en viktig sak i fotboll. Jag tycker att det är coolt att Yarsuvat har diabetes och spelar på en ganska hög nivå. Mervan Celik lyckades väldigt bra i GAIS förra gången och blev proffs i Turkiet och Italien. Många bra spelare är ju fortfarande kvar som Calle Nyström och just August.

Här kommer mina frågor, hoppas ni gillar det.

Varför är du född i Wien?

– Mina föräldrar och mina syskon bodde i Tjeckien. Min mamma är sjuksköterska och jobbade på sjukhus i Tjeckien och det var inte så hög kvalitet på sjukhusen i Tjeckien under den tiden på 90-talet. Då blev det att de åkte till Österrike och Wien som låg väldigt nära och födde mig där istället. Så jag har faktiskt aldrig bott i Österrike utan föddes bara där då vi bodde i Tjeckien.

Vad vill du göra efter Corona?

– Oj! Framför allt spela matcher som vanligt med publik och allt vad det innebär. Det är framför allt det jag känner att jag längtar efter mest.

Du är högerfotad så hur bra är du på din vänsterfot?

– Oooh, ääääää, jag skulle ändå säga att jag är ganska hyffsad på den. Jag har spelat mycket vänsterback, så då har man fått lära sig att använda den också.

Har du några andra intressen än fotboll?

– Ja, det har jag. Rätt mycket andra intressen. Jag studerar, det får man nog räkna som ett intresse för det är en stor del av min fritid. Sedan spelar jag padel för det är väldigt kul. Golf, tennis, vindsurfa och åka skidor. Åka skidor är nog det jag saknar mest för det kan jag inte göra som det är nu med fotbollen.

Varför spelar du försvarare?

– Jag är väl för dålig på göra mål haha!

 Har du alltid spelat försvarare?

Nej, jag- har nästan aldrig spelat försvarare. Jag har mestadels spelat på offensiva positioner.

Kommer du sakna att spela inför publik? Varför? Varför inte?

– Det är de som fixar hela stämningen. Framför allt gaisfansen, det blir så **** (August svor här) bra inramning och det blir så otroligt mycket roligare att springa ut inför publik än att inte göra det.

Vad är roligast med att spela fotboll?

– Det tycker jag nog att spela matcher. Sedan har det blivit ett lyft när jag kom till GAIS att få springa ut och spela inför publik på ett annat sätt mot vad jag var van vid innan. Sedan träffas och vara med alla kompisar och bara umgås som man gör också.

Vad är ditt turnummer, om du har något.

– Ja, nummer 6.

Det är Calles nummer!

-Den är låst. För evigt!

Men du har halva.

– Halva, ja, exakt. Jag fick ta 16 sedan fick jag ta 3, man är ändå nära! När han blir såld utomlands kan jag försöka sno det om det inte blir pensionerat!

Vilket var ditt första lag?

Finspångs FF, där började jag spela när jag var fem.

Vad är din favoritmaträtt?

– Ooooh, ääääää….Hamburgare skulle jag säga. Det äter jag en gång i veckan med mina kompisar.

Är du en bra eller en dålig vinnare?

– Jag tror ändå en ganska bra vinnare, det tror jag. Sedan gillar jag att retas om jag vinner mot kompisar då gillar jag att hetsa dem lite. Men jag är nog en bra vinnare.

Vad vill du göra efter att din fotbollskarriär är slut?

– Ja du… jag vill förhoppningsvis jobba med något jag pluggar till. Men förhoppningsvis är det många år till dess så jag har nog hunnit ändra mig ett par gånger.

Vad är det du pluggar?

– Logistik. Jag läser min master och har ett år kvar.

Har du något husdjur?

– Nej.

Skulle du vilja ha ett husdjur och vilket då?

– En hund eller en katt. En hund, en hund!

Vilken ras?

– Ooooh, det är nog ingen speciell… nej, det kan jag nog inte ta på rak arm så där. Då hade jag behövt grubbla en del innan jag valt.

Har du någon idol?

– Jaaa, jag hade ju idoler när jag var yngre. Fotbollsidoler och då var det Andriy Schevchenko som var min favoritspelare.

Vill du stanna längre i GAIS?

– Ja, jag vill stanna så länge jag får för klubben. Jag är från Göteborg och bor här och har hela familjen här, så jag trivs skitbra i klubben. Så jag stannar så länge jag får.

Jag förstod att du har några syskon så hur många syskon har du?

– Två, en syster och en bror.

Har du alltid gillat att spela fotboll?

– Ja, det har jag. Det är det roligaste jag vet.

Blir du nervös när du spelar inför så många människor?

– Jag kan väl vara lite nervös innan men så fort man går in på plan så släpper det. Då är det bara jävligt kul och otroligt och privilegierat att få spela inför publik

Var växte du upp?

– Jag har växt upp i Tjeckien, Schweiz Lidköping, Finspång och Göteborg. Det är några ställen!

Vill du spela i något annat fotbollslag i framtiden?

– Nej, som sagt, jag trivs superbra där jag är just nu. Jag är glad för att spela i GAIS.

Vilket språk skulle du vilja lära dig?

– Ääääh, men spanska hade varit kul. Tyska kan man ju ta sig runt på lite skoltyska. Det kan man ju alltid låtsas som att man kan!

Vad skulle du helst vara världens längsta man eller världens kortaste man?

– Haha, världens längsta!

Vilka lagkamrater umgås du mest med?

– Nu är det nog mest med… Jag och Fredrik Martinsson samåker till träningen varje dag. Så han blir det naturligt som jag umgås med. Men jag umgås med de flesta. Calle Nyström och Andersén har man ju känt längst.

Vad gör du på sommaren?

– När jag inte spelar fotboll försöker jag oftast åka ut till havet med kompisar och badar och försöker bara njuta så mycket man kan. Så länge det inte stör fotbollen för man får ändå förhålla sig till det också.

– Vilken är din favoritårstid?

Det är sommaren. Förr var det nog vintern men det har svängt över nu när jag inte får åka skidor längre så nu är det sommaren.

Om du skulle laga trerätters, vad skulle du laga då?

– Äääh, då hade jag lagat en… vi får ta det här på volley. En bruschetta till förrätt. Sedan hade jag nog gjort … vad ska jag köra… lammracks med potatisgratäng och sedan är jag ett stort fan av jordgubbsglass så då hade jag gjort någon jordgubbsglass till efterrätt eller om jag gjort en chokladkaka.

Wow! Det var alla frågor.

– Gött, det var roligt att prata med dig!

Det var kul att intervjua någon som var så snäll och är duktig på fotboll. Tack August och tack för att ni läser den här texten.

Text: Edith Björnalm Krantz

Inför matchen

Detaljerna
Vad: GAIS – Jönköping Södra IF.
När: Tisdag 16/6 kl. 19.00.
Var: Matchen sänds på Dplay.
Domare: Per Melin.

Köp stödbiljett till premiären
Vill du stötta GAIS även om du inte kan vara på plats på Gamla Ullevi? Välj mellan tre olika stödbiljetter, alla med Calle Elfgren Nyström som motiv, och gör ditt köp via denna länk.

Följ matchen på tv
Vill du se premiären på tv behöver du abonnemanget Total hos Dplay. Ska du teckna ett abonnemang så använd gärna denna länk – för då går en del av pengen faktiskt till GAIS.

Johan Mårtensson utvecklades och blev begaistrad i GAIS

Det blev, som alla vet, seger i förra fredagens möte med Hammarby borta 2008. En på många sätt minnesvärd match av olika anledningar som ni fick ta del av. En av den matchens förgrundsfigurer var Johan Mårtensson, som minns matchen med yttersta välbehag.

Johan var framtidslöftet som precis debuterat i Allsvenskan med GAIS efter att ha hämtats in från Skövde AIK under sommaren. Uppvuxen på ett frändénskt vis på Schlätta norr om Skövde, i Johans fall i lilla Mårum. Resan mot fotbollens centralstation startades i närbelägna Ulvåkers IF. Med meriter från U-landslagen var det många som hoppades på att den sympatiske och bollbegåvade ynglingen skulle utvecklas och bli en nyckel i spelet för GAIS. Så kom också att bli. Ringa ålder till trots blev han snabbt en klippa att luta sig emot. Bollsäker, fint passningsspel och klokhet var tre styrkor som påvisades för publiken under de tre säsongerna han och GAIS höll varandra i handen.

Johan hade hoppat in i två matcher och startat en innan han iklädde sig Bajens reservställ och traskade in på söderbrödernas då 42 år gamla arena Söderstadion. Matchen kom att bli minnesvärd på många vis. Men, det var ohyggligt nära att det inte blev Bajens reservståll i den matchen utan deras ordinarie dräkt istället.

– Jag var i princip klar för just Hammarby. Jag gjorde en säsong i tvåan som gick bra. Den säsongen hände mycket, jag växte mycket och fick muskler och blev rappare (i steget, inte musikaliskt). Det gick bra i division 2 och GAIS hörde av sig. Jag var då i princip klar för Hammarby men de hade Rami Shaaban på g, så det hände inte så mycket. Det var inget svårt beslut och det gick snabbt. Min syster bodde i Göteborg så det kändes som ett rimligt steg att ta just då. Det passade mig väl bra både som person och var jag var fotbollsmässigt.

– Det kändes hemma redan innan jag kom hit och redan hemma under första träningen. Det var fantastiskt bra stämning i laget och jag blev väldigt bra omhändertagen. Jag var osäker på nivån och hur det skulle funka men kände redan efter några dagar hur kul det var när jag tränade. Så har jag inte känt någon annanstans. Det var väldigt familjärt och inbjudande.

– Det var en förmån att spela med de dåvarande äldre spelarna som Lundén (Jonas), Dime (Jankulovski) och (Fredrik) Lundgren. De var så jävla bra mot en. Väldigt fina personer som hjälpte en mycket.

I införintervjun med Johan tippade han otippat sig själv som målskytt och mycket riktigt var det ett mårtenssonskt avslut som hittade in bakom Poppen Björklund i hemmaburen. Detta mål, som gav Atleterna ledningen i matchen, kom att bli Johans enda i den grönsvartrandiga tröjan. Dessutom inprickat med hans vänstra fot och inte den högra som han tippade.

– Det var mitt första allsvenska mål och det är sådant som etsar sig fast starkt i minnet Matchen i sig var en sjuk upplevelse. Vi hade glömt tröjorna och med trycket på arenan som jag då inte känt på. Det var första gången jag fick uppleva sådant publiktryck. Jag försökte spela enkelt i början och jag lyckades med det och fick en go start. Men vi blev fullständigt massakrerade första 20, men jag kände att jag fixade det och då växte man ju.

Johan kom att spela 78 allsvenska matcher för GAIS innan hans kosa styrdes söderut mot Holland. Hans lekamen fick ikläda sig Utrechts rödvita dress när han under tre säsonger representerade  klubben i Hollands fjärde största stad. Efter de tre säsongerna, ej heller att förglömma dubblad målskörd gentemot tiden i GAIS, flyttades det återigen norrut. Till Grönsvart förtret en signatur av Johan Mårtensson på ett papper med Helsingborgs IF klubblogga. 

Efter noll mål och tre säsonger byttes Skåne mot Närke när Örebro SK höll sig framme och lockade med utmaning och spel under en gammal bekant. Efter Magnus Pehrssons enda säsong i GAIS tog den då relativt okände Alexander Axén över GAIS och dessa två kom att utveckla en ypperlig relation. När Johans Helsingborgs IF föll ur Allsvenskan kan man bokstavligt säga att Axén hängde på låset för att bända upp mittfältarens sista tvivel och se till att en affär till ÖSK skulle gå i lås. Familjen Mårtensson har numer alltså sina bopålar nedslagna hårt i Carl Jan Granqvists födelsestad och med nya utmaningar som närmaste granne.

Johans ålder är i fotbollstermer rutinerade 31 år och han går in på sin fjärde säsong i sportklubben. Den unga talangen kom att bli en duktig och bärande spelare för sina lag. Drömmen om utlandet slog in samt även att dra på sig landslagströjan i A-landslagssammanhang. Två kamper är i statistiken noterade och, faktiskt, även ett mål. Men det var i GAIS som elitkarriären startade och när tiden i GAIS kommer på tal får rösten en tydlig ton av entusiasm och värme.

– En helt fantastisk tid! Både fotbollsmässigt, jag fick spela nästan varje match och fick ett  stort förtroende och utvecklades jättemycket, men också rent socialt. Jag gillar Göteborg och jag och min tjej trivdes också jätebra. Det hänger ihop det där, för då prestera man på planen också. Så var fallet i mina tre år där.

– GAIS betydde jättejättemycket! Det gav en slags grund som första professionella klubb. Det var lätt att komma in med sådant bra bemötande och då växer man utanför planen och tar för sig mer och mer. Jag uppskattar vad de gjorde för mig. Jag gjorde närmare  80 matcher och det gav en grund till att prova utomlands. Det hade inte hänt annars. Det hade nog gått en krångligare väg om jag inte valt GAIS.

Just speltiden återkommer Johan ofta till under samtalet. När han försöker sammanfatta vad den gav och hur den utvecklade honom låter han övertygande.

– Rent fysiskt jätemycket. Jag var tunn hade inte jobbat på fysiken innan, Här var allt mycket mer proffsigt, vi körde mer styrka så jag blev starkare, snabbare och mer explosiv. Spel med boll tror jag att jag hade och spelförståelse har jag alltid haft. Så det var det jag behövde jobba på. Det hänger ihop med att jag fick spela mycket. Det är där man får upp det tempot.

Johan minns också sin första match med inhoppet mot Sundsvall. Dock var det som etsade sig fast i minnet från den matchen att han fick låna ett par shorts att spela i. Tyvärr var det Prince Ikpe Ekongs vilket inte var det optimala för en späd tonåring med tanke på nigerianens storlek på lår. Många minnen på planen skapades men också även delarna utanför planen gjorde intryck. Helheten är det som Johan uttrycker sig sakna mest när samtalet kommer in trivsel och saknad.

– Jag mår jävligt bra numer i Örebro också. Men det är något visst med första proffsklubben. Det familjära och glädjen till att varje dag göra det man tycker bäst om. I andra klubbar har det inte varit samma glädje i att träna. Hela stämningen kring laget och folket utanför. Alltid så schyssta utanför oavsett om det gick tungt i perioder.  Det finns en aura kring klubben där man stödjer istället för tvärtom. Det gillar jag!

Fina ord från en fin spelare som alltid varit populär i grönsvarta kretsar. Mindre populär blir han väl knappast heller med vetskapen att han, via swisch, bidragit till GAIS satsning på eftersändning av matcher från förr.

Text: Daniel Björnalm

Foto: Lars Ekström

Migen Memelli försvann ur truppen 2008

Ett provspel under mars 2007. Två matcher, ett mål och en utvisning senare satt en nöjd 26-årig alban med ett treårskontrakt med GAIS. Tilltänkt att fylla luckan efter James Keene flyttade Migen Memelli till Göteborg och GAIS och blev Super-Migen med hela supporterskaran.

Det var inte bara Markus Halsti, som ni kunde läsa om tidigare i veckan, som fick en udda spelarkarriär i GAIS. Migen Memelli köptes loss från norska SK Brann och den landslagsmeriterade forwarden fick omedelbara förväntningar på sig. Efter, enligt egen utsago, en dålig match mot BK Häcken och en bra match mot IF Elfsborg så kritades en kråka på  kontraktet och Göteborg var tilltänkt stad för nedslagna bopålar under kommande tre år. Tyvärr blev inte så fallet

Vi backar bandet några år. Migen föddes på april månads löndedag 1980 i Korca i sydöstra Albanien, alltså under Enver Hoxhas hårda styre av landet. Efter att ha inlett sin professionella karriär i hemlandet och representerat sex klubbar på lika många år, landade han 2006 i SK Brann från vackra Bergen i vårt västra grannland. De rödtröjade var under dessa år topplag i Jens Stoltenbergs Norge och Memelli hade hård konkurrens om platserna i anfallet. I Albanien hade han ett fullgott målsnitt för en anfallare men i Norge lossnade det inte riktigt. Statistiken visar 19 matcher och ett mål i seriesammanhang. Trots detta blev han förärad med en egen ramsa av lagets supportrar.

Bästa matchen för den 186 cm långe Migen gjorde han faktiskt mot ett svenskt lag. I kvalet till UEFA-cupen i augusti 2006 mötte laget klassiska Åtvidabergs FF, med bland annat Sheriff Suma i laget. Trots att norrmännen fick respass så var det Migen som fick de största rubrikerna med sitt hat-trick i den första matchen.

Migen hade ett brinnande intresse av att lämna Brann då speltid söktes. Gentilt gav klubben honom tillstånd att provspela med andra klubbar. Memelli hade deltagit i allehanda landskamper för sitt Albanien och med rätt klubb och målleverans visste han att chansen att spela fler landskamper var högst realistisk. Ett provspel med kulmen en solig dag i Borås övertygades GAIS sportsliga ledning och tränare Roland Nilsson om att han var värd att efterträda den till Borås flyktade Keene.

GAIS dåvarande tränare Nilsson hade ett antal provspelare för påseende men  det var alltså för  Migen som de Nilssonska ögonen fastande. Till Aftonbladets Petra Thorén beskrev han sitt nyförvärv med orden:

– Det var den typen som vi letat efter. Han är en targetplayer men kan gå på djupet också. Memelli är bra på att hålla i bollen och då vågar de andra springa också. Nu kan kanterna komma upp lite mer. Han är stor, stark och kvick.

Tränarens dåvarande ord bekräftas även idag av den dåvarande lagkamraten Kenneth Gustafsson.

– Migen kommer jag ihåg som en bra spelare som kunde hantera nia-rollen både fel- och rättvänd. Han fick inte till det riktigt när tävlingsmatcherna startade vilket var lite synd. Samtidigt var nia-rollen hos oss på den tiden rätt så svår, då jag har för mig att de ofta blev lite isolerade i spelet.

Brann hörde ryktena om att GAIS var villiga att köpa loss Migen. Ingen rök utan eld och för en ansenlig summa köptes Memelli loss. Brann var nöjda med avkastningen på sin albanska investeringen. Inte i klass med GAIS pengar för Markus Halsti men fler mynt att lägga i sin pengapung.

I GAIS var förhoppningarna stora men trots mycket speltid hittades aldrig nätet 2007 för Migen, då krutet tyvärr var allt annat än torrt. Rolles beskrivning av hon visade sig korrekt då han i spelet var nyttig för laget med sin styrka och förmåga att hålla i bollen.

2008 var tilltänkt att bli revanschens år. Oturen fortsatte dock att vara den som höll i domarpipan och även skador gjorde att även detta året förblev mållöst. Klubben beslöt sig sedan under sommaren att den memelliska sagen skulle bli all och en lånesejour tillbaka till Albanien följde, 6:e juli meddelades det att Migen skulle lånas ut till FC Tirana i den albanska huvudstaden.

Efter sejouren i grönsvart landade Migfen alltså åter i Albanien. KF Tirana och Migen höll varandra i handen fram till 2010 och på de 38 seriematcherna prickade Migen in hela 23 mål. Således hade den kraftfulle anfallaren en stor del i att klubben tog sitt 24:e albanska mästerskap och Migen blev seriens skyttekung. Detta lyckosamma facit belönades med byte av klubb till den konkurrenten Flamurtari Vore där 13 mål hittade in till den officiella statistiken på 15 spelade matcher. Succé var ordet. Och en succé som tog honom utomlands för andra gången.

Mellan 2010-2012 hittade man Migen i Saudiarabien och kanske hjälpte värmen Migen för han var sannerligen törstig på nya mål. 18 mål på 39 matcher blev facit innan han återvände till sin senaste albanska klubb. Där kom målen åter i strid ström och titeln som skyttekung blev åter hans.

Migen kände sig dock inte färdig i Saudiarabien och den tredje sejouren utomlands blev realitet. Det kom också att bli den sista då han 2014 flyttade hem för gott till Albanien. Som 34-åring dammade han in dugliga sex mål på 11 matcher för Partizan Tirana innan han kort därefter meddelade att han gjort sitt som spelare.

En kort sejour som tränare har också hunnits med. Detta i klubben Laqi, som han också står noterad för elva matcher 2014. Ett antal B-landskamper och en A-landskamp kan också adderas till CV:t. Migen är i Albanien ansedd som en av landets bästa målgörare genom tiderna. Tyvärr lossnade det inte för honom i GAIS. Klubben fick mycket god avkastning på affären Halsti 2008. Det kan inte sägas om affären Memelli, m en vi har åtminstone en kultspelare att minnas tillbaka till.

Text: Daniel Björnalm
Foto: Lars Ekström

Inför matchen

Detaljerna
Vad: Hammarby IF – GAIS.
När: Fredag 1/5 kl. 18.00.
Var: GAIS YouTube-kanal.
Domare: Martin Ingvarsson.

Biljetter och resa
Häng med GAIS till på årets första stora bortaresa. Du bokar stödbiljett och köper virtuella produkter via denna länk.

Läs mer
Du har väl inte missat våra tidigare inlägg inför matchen mot Hammarby:

Summering av säsongen 2008 från januari fram till bortamatchen mot Hammarby.

Intervju med MP: ”Vi måste spela som ett lag”.

En hälsning från Björn Andersson – fortfarande störst bäst och vackrast.

En hälsning från Tommy Lycén – ”…och resten är historia”.

Markus Halsti försvann ur premiärtruppen 2008.

En hälsning från Wanderson do Carmo: ”En fantastisk match…”

Johan Mårtensson tror på poäng med fansens stöd.

En hälsning från Åke Ahlberg, materialare 2008.

En hälsning från Andreas Tobiasson med familj – heja GAIS.

Hålltider för #Bortaresan

09.00 Vår virtuella resa startar och bussarna avgår mot Söderstadion 2008.
09.15 Vi delar den Spotify-lista som kommer att spelas i alla bussar och publicerar en förteckning om vem som önskat vilken låt på GAIS.se.
12.00 GAIS-quiz i bussarna – frågorna publiceras på GAIS.se.
15.00 Rätt svar på GAIS-quiz publiceras på GAIS.se.
15.30 Samling på Medborgarplatsen, mat och dryck finns för den som förbokat.
16.30 Marsch till Söderstadion.
16.45 Live-bevakning av matchen startar på Twitter.
17.30 Framme vid Söderstadion, fyll på bortasektionen!
17.50 Sändningen startar.
18.00 Avspark Hammarby IF – GAIS.
Sändningen avslutas strax före kl. 20.

Vid förlust går bussarna hemåt så fort som möjligt, men vid seger vill vi gärna ge alla medföljande tid att fira så länge man vill och orkar.

Johan Mårtensson tror på poäng med fansens stöd

Den unga talangen Johan Mårtensson anslöt till GAIS i somras och kritade på ett treårskontrakt. 18-åringen har enligt egen utsago kommit in jättebra i gruppen och trivs redan i Göteborg. Vi tog ett snack med honom inför bortamatchen på Söderstadion nu på fredag.

Johan har fått sin fotbollsuppfostran i Ulvåkers IF, en klubb belägen en bit norr om Skövde, strax intill den 19 år gamla flygplatsen. Hans spel i moderklubben samt i Skövde AIK, som han var utlånad till under våren, har gjort vida avtryck. Flertalet klubbar har varit ute efter att få den blonde ynglingens namnteckning på sina kontrakt. Även Svenska Fotbollförbundets representanter noterade Johans framfart och debut i landslagssammanhang skedde i mars i år. I sällskap med U19-landslaget for han till Senec, en liten stad i Slovakien belägen mellan huvudstaden Bratislava och Trnava. När Johan blev utbytt efter 84 minuter hade Sverige en säker 2-0 ledning som stod sig matchen ut. Därefter har det under våren blivit ytterligare fyra framträdanden i blågult, med bland annat kval till U19- EM.

Något mål har det ännu inte blivit i blågult för Johan som inte ser sig som någon större målskytt, trots att han hittade nätet fem gånger på nio matcher under perioden han spelade i Skövde AIK. Det var också tack vare ett blågult sammanhang som Johan landade i GAIS. Tränare Magnus Pehrsson bevittnade, i sällskap med många andra scouter, en internmatch på Bosön. Den unge västgöten hade då långt gångna kontakter med en huvudstadsklubb (som GAIS inom kort ställs mot) men Pehrsson lyckades dock få den spelbegåvade och kreative mittfältaren på bättre tankar. En beskrivning som även huvudpersonen själv nämner när han beskriver sig som spelare.

– Jag är en central mittfältare med bra spelsinne och hyggligt passningsspel, svarar ynglingen ödmjukt men erkänner också brister i fysiken vilket hans ringa ålder ger en naturlig förklaring till.

De få framträdanden vi hittills bjudits på styrker även de hans egna ord. Debuten skedde i hemmamatchen mot Sundsvall när serien vände. När Andreas Tobiasson lunkade av planen fick Johan sina första minuter i den vackraste av tröjor. Debuten i landslaget slutade med seger 2-0, medan debuten i Makrillarna tyvärr gick i moll då matchen på Gamla Ullevi slutade 0-2. Men unge Mårtensson minns ändå sina första minuter i Allsvenskan med välbehag.

– Det var så klart trist att vi förlorade matchen, men för egen del var det roligt att få komma in och debutera. Det var roligt att spela inför mycket fans och det är något som jag ser fram emot att göra fler gånger, svarar Johan optimistiskt med tanke på de 3580 på läktarna

Omgången därefter var det en bortaresa sex mil österut då IF Elfsborg och regnet bjöd på motstånd på Borås Arena. Johan blev inbytt även i denna match, men laget förmådde ändå inte att kvittera di gules uddamålsledning som stod sig tills Markus Strömbergsson blåste för full tid.

I sin tredje match för GAIS kom så debuten från start när Magnus Pehrsson valde att spela honom centralt tillsammans med Eyolfur Hedinsson. För tredje matchen i rad  blev dock GAIS nollade. Poäng kom dock in på kontot då Dime Jankulovski lyckades hålla säsongens åttonde nolla. Frågan är vem som ska bryta den trista trenden med mållösa matcher, kanske blir det Johans högerfot som hittar nätet bakom Kristoffer ”Poppen” Björklund i Bajens mål på fredag?

– Jag gjorde ju några mål i våras för Skövde, men målskyttet är väl inte någon av mina starkaste sidor. Men får jag läge så tvekar jag inte att ta avslutet med min högerfot.

Det låter lovande och vi hoppas att Johan just på fredag är stark när han springer in på klassiska Söderstadion. En arena känd för att husera ett starkt hemmalag med ett livat publiktryck bakom sig. Faktum är att de vitgröna söderbröderna är obesegrade sedan i april. Johan tror sig dock ha nyckeln till hur GAIS ska lugga dem på poäng.

– Det blir viktigt att hålla tätt bakåt och spela tight mot dem, framför allt första 20. Gör vi det har vi en bra chans att kontra in något mål och ta en trea. De är duktiga och har bra fart i spelet, men vi vet att vi kan slå dem och vi har ett gott go i laget.

Den närmaste framtiden sträcker sig, enligt den härlig fotbollsklyschan ”en match i taget”, bara fram till fredagens möte och dueller mot herrar som Petter Andersson och Loauy Chanko. Men den unge skaraborgaren har så klart också andra visioner och drömmar framgent.

– Först vill jag så klart etablera mig i Allsvenskan med GAIS och hjälpa klubben. Men det är klart man drömmer om  att få prova på livet utomlands som proffs. Jobbar man hårt så kanske man kan få debutera i det riktiga landslaget också.

Många svenskar har se senaste åren valt att vända sina blickar mot väderkvarnar och tulpaner för att skriva på sina första utlandskontrakt med holländska klubbar. Något som Johan inte skulle ha något emot.

– Nu är det GAIS som gäller men det finns många ligor som verkar vara ett lagom steg att ta för de som lämnar Allsvenskan. Den holländska ligan har ju visat sig vara en bra språngbräda för många och min spelstill skulle nog falla ut rätt i Holland. Men först är det Hammarby på fredag och GAIS som gäller, svarar Johan och visar prov på att båda fötterna står stadigt placerade på marken. Han passar också på att hälsa till fansen.

– Stötta oss i laget och klubben på fredag, vi behöver ert stöd. Det kanske inte är så lätt att se den på plats men man kan  se den på teve. Köp korv, mazariner och umgås, så lovar jag att vi ska ta med oss poäng hem till Göteborg.

Hur kommer matchen sluta och vilka gör mål?

– Målskyttet lossnar och vi vinner!

Och målskyttar blir?

– Wanderson, Nicklasson och….jag säger mig själv också!

Vi tackar Johan för pratstunden och hoppas att ni alla väljer GAIS före OS i Peking på fredag. Fotboll är trots allt bättre än friidrott, corona och vattenpolo.

Text: Daniel Björnalm
Foto: Lars Ekström

Inför matchen

Detaljerna
Vad: Hammarby IF – GAIS.
När: Fredag 1/5 kl. 18.00.
Var: GAIS YouTube-kanal.
Domare: Martin Ingvarsson.

Biljetter och resa
Häng med GAIS till på årets första stora bortaresa. Du bokar stödbiljett och köper virtuella produkter via denna länk.

Läs mer
Du har väl inte missat våra tidigare inlägg inför matchen mot Hammarby:

Summering av säsongen 2008 från januari fram till bortamatchen mot Hammarby.

Intervju med MP: “Vi måste spela som ett lag”.

En hälsning från Björn Andersson – fortfarande störst bäst och vackrast.

En hälsning från Tommy Lycén – “…och resten är historia”.

Markus Halsti försvann ur premiärtruppen 2008.

En hälsning från Wanderson do Carmo: “En fantastisk match…”

Valberedningen föreslår: Jonas Andersson

Den 9:e mars är det dags för årsmöte i GAIS och ett av valberedningens förslag till styrelsen är nuvarande ordföranden Jonas Andersson.

Jonas Andersson har sedan förra årsmötet varit ordförande i GAIS. När han inte håller i ordförandeklubban så ägnas mycket tid åt politiken och hans roll som regionråd i Västra Götalandsregionen. Jonas bopålar är nedslagna i Partille och han har särbo och två vuxna barn.

Jonas första år vid rodret har han sammanfattat löpande under vinjetten ”Med grönsvart perspektiv” på GAIS hemsida. Där har han berättat om framgångar, vedermödor och frågor som han bedömer vara viktiga för klubben vilket förhoppningsvis gjort det lite lättare för dig som medlem att hänga med i vad som sker i klubben. Jonas har varit aktiv i mängder av GAIS-sammanhang under året och haft nära samarbete med supporterföreningar, ofta synts på Gaisgården och på läktaren i samband med Atleternas matcher.

Jonas bidrag till klubben har i stor utsträckning handlat om att skapa strukturer, bygga organisation och sakta med säkert föra klubben åt rätt håll. Hans devis för arbetet, vilket han också delgav vid förra årsmötet, är att göra verksamheten lite bättre för varje år och det står också fast om han får förnyat förtroende från årsmötet.

Inför årsmötet har vi ställt några frågor till Jonas.

Vad gjorde störst avtryck på dig som styrelseledamot under 2019?

– För mig har året mycket handlat om att lära känna klubben mer  och framför allt alla människor i och runt GAIS. Det är mycket engagemang, vänskap och kärlek. Två saker som bevis på det och som sticker ut från 2019 är dels Swish-kampanjen och dels det arbete som Tony Balogh lett för att få fram GAIS jubileumsbok. Viktigast under året var det säkrade kontraktet i den sista omgången.

Vad ser du som styrelseledamot mest fram emot under 2020?

– Jag hoppas på ett sportsligt stabilt år där vi tar vissa steg framåt i utvecklingen. Det skapar förutsättningar för styrelsen att strategiskt fortsätta det påbörjade arbetet med att utveckla klubbens ekonomi och organisation.

Vilka tre saker (inom din roll/ansvarsområde) skulle du vilja förbättra inom ett 2-3-årsperspektiv?

– Mitt ansvarsområde är ju egentligen allt och helheten och jag vill också försöka bidra till att förbättra allt. Två ledord som jag vill ska vägleda GAIS de kommande åren är långsiktighet och kontinuitet i det vi gör både i den sportsliga verksamheten och i organisationen runt om GAIS. Vi ska fortsatt vara innovativa och kunna agera snabbt och impulsivt, men att göra det utifrån tydliga långsiktiga ambitioner.


GAIS valberedning bestående av Anders Björklund, Bert Granberg, Peo Ek samt Glenn Heiman informerade den 11:e februari om arbetet som man gjort inför det kommande årsmötet (läs mer via denna länk). Då berättade man också om att man kommer att informera om de personer som föreslås till styrelsen eller för omval till styrelsen via GAIS webbsajt.

Inför GAIS årsmöte den 9:e mars föreslår valberedningen Jonas Andersson som ordinarie ledamot i styrelsen.

Du kan läsa mer om det kommande årsmötet via denna länk.

Text: Daniel Björnalm

Mervan Celik och Jonas Östergaard

Valberedningen föreslår: Jonas Östergaard

Den 9:e mars är det dags för årsmöte i GAIS och ett av valberedningens förslag till styrelsen är nuvarande ledamoten Jonas Östergaard.

Jonas fyller 60 år i slutet av 2020 och arbetar till vardags med att hjälpa företag med sin klimatomställning genom solenergi och grön el. På fritiden följer han GAIS framgångsrika futsallag på damsidan, bland annat för att han har en dotter i laget. Under senaste året har Jonas haft rollen som fotbollsansvarig i styrelsen och han har ihop med sportrådet gjort ett stort arbete kring ledarstab och spelartrupp, inte minst sedan i somras då sportrådet tog över en stor del av sportchefsansvaret. Sportrådet har under Jonas ledning arbetat med scouting och rekrytering av spelare och ledare, men också med att sätta ramar för och utforma riktlinjer för den verksamhet som sportsliga verksamheten inom klubben. Det arbetet hoppas han kunna fortsätta med även framöver – givetvis förutsatt att han blir omvald.

Inför årsmötet har vi ställt tre snabba frågor till de ledamöter som står för omval.

Vad gjorde störst avtryck på dig som styrelseledamot under 2019?

– I flera avseenden var 2019 en tung säsong och det finns en hel del som jag hoppas att vi kan lämna bakom oss. Men jag tar med mig den arbetsinsats som laget och ledarna gjorde för att säkra kontraktet under hösten.

– Sedan var ju Swish-kampanjen som helt drevs av supportrar ett initiativ som man kommer att minnas länge, inte bara för att pengarna var välbehövliga i verksamheten utan också för att det visade vilken kraft det finns inom klubben. där supportrar startade och drev en insamling som betydde mycket för hur vi kunde agera under hösten vad gäller att förstärka truppen och ledarstaben.

Vad ser du som styrelseledamot mest fram emot under 2020?

-J ag ser såklart fram emot att följa utvecklingen inom sporten där vi gjort ett omtag kring A-truppen som förhoppningsvis kan ta steg framåt under året. Vi satsar ju lite mer på ledarstaben än tidigare och det hoppas jag ska göra att vi får se spelare som utvecklas positivt och att laget som helhet blir bättre.

– Jag ser också fram emot att vi ska komma vidare med konstgräsplanen på Gaisgården eftersom det kommer att ge så mycket bättre förutsättningar för både akademin och för A-laget. Sedan har vi ett bra samarbete i sportrådet och det ska bli kul att fortsätta att jobba med fotbollsfrågor i GAIS.

Vilka tre saker (inom din roll/ansvarsområde) skulle du vilja förbättra inom ett 2-3-årsperspektiv?

– Jag hoppas att vi under kommande år får se en positiv utveckling kring både A-lag och U-lag. Jag hoppas att vi genom att ha bra strukturer och vara aktiva kring ledarutveckling kan få fram fler spelare som kan ta steget in i A-laget. Genom att bygga en A-trupp med högre kontinuitet, ett tydligt och effektivt sätt att spela fotboll och bättre förutsättningar på Gaisgården så ska vi kunna höja vår ambitionsnivå år för år. Det är viktiga delar i att, i ett större perspektiv, bygga en klubb som kan konkurrera på en högre nivå än vad vi gör idag.

GAIS valberedning bestående av Anders Björklund, Bert Granberg, Peo Ek samt Glenn Heiman informerade den 11:e februari om arbetet som man gjort inför det kommande årsmötet (läs mer via denna länk). Då berättade man också om att man kommer att informera om de personer som föreslås till styrelsen eller för omval till styrelsen via GAIS webbsajt.

Inför GAIS årsmöte den 9:e mars föreslår valberedningen Johan Erlandsson som suppleant i styrelsen.

Text: Daniel Björnalm

Du kan läsa mer om det kommande årsmötet via denna länk.

Akademispelare på väg mot A-laget

GAIS har under försäsongen luftat en del spelare som fortfarande tillhör GAIS Akademi. Det är många nya ansikten för de som på läktaren står. Därav att en kortare presentation av respektive spelare kan vara på sin plats.

I ett tätt matchande och med ett hårt försäsongsschema så är det vanligt att föreningarna låter många av sina påläggskalvar få känna på A-lagsfotboll. GAIS är inget undantag och i väntan på att en del A-lagsspelare ska bli matchklara så har ett gäng ynglingar snörat på sig skorna och gjort sitt bästa för att få gillande miner från tränare Stefan Jacobsson. 

Nedan följer en kort sammanfattning om dem signerat deras tränare i Akademin.

Kenan Karaduz: Född 2001. Brytsäker back med bra passningsspel.

Emil Krenauer: Född 2001. Löpstark ytterback som även kan hantera mittbackspositionen.

Philip Ahnberg: Född 2003. Brytsäker och fysisk back.

Donat Zejnullahu: Född 2003. Passningsskicklig 10-spelare med bra teknik och avslut.

Youssef Fayad: Född 2001. Teknisk forward med spets I att utmana en mot en.

Gustav Kristensson: Född 2001. Vänsterfotad laglojal och löpstark back som alltid gör jobbet.

Sebastian Bertolozzi: Född 2002. Lugn mittback med bra passningsspel.

Malte Runevik: Född 2001. Fysisk mittfältare med bra skott, teknik och passningsspel.

Joakim Bruhns: Född 2001. Spelskicklig mittback som läser spelet bra.

Även de unga talangerna Adam Wästlund, Nuha Jatta och Julius Johansson har synts på Valhalla under våren men denna trio är redan kontrakterade i A-truppen.

Vill ni se mer av dem och bekanta er med vad som förhoppningsvis kan bli bärande spelare för klubben framgent? Kanske sitter någon av dem på bänken när GAIS nu på söndag går in i Svenska Cupens gruppspel. Besök Bravida Arena på söndag 16.30 och se om så blir fallet. Annars är ni alltid välkomna upp till Gaisgården under säsongen för att se dem spela i sina akademilag.

Text Daniel Björnalm

Foto: Mikael Josefsson

Nuha Jatta återigen uttagen till P16-landslaget

GAIS 16-årige talang Nuha Jatta har ånyo blivit kallad till landslaget och dess 20-mannatrupp. I slutet av augusti ska P16-landslaget besöka Estland för två matcher mot deras motsvarighet.

Nuha har gått från klarhet till klarhet och har en imponerande utveckling under det sista året. Från att initialt ha blivit kallad till landslagsläger på Bosön med 60-talet andra spelare har han nu påvisat sin kvalitet och är i skrivande stund bokförd för tre landskamper för Blågult. Dessutom blev han tidigare under året den första spelare född 2003 att spela i någon av Svensk Elitfotbolls (SEF) serier när han debuterade i GAIS A-lag. Senaste berömmet kom från supporterklubben Gårdakvarnen som gav honom högst betyg efter cupmatchen mot Råslätts BK. Motiveringen ”Dominant på mittfältet. Vinner bollen från nästan varje gubbe” ger förstås råg i ryggen inför kommande utmaningar i både blågul och grönsvart dress.

Vi önskar Nuha stort lycka till att gå all in i Tallin!