Michael Kargbo: Jag måste vara tacksam för den här möjligheten

Under lördagseftermiddagen startar Superettan om och vi har längtat efter att åter få se Michael Kargbo och övriga spelare äntra Gamla Ullevi. Men för Michael kan det dröja några veckor innan han är åter i spel berättar han i den intervju som du hittar nedan.

Michael Kargbo visade upp sig direkt i sin första match i den grönsvarta tröjan, genom ett mål mot Västerås. Sedan dess har den unga Sierra Leoniern fått mycket speltid, deltagit aktivt i anfallsspelet och ser ut att vara ett mycket bra offensivt tillskott till truppen. Vi ringde honom och pratade om hans hemland, vägen till Göteborg och hur han tycker det är att spela för GAIS.

Michael är född i huvudstaden Freetown, och uppvuxen delvis där, delvis i staden Makeni där det bor runt 120 000 personer. I Sierra Leone, med sina knappt 8 miljoner invånare, är det en relativt stor stad.

– Mina föräldrar separerade när jag var väldigt liten, och jag bodde växelvis hos dem i Freetown och Makeni, ett år här och ett år där.

Vi pratar om att hans föräldrar båda är inflyttade till staden från varsin liten by. De arbetar som sjuksköterskor på sjukhus i Makeni och hade helst sett att även Michael gick vidare med studier inom medicin. På frågan om hur gamla de är säger Michael att han tror att pappa är 49, och mamma är runt 43-44.

– Där jag kommer ifrån är det inte så viktigt att hålla reda på föräldrarnas ålder. Ibland vet de inte ens själva hur gamla de är.

Det lilla landet Sierra Leone i Västafrika blev självständigt från Storbritannien 1961. Landet har sedan självständigheten präglats av oroliga faser. Folket har gått igenom militärkupper, ombildning till republik, diktatorstyre och ett blodigt inbördeskrig. Det sistnämnda tog slut 2002, när Michael var 3 år gammal. Nu byggs landet upp från grunden, men stora problem med bland annat spädbarnsdödlighet, analfabetism och arbetslöshet finns fortfarande.

Trots stora naturtillgångar räknas landet som ett av världens fattigaste och den förväntade livslängden är runt 54 år, att jämföra med Sveriges 83.

Michael säger att det inte är så vanligt att barn på landsbygden eller i förorterna går i skolan, men barn som han som vuxit upp i städer gör oftast det.

– Jag gick i en skola med bara pojkar och var där mellan kl 08-12 på dagen, sen gick jag hem och var med familjen och spelade fotboll. I Sierra Leone är vi väldigt passionerade när det kommer till den här sporten. Alla små pojkar spelar fotboll.

Även flickor?

– Några, men inte så många. Det finns några flicklag, men det är inte alls som här i Sverige.

Han säger att han var så liten under inbördeskriget att han inte vet hur det påverkade hans familj, men att det ju drabbade alla i landet på något sätt. De har aldrig direkt talat om det hemma, han vet bara att det var under de här åren hans föräldrar separerade.

Han minns däremot tydligt en annan av landets kriser, nämligen tiden då Ebola bröt ut. Dödligheten var i Sierra Leone runt 30%, att jämföra med Coronavirusets snitt på 0,5-1%. 2014 skulle Sierra Leones fotbollslandslag genomföra en viktig match mot Seychellerna, men tilläts inte ens komma in i landet, trots att nästan ingen av spelarna ens vistats i Sierra Leone under det senaste året. Beslutet kan i allra högsta grad ses som ogrundat och förkastligt, men säger något om hur stor rädslan och okunskapen kring virusets spridning var.

– En av mina barndomsvänner avled i Ebola. Vi spelade fotboll i samma lag. Att jag och min familj klarade oss bra var bara tur, med tanke på mina föräldrars jobb inom vården. De var extremt noga med att inte komma i närheten av oss barn innan de tvättat av sig väldigt noggrant efter en arbetsdag.

Michael scoutades från sitt lokala lag i Makeni och åkte först till Guinea, sedan vidare till Belgien år 2017, innan han landade i Sverige. Han säger att fotbollen ger honom glädje, att det alltid varit en dröm att bli professionell spelare och att det är en välsignelse att han kommit dit han är idag.

– I Sierra Leone vill alla få den här chansen som jag har fått. Jag har en del vänner hemma som hamnat på fel väg, som börjat dricka eller ta droger. Det är tyvärr vanligt, även om det är ovanligt i min bekantskapskrets. Jag måste vara tacksam för den här möjligheten, för den betyder så mycket. Jag tackar Gud för att jag får göra det jag gör och jag ska njuta av det medan det varar. Och jag måste försöka bli bättre hela tiden. Det finns bättre spelare än mig som inte fått samma chans.

Dina föräldrar ville ju egentligen att du skulle fortsätta plugga. Vad tycker de idag?

– De är väldigt stolta. När jag hade varit ett par månader i Guinea berättade jag för dem att det är det här jag vill, att jag behöver gå min egen väg, och då sa de att de stöttar mig och ber för mig.

Hur var det att komma till Sverige?

– Allting var annorlunda. När jag påbörjade den här resan hade jag aldrig varit utomlands tidigare och jag hade aldrig sett snö. Och svenskarna är ett mycket lugnare och mer stillsamt folk än jag är van vid. Jag märker att man behöver lära känna människor här, komma ganska nära dem, innan de öppnar upp.

Michael har i tur och ordning spelat för Eskilstuna city, AFC Eskilstuna, Assyriska och Värnamo. Han säger att han är tacksam för att klubbarna öppnade dörren för honom, men första tiden i Europa blev tuff. Han vill inte gå in på detalj om vad som hände, men han säger att han aldrig hade en tanke på att åka hem igen.

– Man måste ta den här chansen när man får den och om jag skulle åkt hem hade jag behövt börja om från början igen. Jag var tvungen att försöka göra det bästa jag kunde av situationen och vända läget.

En hel del spelare och landslagsmän från Michaels hemland har haft en sejour i Sverige. Teteh Bangura och Mohamed Bangura är båda AIK-profiler. Alhassan ”Crespo” Kamara har spelat bland annat i Örebro och Häcken och kom till Värnamo strax innan Michael lämnade. Ibrahim Kargbo (som inte är en släkting) kom som ungdom till Öster och Degerfors. Michael berättar att han och Ibrahim håller kontakt.

– Han skriver till mig ibland på Instagram och ger mig råd. Han säger att jag ska fortsätta hålla fötterna på jorden och göra det jag gör.

Michael är glad att ha kommit till GAIS och menar att det har gått smidigt att bli en del av klubben och laget.

– Det finns väldigt bra människor här. Det är unga killar och det var lätt att komma in i gruppen. De har välkomnat mig med öppna armar, vilket jag verkligen uppskattar. Det är roligt att spela för den här klubben, det finns mycket motivation och fansen pushar och stöttar oss, även när vi har motgångar.

Hur tänker du kring läget ni är i just nu?

– Vi har jobb kvar att göra, det är en process. Vi har många matcher kvar och vi kan fortfarande göra väldigt bra saker. Fotboll är galet på det sättet, du vara skit ena dagen och leda ligan andra dagen. Det har funnits knackiga ögonblick under säsongen men det betyder inte att vi är dåliga. Sånt händer i fotboll, och vi behöver bara fortsätta jobba och göra det vi gör.

Vad är din roll i det arbetet?

– Att skapa chanser för mitt lag. Det är ett lagspel och jag behöver göra min del av det. Det tar lite tid att vänja sitt vid ett nytt lag, nytt spelsätt och nya positioner. I Värnamo brukade jag spela mer centralt, här är jag oftast på kanten. Jag kan föredra att spela centralt, men det är upp till tränaren. Jag försöker lära mig nya saker varje dag och hela tiden bli bättre. Jag tror att jag har mer i mig att plocka fram.

Är det något särskilt du vill förbättra?

– Många saker, men bland annat vill jag skjuta mer och skapa ännu bättre chanser för mina lagkamrater, och även bidra till att försätta dem i bättre positioner.
De flesta i laget inklusive tränarna pratar ju svenska, men Michael säger att han tycker kommunikationen fungerar bra.

– Ibland pratar Stefan engelska under genomgångarna, men ofta hjälper Fidde eller någon av killarna i laget mig med en översättning. På planen kommunicerar vi på engelska.

Michael kan förstå en del svenska när andra pratar, men han säger att det är svårt att få öva på språket eftersom de flesta här pratar bra engelska. Det gör det å andra sidan enkelt att klara sig i samhället och vardagen. Han trivs i Göteborg, även om han inte går ut så mycket.

– Jag gillar att ha mitt space. Men jag försöker utforska staden, jag hade hört mycket om den innan jag kom hit.

Vad har du gjort sedan senaste seriematchen?

– Mest vilat. Jag skadade en sena i knät i matchen mot Jönköping och kommer inte kunna spela på ett tag. Eventuellt blir det operation.

Det låter inte alls bra?

– Det är ingen fara, det är inget allvarligt. Jag har starka knän och känner egentligen att jag kan spela, men jag ska inte riskera något eftersom det kan göra det värre. Om det blir operation hoppas jag ändå vara tillbaka inom 6-8 veckor. Jag ska göra min rehab ordentligt och komma tillbaka starkare än innan.

Ser du på fotboll när du är ledig?

– Tidigare hängde jag väldigt mycket på Youtube för att försöka studera olika spelare och lära mig saker. Cristiano Ronaldo är min favoritspelare, han visar verkligen att hängivenhet och hårt arbete är viktigt. Numera försöker jag se på något annat än fotboll när jag är ledig, för att försöka vila ifrån det ibland. Jag gillar att se på film, gärna med romerskt eller annat historiskt tema. Men egentligen alla filmer där de fightas med knivar. Och så lägger jag en hel del tid på att hålla kontakten med min familj. Jag har inte sett dem på två år, men förhoppningsvis kan jag åka hem efter säsongen. Jag hoppas att mamma kan komma och se en av mina matcher också.

Vad drömmer du om att uppnå i din karriär?

– Jag vill gå så långt jag kan, så långt Gud kan ta mig. Jag skulle självklart vilja spela Champions League någon gång, helst för Manchester United om jag fick välja. Men just nu försöker jag bara ta chanserna som kommer längs min väg och njuta av stunden.

Text: Johanna Ageborg

Inför matchen

Detaljerna
Vad: GAIS – IK Brage
När: Lördag 17/7 kl 15.00.
Var: Gamla Ullevi
Domare: Fredrik Oppong
Avstängda: Pontus Hindrikes.

Följ matchen
Matchen kan följas på plats. Årskortsinnehavare har haft förtur gällande biljettköp men samtliga som vill gå på matchen har nu möjlighet att köpa biljetter via denna länk.

Som vanligt kan också du följa matchen via Discovery+ förutsatt att du har abonnemanget Total. Teckna ditt avtal via denna länk så får GAIS ett bidrag från Discovery+.

Podd-tips för hängmattan:
When we were kings, avsnittet ”Sierra Leone 2014”.