Två flickor på GAIS Sommarfotboll

Champions League-finalen sätter fokus på GAIS flickor

Årets Champions League-final för damer spelas på Gamla Ullevi i morgon söndag 16 maj. GAIS vill givetvis uppmärksamma denna milstolpe för både arenan och staden och vi passade därför på att prata flick-och damfotbollsfrågor med klubbens ordförande Jonas Andersson och flickfotbollsansvarige Mikael Lindström.

Först en snabb tillbakablick i historien. Dagens engagerade GAIS-ungdomar har kanske inte koll på att vi en gång i tiden faktiskt kunde stoltsera med att ha ett av Sveriges bästa damlag. 1985 var GAIS, bland annat med landslagsprofilen Anette Börjesson i laget, näst bäst i landet. Bara Hammarby IF, som slog GAIS i SM-finalen, var bättre. Damsektionen hade bildats ett drygt decennium tidigare, i februari 1971, efter att två studentlag hade uttryckt sin vilja att representera de grönsvarta färgerna. Man var då en av de första föreningarna i Sverige att syssla med damfotboll.

När Sverige 1988 för första gången fick en nationell serie i form av Damallsvenskan var GAIS ett av de tolv lagen i högsta serien. Öxabäcks IF vann serien överlägset men de grönsvarta tjejerna gjorde en utmärkt säsong och hamnade på femte plats, bara två poäng från det slutspel om SM-titeln som anordnades på den tiden.

Sammanlagt spelade GAIS fem raka säsonger i Damallsvenskan, fram till 1992, men därefter försvann tyvärr Atleterna från damfotbollen. GAIS gick ihop med Jitex efter säsongen 1992, bildade en klubb vid namn Jitex BK/JG 93 (som direkt nådde en andraplacering i högsta serien). Sedan dess har det funnits ett par försök med ungdomslag, men som det inte blivit så mycket av.

–  Det har brustit i både intresse, resurser och tid, säger Jonas Andersson. Idag arbetar vi dock med flickor genom fotbollsskolan, Gårdsstensfotbollen och flickfotbollen, och i och med flickfotbollen har vi tagit ett väldigt viktigt steg som nu ska få utvecklas. Man måste ju börja någonstans, och den här satsningen måste få växa till sig och sätta sig i organisationen på ett bra sätt. Vi vill helst bygga årskull för årskull från grunden, men kanske kan vi ta något ”fusksteg”, som att ta in fjortonåringar före tolvåringar. Det viktiga är dock att vi ska ha bra tränare och en stabilitet i hur vi bygger upp det.
Mikael Lindström menar att flickfotbollen har växt i lagom takt under början av 2021.

–  Vi är ca 10 tjejer nu vilket är alldeles lagom många, och vi växer långsamt utan att stressa. Vi vill inte göra det här halvdant utan ha fokus på att det ska bli bra istället. Och tjejerna är jättenöjda, det är inga som slutat utan det har bara kommit till fler barn. Vi ska precis komma igång och spela matcher, vilket är väldigt roligt. De här flickorna blir verkligen riktiga gaisare.

Innan beslutet om flickfotboll fattades på årsmötet 2020 har Mikael sedan flera år drivit frågan.

– Det har funnits funderingar över kostnaden eftersom ekonomin har varit ansträngd, men jag har visat att vi inte ska gå med förlust, att det är ett projekt som går runt utan att egentligen kosta föreningen något extra. Nu har man förstått det. Vi ska ha ännu fler ungdomar i GAIS akademi, vilket även innefattar tjejer, säger han.

Tittar man på dagens GAIS är ca 93% av spelare och ledare män, de som köper medlemskap är 87% män och styrelsen består av 100% män. Är det viktigt att engagera fler tjejer i fotboll och i klubben?

– Ja absolut, säger Jonas. Jag tror alla föreningar blir bättre med mångfald, både vad gäller kön, bakgrunder och perspektiv, och det gäller alla delar av organisationen. Vi har en del att jobba på där, men vad jag tycker är roligt att se är att vi har fler tjejer i klacken och på läktaren än för 20 år sedan. Nu ska vi skapa kunskap om att flickfotbollen finns, att det blir känt att GAIS har den här typen av verksamhet och förhoppningsvis lyckas engagera fler tjejer.

Mikael menar att han egentligen inte ser till könet, utan att alla personer ska ha samma möjligheter.

– Jag ser ju tjejernas glädje i fotbollen och varför skulle de inte få samma möjligheter i GAIS som killarna? Vi är en förening som är måna om allt, och engagerar oss i mycket annat i samhället, så varför skulle då inte vi engagera oss i tjejer? Jag tycker dock det är viktigt att både krav, resurser och förutsättningar ska vara lika, som träningstider och sådant. Jag kommer inte acceptera att vi gör olika för killar och tjejer.

På GAIS årsmöte 2020 sades det att ”GAIS styrelse har för närvarande inga ambitioner att klubben ska ha någon damverksamhet”. Vad tycker ni, ska GAIS ha ett damlag på elitnivå och isåfall när?

– Ett bra upplägg för att stärka föreningen överlag är att bygga vidare på ungdomsfotbollen, och det ska vi göra även på flicksidan. Då får vi fram egna produkter, och när de sedan blir juniorer kan man ha samarbete med andra klubbar som har etablerad damverksamhet – träna tillsammans och sådant. Vi ska ha långsiktiga mål och vi ska bygga varje åldersgrupp, precis som vi gör med killarna. Vi skapar ingenting själva om vi tar över något redan befintligt, vi ska inte värva ihop ett helt lag. Vi ska jobba lugnt och sansat och genomtänkt, säger Mikael.

Jonas är inne på samma linje.

– Från styrelsens sida har vi fortfarande ingen ambition om att starta ett damlag, men de åttaåringar som nu har börjat är ju seniorer om 10 år, så på 10-15 års sikt ser jag väldigt gärna att vi har ett damlag. Det vore dock dumt att lägga ambitionen och siktet fel, för det blir så lätt att man bara strävar efter elitverksamhet snarare än att bygga från grunden och skapa ett lag med stor GAIS-anda. Det viktiga just nu är att de tjejer som vill spela fotboll i GAIS ska få göra det. Vi blir ju inte heller en särskilt modern klubb om vi bara har herrverksamhet, det skickar signaler om hur vi prioriterar. Vi vill vara en klubb i hela samhället, inte bara verka för hälften, och vi vill förmedla rätt typ av prioriteringar och värderingar.

Men om man vill bygga helt från grunden har man ju inte ett damlag förrän om minst 10 år. Är det tillräckligt snabb utveckling?

– För min del får det gärna gå snabbare men det kommer bero på hur intresset är, säger Mikael. Vi vill, till skillnad från en del andra klubbar, stärka föreningen snarare än att se det som en ekonomisk investering som ger uppmärksamhet och sponsorer. Vi vill inte bara ha ett damlag, vi vill ha hela paketet med ungdomsverksamheten. Och vi måste tänka modernt, för vi har en jättemöjlighet här. I Göteborg har vi egentligen bara ett elitlag på damsidan, var tar resten av alla talanger vägen? Sannolikt till andra städer och en hel del tjejer lägger säkert av för att det inte finns någonstans att gå. Vi vill på sikt kunna fånga upp tjejer i och runt Göteborg. Vi har exempelvis i Gårdstensfotbollen sett jätteduktiga tjejer som efterfrågar ett lag i GAIS att gå till, och det vill vi på sikt kunna erbjuda.

Göteborgs fotbollsförbund har gått ut med att de vill öka flick-och damlag i utsatta områden, antalet kvinnliga domare och kvinnliga ledare. Både Jonas och Mikael är överens om att GAIS borde jobba i samma riktning.

– Det finns tyvärr inga kvinnliga ledare alls hos oss just nu och det är för dåligt, säger Mikael. Det finns många jätteduktiga kvinnliga tränare men det är svårare att fånga upp dem. Jag tror det hade gjort gott för klimatet och attityden bland spelarna att ha kvinnliga ledare, vilket klubben i förlängningen hade tjänat på. Vi har redan en policy för hur spelare och föräldrar ska uppträda, och vi behöver också ta in extern hjälp för att komma ifrån svordomar, könsord och annat. Vi behöver fostra samtliga ungdomar i detta och kvinnliga ledare är ett led i den utvecklingen.

– Jag tror det är jätteviktigt att det finns kvinnliga ledare och förebilder, säger Jonas. Inte minst i flickverksamheten, men givetvis både för tjejer och killar. Jag tror dock inte att kvinnliga ledare behöver vara en förutsättning för att lyckas engagera yngre tjejer. Det vi vet är att ungdomsfotbollen är en rekrytering till läktarna, att man får en relation till klubben av att spela i ett av våra lag och får förebilder i A-laget. Av den anledningen vore det givetvis en fördel att ha ett damlag, men jag tror ändå att det vi gör nu är rätt väg att gå.

Vad är nästa steg för oss?

– Innan året är slut vill jag att vi har minst två trupper till, säger Mikael. Och det har vi möjlighet till, vi har tränarna och ytan på Heden, så det skulle vi kunna ordna från klubben sida. Vi ska aldrig behöva säga nej till någon tjej som vill spela hos oss.

Att en så stor match som en Champions League-final spelas i Göteborg och på Gamla Ullevi hade under normala omständigheter varit en väldigt stor sak, och både Jonas och Mikael beklagar det faktum att det sker under ett coronaår.

– I det här läget tror jag tyvärr inte det kommer betyda i närheten så mycket som det borde, säger Mikael. Nu när matchen sänds utan publik blir det inte alls den hajpen det skulle varit. Annars hade det varit folkfest, och vi hade kunnat hitta på en massa saker kopplat till det, som en cup för tjejer på Heden och se matchen tillsammans i flicklaget. Vi kunde gjort en grej kring Magdalena Eriksson som ju är kapten i Chelsea, prata om hur hennes väg har sett ut och hur man lyckas gå till en Champions League-final. Tjejerna har tyvärr för få förebilder på toppnivå internationellt och det här borde förbundet jobba lite mer med, exempelvis i samband med elitläger, distriktssamlingar och sådant, så att man kan lära känna profilerna.

Avslutningsvis, har ni någon särskild damspelare ni håller som favorit?

– Lotta Schelin har jag alltid haft ett gott öga till, hon är en fantastisk och stark person, säger Mikael.

– Jag gillar Olivia Schough, och hon är dessutom från Falkenberg, säger Jonas.

Text: Andreas Bolander och Johanna Ageborg