sbov-2

Störst, bäst och vackrast – Björn Andersson

En grönsvart fotbollsera får tyvärr sitt slut under 2016 då Björn Andersson bestämt sig för att lägga skorna på hyllan. GAIS säger ett stort tack å klubbens och alla supportrars vägnar till en i dubbel bemärkelse stor fotbollsspelare.

Björn Andersson började sin fotbollskarriär på Holmavallen och i Fåglums IF, ett dussin långa uppspel från Nossebro på västgötaslätten. En ort som du kanske känner igen som hemvist för Ginza och cykelbröderna Pettersson som bytte namn till just Fåglum. Från lilla Fåglum fortsatte sedan karriären till Trollhättan där han hann med att spela för två klubbar, först ut var Trollhättans FK. Men Björn flyttade som 20-åring vidare för att spela tre säsonger i FC Trollhättan, sedan bar det av till Göteborg för två år i Qviding FIF innan det var dags för första sejouren i GAIS.

Från mittback till forward till mittback

Under 2004 hade FC Trollhättan fått in Jonas Olsson som tränare och kanske var det han som insåg att Björns fina huvudspel och tunga skott skulle göra honom till en utmärkt forward. Det var i vilket fall denna säsong som han tog steget framåt i banan och han fann sig utmärkt i den nya rollen. Under 2004-2005 firade han stora triumfer som anfallare och inför 2006 blev han värvad till nya Superettan-laget Qviding FIF, också med tanke att han skulle spela forward.

Det skulle sedan bli två händelserika säsongen i den vinröda göteborgsklubben. Under 2006 åkte laget ur Superettan, men redan året efter hjälpte Björn laget tillbaka till samma serie igen. Under det första året spelade han till att börja med anfallare, men Zoran Lukic som då tränade Qviding flyttade ner honom i mittlåset efter ungefär halva säsongen. Säsongen efter var hans stabila backspel en viktig bidragande faktor för att laget tog sig tillbaka till Superettan. Hans fina insatser i Qviding hade fått en rad Allsvenska klubbar att få upp intresset för den långe backen som nu valde att fortsätta karriären i GAIS.

Det borde väl egentligen varit långt ifrån givet att en mittback från Qviding skulle ta en starttröja i GAIS allsvenska lag, men olika omständigheter kom att spela Björn i händerna. Ekunde hade tyvärr blivit allvarligt skadad under hösten 2007, Mathias Östberg flyttade över älven för att spela vidare i Häcken och hans ersättare – Markus Halsti – såldes till MFF inför seriepremiären. Så när Stefan Johannesson blåste till spel i säsongens första match mot Elfsborg återfanns Andersson i mittlåset ihop med Andreas Tobiasson.

Björn fick en klockren debut och blev utsedd till matchens bästa spelare på GAIS.se. Dessutom kvitterade kapten Fredrik Lundgren Elfsborgs 1-0-ledning och GAIS kunde därmed inleda säsongen med ett kryss. Björn gjorde en riktigt bra debutsäsong men fick även i Grönsvart variera mellan att spela mittback och forward. Han spelade 24 matcher varav 12 från start och gjorde fyra mål. När säsongen summerades låg GAIS på en elfteplats i serien.

Björn fick en tung start på sitt andra år i GAIS. Under debutsäsongen hade han haft problem med ljumskarna som hindrade honom från att träna fullt och som också plågade honom under matcherna. Inför säsongen 2009 genomgick han en operation för att bli kvitt sina besvär, men det gjorde också att han missade stora delar av försäsongen.

Störst, bäst och vackrast – Björn Andersson

Till 2009 fick GAIS en ny tränare, Alexander Axén, som hade valt Pär Ericsson som sitt förstaval till forwardsplatsen i ett 4-2-3-1-system. Offensiven med Wanderson, Lindström, Hedinsson med flera fungerade riktigt bra och Björn fick ofta börja matcherna på bänken, men det var lite sämre ställt med defensiven.

Men Björn skulle få sin revansch under Axéns ledning och åter var det ett positionsskifte som gjorde susen. När säsongen 2010 drog igång var Björn åter ordinarie i laget och nu åter som mittback. Under 2010 visade han igen vilken klasspelare han är med positionssäkerhet, tuffa brytningar, fina uppspel och ett huvudspel av världsklass.

När säsongen 2010 var till ända var också Björns kontrakt det och han styrde nu kosan mot Viking Stavanger för att göra två år i Tippeligan. Han lämnade GAIS som en stor publikfavorit och den personliga ramsan från klacken hördes ett oräkneligt antal gånger under dessa säsongen: Störst, bäst och vackrast – Björn Andersson.

Under de två år som Björn spelade i Norge gjorde han det mest som mittback – även om han också fick finna sig i att ofta starta på bänken. Han gjorde totalt 30 matchen för Viking och lyckades göra två mål för klubben. När 2012 var till ända var Björn igen utan kontrakt och han valde då att återvända till GAIS, trots klubbens katastrofsäsong då man åkt ur Allsvenskan med buller och bång.

Stöttepelare i GAIS omstart

Det var många som trodde att Björn skulle hamna i Häcken eller kanske till och med i IFK. Men så kom glädjebeskedet! Hjärtat vann över plånboken och Björn var tillbaka där han hör hemma – i Grönsvart! Han kommenterade då den lite oväntade övergången så här:

– Jag känner mycket för GAIS efter mina tre säsonger i klubben. Jag gladdes oerhört med laget under det fantastiska 2011 och jag led lika mycket under det trista 2012.

– Det blir en utmaning sportsligt och ekonomiskt men jag tycker att det ska bli jättekul att få vara med och bygga ett nytt lag och inleda en ny resa för GAIS med alla engagerade ledare, medarbetare och inte minst de fantastiska supportrarna.

Under tre säsongen har Björn Andersson sedan varit en stöttepelare i såväl laget som truppen och klubben. Han har visat att han är en fantastisk kämpe, en mycket professionell idrottsman och att han har ett stort GAIS-hjärta. Det hade såklart varit roligt för Björn att få avsluta sin karriär med att ta GAIS tillbaka till Allsvenskan, men fotbollsgudarna ville som bekant inte gå den önskningen till mötes.

Av alla bra och mindre bra GAIS-minnen från den andra sejouren i klubben har GAIS.se fått följande kommentar från en supporter som vill vara anonym:

– Ett av mina bästa GAIS-minnen på senare år är 1-0-segern mot Öster på Myresjöhus Arena i Oktober 2014. En i princip helt avgörande match om vilket av lagen som skulle klara kontraktet och där Atleterna drog längsta strået. Vi tog ledningen i första halvlek och kunde kontrollera läget fram till paus på ett bra sätt. Men i andra hamnade vi allt längre ner i banan, spelarna fick jobba livet ur sig och GAIS hade bara korta sekvenser med boll. Efterhand blev spelarna allt tröttare och det kändes som att kvitteringen hängde i luften.

– Men då klev Björn fram och visade vägen på ett fantastiskt sätt. Han bar till slut halva laget på sina axlar och lyckades på något sätt freda det egna målet. Efter matchen firade spelarna med de kanske 400 på bortaläktaren och jag minns glöden i Björns ögon när han gjorde high fives med supportrarna över staketet. Den blicken som han hade då, herregud – Östers anfallare måste ju varit livrädda och kanske var det en del i att GAIS kunde hålla emot.

Björn lägger av när han är på topp

2016 blir alltså sista säsongen i GAIS och så här kommenterar Benjamin Westman och Björns beslut:

– Det är naturligtvis trist att tappa såväl fotbollsspelaren som människan Björn Andersson. För jag tycker att han har gjort en mycket bra säsong där han haft en lite annan roll och lite annan förväntan än tidigare. I år har han ju varit lite mer av en roterande spelare, vilket vi pratade om redan inför säsongen, och den rollen har han verkligen gjort maximalt av. För när han blivit kallad till match, oavsett om det har varit inhopp eller från start, så har han gjort det med den äran.

– I mina ögon har han alltid varit en mittback snarare än forward och en mycket bra sådan. Men vid sidan av kvaliteterna på planen har han ju också bidragit med rutin och klubbkänsla och det har betytt mycket under året då vi ju har startat om i flera aspekter. Så jag tycker att han gjort en fantastiskt bra säsong även och på ett sätt kan man nog säga att han väljer att lägga av när han är på topp.

Efter 150 seriematcher (närmare 200 totalt) och 14 seriemål placerar Björn Andersson skorna på hyllan, men kan säkert räkna med att få höra sin egen ramsa när han i framtiden besöker Gamla Ullevi: Störst, bäst och vackrast – Björn Andersson.

Läs också intervjun med Björn Andersson som du hittar här.