Stefan-ilic-1

Stefan Ilic vill vinna supportrarnas hjärtan

Stefan Ilic kommer till GAIS med förhoppningen att kunna vinna supportrarnas hjärtan genom att bidra till lagets utveckling – och han hoppas på att få bättre minnen av Grönsvart än när han stötte på klubben för första gången 2005.

Efter Edin Hamidovic och Jesper Westermark blir Stefan Ilic den tredje spelaren med utmärkt poängsnitt i division 1 som ansluter GAIS inför säsongen 2018. Den snart 26-årige mittfältaren (fyller år på julafton) är en offensiv mittfältare med rötter i Skåne men som närmast kommer ifrån IK Brage. GAIS.se ringde upp Ilic för att få veta lite mer om vad det är för en spelare som ansluter Makrillarna – och fick tag på honom när han är på väg in på gymet. Den välvillige poängspelaren förklarar dock snabbt att det funkar bra att prata lite innan han kör igång dagens pass och förklarar:

– Vi har fått ett träningsschema från Conor och GAIS som vi ska köra på egen hand fram till truppen samlas i januari. Det är väldigt varierat vad vi ska köra och täcker in styrka, kondition och en del annat också. Så nu är det bara att köra på, man vill ju komma väl förberedd inför den nya säsongen.

Om vi börjar från början, du har dina rötter i Skåne och började spela fotboll i Landskrona BoIS – men hamnade tidigt i Belgrad. Berätta!

– Ja, det stämmer. Jag började i Landskrona och spelade pojklagsfotboll med dem fram till jag var 14 år ungefär. Då var jag nere i Serbien under vårt speluppehåll i Sverige och min pappa hade anmält mig till en Camp som AC Milan hade där nere. Jag var med och tränade där i två veckor och det var tydligen ett bra skyltfönster för under tiden var det en klubb i Belgrad som fick syn på mig. De ville att jag skulle fortsätta hos dem och så blev det, även om min familj var kvar hemma i Sverige. Klubben heter OFK Belgrad och jag blev kvar där i två år.

Vilket äventyr att flytta utomlands utan familjen. Hur bodde du där nere?

– Först bodde jag hos en gudfamilj som tog hand om mig och sedan flyttade jag och delade lägenhet med en kompis. Då hade vi en timmes resa från lägenheten till arenan och det var lite jobbigt, men under andra året så hjälpte tränaren oss att hitta något närmare. Det var perfekt, då hade vi helt plötsligt bara ett par minuter till träningarna.

Hur ser du tillbaka på de två åren i Serbien?

– Det var en väldigt viktig period i min utveckling och det har format mig mycket som spelare. Det är rätt stor skillnad i hur man ser på spelarutveckling i Sverige och Serbien och man ställer högre krav även på unga spelare där nere. Jag är inte förvånad över att det kommer fram så många duktiga serbiska spelare och att det är många av dem som flyttar till toppligor i Europa.

– För min del funkade det bra där nere och jag fick till och med chansen att göra U-landslagsdebut för Serbien.

Men efter två år gick flyttlasset hem till Sverige igen och då hamnade du i Malmö.

– Ja, då hade min familj flyttat till Malmö så det var ju naturligt att jag hamnade där också. Jag försökte faktiskt komma tillbaka för att spela i BoIS men de hade inte plats att ta emot mig under säsongen. Istället hamnade jag i LB07 och spelade med juniorfotboll med killar som var två-tre år äldre och fick även vara med och träna med A-laget.

– Jag var sedan ganska tydlig med att jag ville spela seniorfotboll och till säsongen efter flyttade jag och spelade ett år i Pellister i division 3, innan det blev Söderettan med först FC Rosengård och sedan Lunds BK. Första året i Rosengård gick jättebra men det andra var sämre och då åkte vi ur ettan. Men i Lund hade jag två fina år och gjorde 48 poäng på 50 matcher.

Om jag förstår saken rätt så var det många lag som fick upp ögonen för dig under tiden i Lund och du hamnade till slut i Östersund. Hur gick det till?

– Ja, Östersund visade intresse för mig väldigt tidigt och vi hade kontakt redan inför mitt sista år i Lund. De ville egentligen att jag skulle flytta redan då och tog sedan en ny kontakt under sommaren, men jag valde att vara kvar i Lund säsongen ut. Sedan blev jag skadad på hösten men ÖFK visade fortsatt intresse och då valde jag att flytta upp dit. De gjorde ett väldigt bra intryck redan från början och det kändes som att de hade bra koll på mig och hur jag skulle kunna utvecklas i klubben

Idag är ju ÖFK minst sagt i ropet och har gjort en lång resa genom serierna nu och nu med spel i Europa League bland annat. Märktes det av redan då att klubben var på väg åt rätt håll?

– Ja, det gjorde det. Det märktes direkt att klubben hade en tydlig riktning och att man jobbade hårt för att utvecklas varje dag. Redan då var ÖFK en klubb som vill vinna varje dag och som hela tiden flyttar målen till högre nivåer. Det var en fantastisk miljö och Graham Potter, Billy Reid och Daniel Kindberg är riktigt duktiga ledare och fantastiska personer. Jag trivdes väldigt bra hos ÖFK…

Men det var tuff konkurrens i truppen?

– Ja, det var det och jag fick kämpa för att få speltid. Efter första året så hade jag och Graham ett bra snack om det och jag berättade att det var viktigt för mig att få regelbunden speltid. Han kunde självklart inte garantera det och vi kom till slut överens om att skiljas åt efter bara ett år och då valde jag att fortsätta i Syrianska FC.

Det blev sedan två år i Södertälje. Hur ser du tillbaka på din sejour där? 

– Det första året var vi med i toppen men tappade tyvärr chansen efter en derbyförlust. Andra året var vi indragna i bottenstriden men vi löste det till slut och jag kände att jag kunde lämna klubben rakryggad. Det var lärorika år och även om det inte gick lika bra poängmässigt som jag hade hoppats så var jag helt ordinarie och kände att jag var en viktig kugge i laget.

– Det var ju också under det andra året som jag lärde känna Bosko. Jag hade i och för sig mött honom ett par gånger tidigare, men våren 2016 fick vi var första gången som vi fick möjlighet att jobba ihop. Så jag har bra koll på hur han vill spela fotboll och vad han förväntar sig av spelarna från den tiden.

När kontraktet med SFC gick ut så flyttade du till Borlänge och kommer nu ifrån en bra säsong i IK Brage.

– Ja, det var ju inte så att jag hade ställt in mig på att jag skulle spela i division 1 igen och jag hade kontrakt med ett par klubbar i Superettan. Men de vill vänta lite och sedan vänta lite till och Brage var väldigt tydliga med att de ville ha in mig i laget – och det fällde avgörandet.

Det känns säkert som ett bra beslut idag?

– Ja, det gör det. För det blev en riktigt bra säsong där jag känner att jag kunde bidra till laget, jag gjorde 19 poäng och var delaktig i att vi tog en serieseger. Vi hade en bra säsong och jag känner att jag var med och bidrog till lagets och klubbens framgång.

Och nu är det dags för två år i GAIS.

– Ja, det känns väldigt bra. Jag har fått ett fint mottagande av klubben och supportrar och ser fram emot att starta säsongen och få bidra till lagets utveckling.

Jag läste i någon intervju om din fösta kontakt med GAIS från 2005, berätta.

– Ja, då var jag bollkalle när GAIS kvalade mot BoIS på Landskrona IP. Det var första gången jag såg GAIS och det var väl ingen bra första kontakt med tanke på att jag hade vuxit upp i Landskrona. Men jag hoppas att kunna få bättre minnen av klubben den här gången istället. (För dig som vill minnas matchen på Landskrona IP så hittar du den här).

För de som inte känner till dig så väl, hur skulle du beskriva dig som spelartyp?

– Jag tycker att Bosko har beskrivit mig bra i de intervjuer som han gjort. Jag är en ”playmaker” och poängspelare som arbetar hårt. Jag är osjälvisk och gillar att sätta upp mina lagkamrater i bra lägen och jag hatar – verkligen hatar – att förlora. Jag kan spela på alla offensiva positioner, både på kanten och som 10:a. Jag kan spelare anfallare också om det skulle vara där som Bosko vill ha mig.

Har du och Bosko pratat om i vilken position som han vill att du ska spela?

– Nej, inte direkt. Jag vet vilken fotboll som han förespråkar och jag trivs med hans idéer. Jag vill gärna ha mycket boll och vara delaktig i spelet, men vi har inte snackat om enskilda positioner. Sedan såg jag att han hade pratat om att spela mig som ”vinge” och det löser jag om han vill ha mig där. Jag vet vad han förväntar sig av mig och de andra spelarna och jag ska göra allt för att leva upp till det.

Vill du säga något avslutande ord innan du drar igång med dagens träningspass?

– Jag hoppas att jag kan göra insatser för klubben och laget som kan vinna fansens hjärtan, om det är mål, passningar eller hårt jobb spelar inte så stor roll. Jag vill vinna varje match och jag hoppas att det är så supportrarna kommer att lära känna mig.

Med det säger vi tack för pratstunden och önskar ett bra träningspass. Välkommen till GAIS, Stefan Ilic!

Truppen 2018
GAIS trupp inför 2018 ser i dagsläget ut som följer: Damir Mehic, Daniel Janevski, Calle Nyström, Ajdin Zeljkovic, Niclas Andersén, Carl Wede, Edin Hamidovic, Daniel Bennassar Nilsson, Alexander Leksell, August Wängberg, Johan Svahn, Erik Westermark, Marcus Bergholtz, Jesper Westermark, Andreas Östling, Dusan Djuric, Stefan Ilic och Emin Grozdanic (U).