HBK

Seriekollen: Halmstads BK – topplag som söker sin profil

Efter gårdagens genomgång av Helsingborgs IF fortsätter Seriekollen idag längs västkusten i nordlig riktning och landar i Halland. Det har blivit dags för att analysera vad vi kan förvänta oss av Halmstads BK inför säsongen 2018.

Precis som gårdagens klubb i fokus, Helsingborgs IF, var Halmstads BK länge en stabil allsvensk förening och som skördade monumentala framgångar runt millennieskiftet. De senaste åren har resultaten blandat högt och lågt och kanske Bollklubben också längs vägen tappat en del av sin identitet. Under kommande säsong hoppas man kunna tydliggöra klubbens profil samtidigt som man man ska klara av en toppstrid i serien.

En första indikation på HBK:s kvaliteter fick vi i februari då Grönsvart spelade träningsmatch på Skedalaheds IP, en match som förvisso fick avbrytas efter ymnigt snöfall men där hemmalaget hann visa att man håller jämna steg med Atleterna. GAIS ställs för övrigt  mot Halmstad i omgång sju när man åker ner till Örjans Vall för bortamötet den 13/5. Returmötet spelas på Gamla Ullevi i mitten av september.

Vi tror och hoppas att det ska bli roligt att följa Grönsvart under året. Om du inte redan köpt årskort så gör du det enklast via denna länk.

Från den imponerande hallandsklubben till elitfotbollens jojoklubb

Under 90- och 00-talen var Halmstads BK något av en institution i såväl Allsvenskan som generellt inom svensk fotboll, en välskött talangförädlande småstadsklubb med tydlig prägel. Efter att HBK gick upp i Allsvenskan 1992 spelade man 19 raka säsonger i Sveriges högsta serie innan man till slut ramlade ur 2011 – en imponerande kontinuitet. Men inte nog med det, klubben firade även stora triumfer därutöver.

Eller vad sägs om cupmästare 1995, SM-guld både 1997 och 2000 samt avancemang till gruppspelet i Uefa-cupen 2005? Hade HBK bara vunnit istället för att kryssa i sista och avgörande omgången hemma mot IFK Göteborg i Allsvenskan 2004 hade man även vunnit SM-guld det året, då anförda av den långt senare blivande förbundskaptenen Janne Andersson.

Men framgångarna kom ju naturligtvis inte av en slump utan som tidigare konstaterat hade HBK som klubb en tydlig identitet som något av den lokala klubben, mycket skickliga på att förädla talanger från närområdet. Med mer eller mindre hela Halland som upptagningsområde var HBK duktiga på att identifiera rätt ynglingar och få dem att så småningom att bli viktiga pusselbitar i en av de allra mest framgångsrika svenska klubbarna runt millennieskiftet.

Spelare som Fredrik Ljungberg, Niclas Alexandersson, Stefan Selakovic, Magnus Svensson, Michael Svensson och Mikael Nilsson är samtliga spelare som på ett eller annat sätt inte bara slog igenom hos hallänningarna utan som även kom att bli mer eller mindre viktiga pusselbitar i ett svenskt landslag under 2000-talet.

Gällande GAIS-koppling minns nog de flesta att det var just i HBK som vår egen Dusan Djuric som stortalang fick sitt genombrott i mitten på 00-talet och även vår egen assisterande tränare Patrik Ingelsten har ett gediget förflutet på Örjans Vall även om det först var i Kalmar FF han verkligen slog igenom. I sammanhanget bör även spelare som Emil Salomonsson, Karl-Johan Johnsson och även den annars så Malmö FF-förknippade Markus Rosenberg nämnas när det gäller framgångsrika spelare som representerat HBK i ung ålder.

Även om HBK fortsatte vara en stabil allsvensk förening under andra halvan av 00-talet under Janne Anderssons ledning har de absoluta framgångarna blivit allt färre för HBK sedan dess. Efter att Andersson till slut lämnat föreningen 2009 fick hans nuvarande kollega i landslagsledningen, Lasse Jacobsson, ta över tränarposten. En tolfteplats imponerade föga tyckte klubben och gav honom sparken efter säsongen.

Inför 2011 gjorde man så istället en pompös satsning. Klubben som sedan tidigare varit så förknippad med sina lokala förmågor satsade nu på att ta in den spanske och assisterande tränaren från Malmö FF, Pep Clotet Ruiz. Han skulle dock inte bli ensam spanjor hos ”Kvastarna” utan därtill plockade klubben in hela fem av hans landsmän, varav tre kom på lån från självaste Real Madrid.

Satsningen föll dock ut på ett allt annat än lyckat vis. Innan maj hade blivit juni hade Clotet Ruiz redan fått sparken och Halmstads BK bokstavligt talat brakade ur Allsvenskan efter att ha förlorat 22 av 30 matcher och blott knipit 14 poäng på hela säsongen.

Sedan dess är det lite mer svåranalyserat kring var man faktiskt har HBK. Klubben lyckades förvisso avancera tillbaka till Allsvenskan direkt under 2012 och spelade allsvenskt tre säsonger på raken men efter att man åkte ur samma serie 2015 gick man upp i Allsvenskan 2016 och åkte ur den på nytt ifjol – att kalla bollklubben för en jojo-förening kanske vore elakt men ofrånkomligen har HBK inte varit i närheten av att lyckats nå upp till den sportsliga standard man hade för 15-20 år sedan.

Huvudtränare Kruljs manskap till förfogande

När tidigare Rosenborg-tränaren Janne Jönsson petades som huvudtränare och istället fick en manager-roll i klubben under sommaren 2017 fick hans assisterande, Igor Krulj, född 1988, ta över huvudansvaret för bollklubbens A-lag. 29-åringen har fått fortsatt förtroende och är nu den som förhoppningsvis ska leda klubben tillbaka till Allsvenskan och inriktningen är tydlig. Man har lyckats behålla många av spelarna som krigade för kontraktet i höstas och truppen är byggd kring ungdomar med tydlig koppling till klubben, förvisso kryddad med några kloka nyförvärv.

HBK kvalade in till årets cupspel och väl där gjorde man det godkänt men inte mer.
1-1-resultatet borta mot Oddevold imponerade inte men efter en 5-0-seger med fem olika målskyttar hemma mot Syrianska levde ändå hoppet om avancemang inför sista omgången. Där blev dock AIK för tunga och HBK fick se sig besegrade med 3-1 efter att Pontus Silfwer gjort Halmstads enda mål.

Under cupspelet har Malkolm Nilsson fått agera förstemålvakt och trots att han tillhört klubben i många år har speltiden varit minst sagt sparsmakad. Detta bland annat därför att duktige målvaktstalangen Isak Pettersson storspelat under fjolåret. Pettersson, som var en av Allsvenskans bättre målvakter under 2017, valde i samband med degraderingen att krita på för IFK Norrköping och det återstår att se hur bra Nilsson kan bli för HBK när han nu äntligen får chansen.

Beträffande försvaret har HBK bland annat veteraner som Jesper Westerberg och återvändande Peter Larsson att tillgå men även Marcus Matihsen som var framstående och avgjorde kvalet hösten 2016 när Halmstad besegrade Helsingborg. Utöver Larsson som nyförvärv har bollklubben även fyllt på med Andreas Hadenius som vann SM-guld med IFK Norrköping 2015 och snabbe Thomas Boakye från hallandsrivalen, Varberg BoIS. Medan Hadenius både kan spela mittback och på centralt mittfält är Boakye förmodligen främst tilltänkt som kantspelare, back eller mittfältare.

På mittfältet är varken supertalangen Sead Haksabanovic eller nyttige Aboubakar Keita kvar i blåsvart. Den tidigare såldes som bekant i somras till West Ham och den senares lån från FC Köpenhamn har avslutats. Däremot har man fått in IK Frejs kvicke mittfältare Dida Rashidi och även tidigare nämnde Hadenius är en kraftfull spelare som kan spela på centralt mittfält.

HBK

Under försäsongen och cupspelet har anfallaren Kosuke Kinoshita hittat nätet flertalet gånger. Japanen lyckades inte alls under fjolåret och stod för en enda fullträff i Allsvenskan 2017 men kanske kan han lyckas bättre i år? Utöver honom sticker framför allt två namn till ut när det gäller anfallsbesättningen. Den ene är Johan Oremo som efter otaliga år i Gefle som en pålitlig målskytt valde att gå tillbaka till Allsvenskan och HBK under förra sommaren. Oremo inledde riktigt vasst men åkte dessvärre tidigt på en korsbandsskada och gjorde först comeback i cupmatchen nu mot AIK för en dryg vecka sedan.

Det andra namnet som bör läggas på minnet är Gabriel Gudmundsson, född 1999. Talangen är inte bara son till förre storspelaren Niklas Gudmundsson utan tog även en mer eller mindre ordinarie plats hos hallänningarna redan förra säsongen och hittade rätt fyra gånger. Kan U-landslagsmannen fortsätta sin utveckling kan det här säkerligen bli en riktigt rolig säsong för honom.

Sammanfattningsvis måste HBK betraktas som en av favoriterna i serien och man hoppas helt säkert kunna utmana HIF i toppen. En första indikation på hur det kommer att gå med det får vi redan i seriepremiären då just dessa två klubbar möts på Örjans Vall.

Vad talar för Halmstads BK?

Även om Halmstad inte riktigt lyckats etablera sig i Allvenskan på senare år har man studsat tillbaka direkt (2012 och 2016) efter att man degraderats till Superettan. Även den här gången känns det som att klubben på förhand inte varit helt oförberedda på spel i andradivisionen. Med en stabil klubb vid sidan av planen, ett hårt arbetande spelarmaterial med både veteraner som Oremo, Larsson och Westerberg spetsat med duktiga nyförvärv som Rashidi och Boyake och talanger som Gudmundsson finns det skäl att tro att det kan bli ett framgångsrikt år i Superettan.

GAIS-HBK-2

Vad talar emot Halmstads BK?

Även om klubben varit skicklig på att ställa om till Superettan tidigare och spelarmaterialet är gediget saknas kanske i viss mån riktigt prövade spetsspelare som kan vinna matcher åt laget på egen hand. Johan Oremo är förvisso en duktig målskytt men hur bra kan han komma tillbaka efter sin korsbandsskada?

Skicklige målvaktstalangen Isak Pettersson är därtill ett tungt tapp för bollklubben och hur klarar tilltänkte förstemålvakten Malkolm Nilsson, som blott gjort fem elitmatcher i sin karriär hittills, att axla Petterssons mantel?

Text: Linus Ahlgren
Bildcredd: Bildbyrån.

Tidigare artiklar i Seriekollen

Missa inte våra tidigare artiklar om lagen i Superettan: