Lagbild-2015_2

Sanningens ögonblick är här

Det är upp till bevis för GAIS under seriens avslutande tre omgångar. Nu gäller det att plocka fram årets bästa prestationer och knipa de poäng som behövs för att reda ut ett tufft läge. Vad passar då bättre än att påminna om att vi inte bara har allt i egna händer, utan också att vi har klarat oss ur svårare situationer än den vi befinner oss i nu.

Årets säsong i Superettan har inte motsvarat klubbens, spelarnas, ledningens eller supportrarnas förväntningar. På arbetsplatser, vid bardiskar och i sociala medier har Gaisare berättat om frustration efter förlustmatcher eller till och med uppgivenhet inför seriens avslutning. I fredags kom också, som en direkt konsekvens av de svaga sportsliga resultaten, beskedet att GAIS och Peo Ljung går skilda vägar. Istället är det nu den nya lagledningen, med Jesper Ljung och Benjamin Westman, som får i uppgift att avsluta säsongen så att kvalspöket kan hållas på avstånd.

Så för att gjuta lite extra mod i grönsvarta hjärtan vill klubben härmed påminna om att GAIS har varit i och klarat av svåra situationer många gånger förut och det ska vi göra denna gång också. Att plocka fram det lilla extra och krångla sig ur bottenstrider är något som finns i våra gener. Vi behöver inte gå längre tillbaka än till 2014 för att hitta exempel på just det. Kommer du ihåg?

Svag vår efter bra start

Förra året startade serien bra för GAIS och efter tre omgångar var laget obesegrat. I premiären gladde Atleterna den stora tillresta supporterskaran med att knipa en poäng trots knackigt spel. Därefter spelade GAIS två matcher på Gamla Ullevi vilket resulterade i en vinst över tippade topplaget GIF Sundsvall och oavgjort mot Ljungskile. Men efter den resultatmässigt lovande inledningen gick det mesta emot laget och GAIS skulle komma att förlora sju av de åtta följande matcherna.

I slutet av maj förlorade Grönsvart hemma mot Östersund och dagen efter kom beskedet att tränare Thomas Askebrand fick lämna sin post. Istället tog Kjell Pettersson tillfälligt över ansvaret och ett par veckor sedan presenterades Peo Ljung som ny tränare.

Men någon omedelbar effekt fick inte tränarbytet och glädjen över bortavinsten mot Bajen i mitten av juni blev kortvarig då den följdes av två förluster inför sommaruppehållet. Men efter när serien startade upp igen i juli hade GAIS lite mer medvind än tidigare och laget plockade viktiga poäng även om formen fortfarande var ojämn. Det skulle till exempel, precis som i år, dröja länge innan laget vann två raka seriematcher och när så skedde i september började supportrarnas tro på ett lyckligt slut tillta.

Bottenstrid mellan sju lag

Men säg den lycka som varar, efter de raka segrarna över Sirius och Landskrona kom tre raka förluster och när laget fick förlängd vila vid landslagsuppehållet för ett år låg GAIS på negativ kvalplats. Stämningen på läktare och i sociala medier var långt ifrån bra och många hade redan börjat spekulera i om kvalet skulle spelas mot AFC United eller IK Frej som då kämpade i toppen av Norrettan. Med tre omgångar kvar var det klart att bottenstriden skulle stå mellan följande sju lag i tabellens botten och tabellen såg ut så här:

  1. Syrianska FC 33 p
  2. Ängelholm s FF 33 p
  3. Östers IF 31 p

———————————————–

  1. GAIS 30 p

14. Landskrona BoIS  23 p

———————————————–

  1. Assyriska FF 22 p
  2. Husqvarna FF 21 p

När serien startade igen efter landslagsuppehållet i oktober väntade, precis som i år tre svåra matcher och ett absolut krav på poäng. Först väntade en svår bortamatch mot bottenkollegan Öster, en match som inte fick förloras under några som helst omständigheter. Därefter väntade serieledande Hammarby som vid vinst på Gamla Ullevi skulle säkra en allsvensk plats och i sista omgången skulle GAIS ta sig an ett riktigt ”bogeyteam” på bortaplan, Assyriska FF.

Sanningens ögonblick

Förutsättningarna var klara, antingen så klarar laget av att plocka fram det lilla extra och kan rädda säsongen på upploppet, eller så väntar ett ovisst och mycket riskabelt kval. Nu var sanningens ögonblick inne för spelare och ledning, för supportrar och för hela GAIS.

Matchen mot Öster spelades för söndagen den 19:e oktober, för ett år sedan nästan på dagen, på fina Myresjöhus Arena. Trots den sena matchstarten (18.15) hade cirka 300 röststarka gaisare slutit upp på bortaläktaren och det märktes lång väg att supportrarna var både taggade och nervösa. Under den kalla söndagskvällen var bandet mellan fansen och laget starkare än på länge och båda grupperna visade med önskvärd tydlighet att man visste vad som gällde.

Som du säkert kommer ihåg fick GAIS med sig 3 poäng hem från Växjö efter en bra insats där Joel Anell gjorde matchens enda mål efter en dryg halvtimma. Under andra halvlek pressade Öster på för en kvittering men med en kämpainsats, justeringar i spelsystemet och kloka byten, Gabriel Altemark-Vanneryr och Ariel Lassiter mot Asgeir Börkur Asgeirsson och Malkolm Moenza, lyckades GAIS stå emot. Efter matchen kramades spelare och fans genom staketet som ringade in klacken och ordförande Andersson, som stått i klacken under matchen, fick visa prov på sitt allra största leende.

Tack vare vinsten mot Öster kunde GAIS ta sig över kvalstrecket, men nu väntade topplaget Hammarby på Gamla Ullevi. Matchens stora betydelse för båda lagen lockade årets största hemmapublik, 10 500 personer, till arenan och stämningen var också därefter. Bajen var det spelförande laget men GAIS stack upp med jämna mellanrum och det oavgjorda resultatet kände tämligen rättvist.

Inför sista omgången låg GAIS fortfarande över kvalstrecket men Öster skuggade fortsatt. Förutsättningarna var glasklara inför Assyriska-matchen och Atleterna skulle klara kontraktet om man lyckades vinna över Assyriska, ett lag som i sin tur stred för att slippa nedflyttning. Mattias Genc gav hemmalaget ledningen redan efter en kvart men Gabriel Altemark-Vanneryr kvitterade i början av andra halvlek. 1-1 stod sig sedan matchen ut och tack vare att varken Öster, Husqvarna eller Landskrona lyckades vinna sina respektive avslutande matcher kunde både GAIS och Assyriska fira efter slutsignalen.

Vi har allt i egna händer

Den uppgift som ligger framför GAIS nu påminner mycket om vad vi gick igenom för ett år sedan. Då låg laget under kvalstrecket, nu ligger vi över detsamma. Då hade vi en poäng upp till Öster, nu har vi två poäng ner till Mjällby. Förra året lyckades ledare och spelare ladda om under landslagsuppehållet och avsluta serien på ett berömvärt sätt och målet är självklart att göra om den bedriften i år.

Av de spelare som visade hjärta och mod under den spännande avslutningen 2014 är merparten kvar i klubben och kan förhoppningsvis hjälpa laget till en liknande insats år. Det handlar t ex om Vaiho, Mankoo, Ekunde, Andersson, Gustafsson, Cadogan, Ayarna, Eriksson, Moënza och Anell som under avslutningen kompletteras av kompetenta nykomlingar som t ex Ervik, Starke-Hedlund, Chibsah, Singh, Ingelsten, Wagsley och Maraisane. Dessutom tror klubben att förändringen avseende ledningen av laget ska kunna frigöra ny energi i truppen och öka chansen för riktigt bra prestationer.

Legendariske spelaren och tränaren Rolf Zetterlund lär en gång ha peppat sina spelare med frasen ”kom igen grabbar, det är aldrig för sent att ge upp”. För oss gaisare måste inställningen nu vara att ge upp inte är ett alternativ. Det är nu vi behöver full uppslutning och stöttning från läktaren, det är nu spelare och ledare behöver känna kraften av vad gaisare kan åstadkomma tillsammans. Det är nu klubben behöver dig för att vi tillsammans ska klara av uppgiften som väntar.

Sanningens ögonblick är här igen. Men kom ihåg att vi klarade en möjligen ännu svårare situation förra året och det ska vi fixa även i år. Vi är GAIS, bildat 1894, vi viker aldrig ner oss, vi kommer alltid igen!

Vi har allt i egna händer. Välkommen till Gamla Ullevi söndagen den 18:e oktober kl. 16.00.
Och innan det, till träningen dagen innan på Gaisgårdens naturgräs där ett stort antal supportrar väntas besöka och visa sitt stöd till föreningen och laget.

 

Anders Fagerlund