Bosko-Orovic-1

Möt Bosko Orovic – ny tränare i GAIS

Bosko Orovic är jättetalangen som aldrig slog igenom. Som spelare har han gjort mål på GAIS och som ledare tagit poäng av Grönsvart på Gamla Ullevi. Nu är han peppad för att dra igång nya jobbet – med sikte på att spelarna ska springa livet ur sig.

Den 16:e juli tar en gaisare över GAIS. Bosko Orovic, 44, blir ny chefstränare i den klubb han följt sedan 80-talet. GAIS.se fick en pratstund med den sympatiske tränaren för att ge honom chansen att presentera sig för alla GAIS-supportrar, men låt oss börja med att teckna en liten bakgrund kring Makrillarnas nye tränare.

Fotbollsspelaren Bosko Orovic var en stor talang som borde fått en mycket bättre karriär som aktiv än vad som blev fallet. Han var stjärnan i Lundbys P73-lag där han spelade ihop med bland annat Teddy Lukic, Johan Lind, RIcard Tiberio och faktiskt också Ljubomir Vranjes. Det framgångsrika Hisingslaget vann Gothia Cup och tog SM-guld 1990 och samma år rankade Gazzetta dello Sport honom som en större talang än Zinedine Zidane.

Bosko var givetvis också den största talangen i regionen och han värvades till Häcken 1993. Men seniorkarriären tog tyvärr aldrig riktigt fart och istället gick han två år senare till Västra Frölunda där han bland annat gjorde mål när laget slog GAIS med 4-2 på Ruddalen. Han fick också chansen att provspela med Foggia som då låg i italienska Serie A, men så gick hans knä sönder – igen. Och med skadorna gick spelarkarriären upp i rök, vilket huvudpersonen själv ofta förklarat berodde på att han trodde att hans stora talang skulle räcka. Att han enligt egen utsago var lat och inte villig att göra jobbet.

Han lade skorna på hyllan som 24-åring och har sedan dess fokuserat på sin roll som tränare. Efter att ha coachat IF Vardar/Makedonija och FK Kozara i Göteborgs lägre distriktsserier tog han 2011 över dåvarande division 2-klubben Assyriska BK.

Han ledde klubben till en andraplats i serien och sina fyra kommande år spenderade han i talangfabriken Qviding i division 1 där han nådde idel mittenplaceringar. 2016 avancerade Orovic ytterligare i seriesystemet då han blev ny tränare i Superettan-klubben Syrianska, men redan efter ett halvår valde han att flytta hem till Göteborg igen – men innan dess ledde han det SFC-lag som knep en pinne på Gamla Ullevi (1-1) efter kvittering i slutminuterna. Efter en kort tid i Gunnilse samma år ledde han Utsikten under höstsäsongen, och tog kvartersklubben till en fin fjärdeplats i division 1.

2017 inledde han och ”Kiken” på ett strålande sätt. När han nu lämnar laget befinner man sig på en andraplats i tabellen. När GAIS valde att leta ny tränare i somras föll således valet på 44-åringen som genom åren gjort det bra med små resurser i olika Göteborgsklubbar.

Kontraktet med Grönsvart, som inleds den 16:e juli, är på två och ett halvt år. Bosko ligger dock för närvarande på sjukhus efter en trafikolycka men beräknas kunna starta uppdraget som planerat. Under sjukhusvistelsen har han bland annat fått besök från Gårdakvarnen, som överlämnade den populära boken ”Vilka har Sveriges bästa hejarklack”.

– Det var fantastiskt, det är stort. Det betydde mycket för mig och var fint och vackert på alla sätt, säger Orovic om mötet.

Precis som människorna i den boken är även du GAIS-supporter sedan många år tillbaka. Hur blev du gaisare?

– Jag hade en lagkamrat i Lundby IF. Han tog med mig på en GAIS-match, tror det var -82, och därefter var jag gaisare. Vi gick och tittade några gånger. Samir Bakaou gillade jag kopiöst mycket. Steve Gardner var också en favorit. GAIS är det enda laget jag följer, och det har jag gjort vart jag än varit. När man spelade var det svårare att följa laget, men som tränare har jag mer tid att kolla på matcher.

Har du något speciellt GAIS-minne som etsat sig fast?

– Jag var inte på plats, men återtåget 2005 i Landskrona med Rolle Nilsson var speciellt. Det är det starkaste minnet jag har – ett lyckorus!

Nu får du chansen att träna ditt favoritlag, något som många supportrar drömmer om.

– Det är klart det är fantastiskt, det ska bli jättekul. Men det blir lite annorlunda då jag ser mig själv som en tuff och engagerad tränare. Jag bryr mig om alla lag jag tränar men här blir det extra mycket känslor inblandat. Detta har varit en dröm.

Har du redan nu en klar bild över GAIS anno 2017 och vad du vill göra med det här laget? Vilka är de kortsiktiga målen?

– Det är för mycket snack om taktik och siffror, som jag ser det. För mig handlar det om hur mycket man är beredd att offra för laget – och sedan visa det. Det får inte bara vara snack, det menar jag verkligen, man ska visa det på planen och ha en genuin lagkänsla. Vi ska försöka vinna varje match vi ställer upp i, mer mål än det får ni inte.

– För oss handlar det om att höja oss både defensivt och offensivt. Det krävs höjning på alla fronter och vi kommer gå in i varje match som om det vore en VM-final.. Men det känns menlöst att inleda en höstsäsong med resultatbaserade mål. Jag kan inte fokusera på vad som händer i november, utan bar vad som sker i idag, imorgon och under matcher.

– Vi har haft en lång period av motgång, men supportrarna är där oavsett. Någonstans vill man att det ska smitta av sig på spelarna. Jag vill att spelarna ska vara stolta när de tar på sig den grönsvarta tröjan. Det är en sak att säga, men det är den policyn jag kommer bygga på. Man ska bära tröjan med stolthet, det är inget jag kommer tumma på. ”Det ska vara en lycka att komma till GAIS” är en känsla vi vill få tillbaka hos spelarna.

Tittar man mer långsiktigt – vad vill du uppnå med GAIS?

– Jag har ett kontrakt på 2 1/2 år och ingen är nöjd över var vi är. Jag vill givetvis upp till Allsvenskan. Det vore en fantastisk grej att lösa innan man är klar här. Men jag är ingen Joe Labero, det krävs mycket uppoffring och att få en enhet att spela ihop sig. Sen får du alltid snabba resultat med mycket pengar, men där är vi inte.

GAIS har under de senaste åren haft, av olika orsaker, väldigt stor spelaromsättning. Vill du försöka dra ner på det, och istället bygga en trupp på lång sikt?

– Det är tanken, absolut. Vi ska bygga en tanke på hur vi vill spela, hur vi ska visa upp oss som GAIS samtidigt som vi får behålla en stomme och skapa kontinuitet. Det är jätteviktigt!

Inför årets säsong började GAIS värva mer lokala spelare. Du om någon har ju bra koll på Göteborgsfotbollen, så kommer det spåret av värvningar tas med in på nästa säsong?

– Absolut! Klart man kan söka sig utifrån Göteborgsregionen, men då ska det vara en av yppersta klass om man ska ta in någon. Samtidigt utesluter inte det ena det andra, men vi ska röra oss i närheten.

En del supportrar har även efterfrågat mer speltid åt yngre spelare. Hur ser du på den frågan?

– Akademien är föreningens hjärta och den är otroligt viktigt. GAIS vill givetvis lyckas med sin akademi, men klubbarna rycker spelare i allt tidigare åldrar. Men på lång sikt måste man ge unga spelare chansen även om de måste förtjäna den. Det är inte så att man ska få spela bara för att ”det är ens tur nu”. Men vi ska visa att det går att komma till GAIS startelva via den vägen.

Hur lyder din fotbollsfilosofi?

– Jag vill ge motståndarna så lite tid som möjligt samtidigt som man skapar tid för sig själv när man har bollen. Motståndarna ska rätta sig efter oss. Det är viktigt att minimera motståndarnas tid med boll och sedan skapa chanser genom olika anfallsvägar och alternativ. Jag skiter i om det är genom kortpassningar eller långbollar, så länge det finns en tanke med att nå målet med en passning så är jag nöjd.

På senare år har det studsat upp många nya lite yngre tränare i svensk fotboll som Jimmy Thelin, Igor Krujl och Graham Potter. Tar du mer inspiration av dem än av de äldre gardet där Janne Jönsson, Pelle Olsson och Nanne Bergstrand ingår?

– Man kan alltid lära sig av alla oavsett vilket fotbollsfilosofi man föredrar. Det finns många äldre att lära sig av, men jag föredrar mer att titta på den fotboll som Thelin och Potter spelar.

Har du någon förebild inom tränarkåren?

– Inte som tränare direkt, snarare som ledare. Då sticker Bengan Johansson (tidigare förbundskapten för svenska herrlandslaget i handboll) upp. Även om det inte är samma sport så gjorde han ett fantastiskt jobb.

Den 24:e juli kickar GAIS igång Superettan igen, hemma mot Öster. Vad kan supportrarna vänta sig från GAIS i den matchen?

– Det kommer vara full gas i 90 minuter, det förväntar jag mig. Förhoppningsvis resulterar det i en seger men det är ju ingen garanti. Men vi kommer springa ihjäl oss där ute!

10 snabba frågor till Bosko

För att lära känna Bosko Orovic lite mer som person gav vi honom 10 snabba frågor där han fick chansen att presentera sig.

Var bor du?
– Eriksberg, Hisingen.

Vad gör du helst en ledig dag?
– Spenderar tid med min familj eller kollar fotboll.

Vilken typ av musik lyssnar du på?
– Jag gillar all musik som låter bra, allt från hårdrock till opera!

Vad läser du?
– Mest självbiografier, men just nu läser jag boken om GAIS-klacken.

Vad tittar du helst på?
– Fotboll, främst från Allsvenskan och Superettan.

Vilka andra favoritlag, förutom GAIS, har du?
– De som spelar positiv fotboll. Det är i och för sig en smaksak, man jag kan gilla allt från Barcelona till Bayern München och Arsenal. På senare tid har jag börjat kolla en del på Monaco och PSG.

Vilket är ditt bästa fotbollsminne?
– Jag har några stycken, men Landskrona-kvalet 2005 är mitt främsta.

Vilket lag hade du absolut inte kunnat tänka dig träna?
– Det är egentligen några stycken, ni får själva gissa vilka…

Vilken är den bästa arena du besökt som tränare?
– Borås Arena, den är läcker.

Vad vill du göra efter tränarkarriären?
– Jag ska träna tills jag dör!

Text: Victor Westlund
Bildcredd: gp.se