20-Kenneth-Gustafsson-GAIS-DIF

Kenneth Gustafsson: – Vi bara SKA spela i Superettan nästa år också!

– Mitt mål är självklart att kunna spela fotboll igen. Men jag är rädd att det inte blir den här säsongen, även om jag inte helt gett upp hoppet.
– Jag hoppas i alla fall kunna träna för fullt innan året är slut.
Det var på en träning i slutet av december förra året som Kenneth Gustafsson fick en korsbandsskada i vänster knä. Läkningstiden är naturligtvis olika från person till person, men i Kenneths fall opererades även en gammal broskskada, som gjort det hela mer komplicerat.
– Det blir lite bättre för varje dag, men det går sakta, Nu är jag med och tränar med truppen varannan gång, men jag är fortfarande inte med på rena matchträningar utan då kör jag rehab, berättar Kenneth.
Och enligt tränarstaben är Kenneth extremt bra på att sköta sin rehab själv.
– Jag är intresserad av kroppen och vill veta hur det fungerar. Jag får nya program varje vecka. men jag behöver ingen som står bredvid och pekar med hela handen.
Men är det inte väldigt tråkigt?
– Det är klart att det inte är roligt när man håller på att träna för sig själv. Samtidigt är det ju ett oerhört privilegium att vara sjukskriven på heltid för ett korsband. Det blir man inte på andra jobb, så jag har inget att gnälla över.
Du ses av många som en kulturbärare i GAIS, vad säger du om det?
– Det är roligt, men kanske naturligt. Jag har varit i klubben länge och vet hur det fungerar här. Och jag känner ju starkt för att det ska bli bra. Jag vill finnas till hands  och hjälpa till både med att förmedla det tränarna vill, så att truppen går åt samma håll, men också finnas till för spelarna och pusha dem.
Så du har inte släppt rollen som kapten?
– Jo, men jag tar ändå mitt jobb i GAIS på stort allvar och försöker självklart vara med och påverka. Sen är det ju inte riktigt samma sak som när man är med och spelar. Och Patrik (Ingelsten) sköter kaptensrollen jättebra. Han är väldigt duktig på att ta hand om de nya spelarna och att dela med sig av sina erfarenheter.
Vad är det som gått snett för GAIS i år?
– Det finns inget enkelt svar på det. För ett halvår sedan var jag övertygad om att vi skulle lyfta till hösten, men sen kan jag väl se att det finns flera olika faktorer som inverkat negativt.
En del menar att det inte finns så mycket klubbhjärta längre, att många lag mest består av ”handelsresande i fotboll”. Har de rätt?
– Visst har det förändrats, i GAIS och i resten av fotbollsvärlden, sedan jag började. Idag är det många fler som kan försörja sig på att spela fotboll, så det är lättare att söka sig vidare. Då blev man mer fast där man bodde genom jobb och liknande vid sidan om. Men jag kan inte direkt säga att den ena modellen är bättre än den andra. Att de flesta har ettårskontrakt innebär ju självklart att man inte blir lika rotad i en klubb, men det finns ju också fördelar för båda parter med korta kontrakt, så det är väl på gott och ont.
Tror du vi supportrar kan göra något för att hjälpa laget nu?
– Absolut! Lägg allt fokus på de här sista matcherna. Vi har varit illa ute tidigare och fått enormt stöd ändå. Jag minns någon bortamatch mot Häcken, kommer inte ihåg året, när vi verkligen spelade uselt. Ändå stod vår klack kvar och applåderade oss efter matchen. Alla i laget var sjukt imponerade och det fick en jättebra effekt framåt.
– Det är otroligt viktigt att få det stödet speciellt när man vet att man inte gett publiken det tillbaka som man ville. Att ha alla bakom sig lyfter verkligen oss spelare.
– Jag har hört att det ska komma en del folk till träningen på lördag och det känns jättekul.  Det är ju lite som talesättet – det är när vi förtjänar det minst som vi behöver det mest!
Kenneth kom till GAIS sent 2001 och gjorde sin första säsong 2002 i dåvarande division 2. Och fram till 2012 gick det bara uppåt.
Vad är dina bästa minnen från de här åren?
– Självklart de sista kvalmatcherna mot Mjällby respektive Landskrona. Premiärmatchen mot Öis på Gamla Ullevi, derbyvinsten mot blåvitt samt femteplatsen i Allsvenskan 2011 är också goa minnen.
Något som varit tråkigt?
– Säsongen 2012 förstås. Och de nedskärningar man tvingats göra i personal på kansliet samt tränarbyten vid dåliga resultat är tråkiga på ett mer mänskligt plan. 
Hur påverkar det spelarna att byta mellan så många olika tränare?
– För oss äldre är det kanske inte så farligt, men jag tycker synd om unga spelare som Linus, Malcolm, Adam med flera som får nya instruktioner hela tiden. De är i en fas i sitt fotbollsliv då de hade behövt kontinuitet.
Finns det någon tränare som påverkat dig extra mycket?
– Jag har haft goda tider med många tränare, men den som lärde mig absolut mest var Roland Nilsson. Dels var han också ytterback och så kom han när jag var i helt rätt ålder för att lära mig. Jag var ju inte direkt någon skolad fotbollsspelare innan.
Du har inte funderat på en egen tränarkarriär?
– Jo, lite faktiskt. Jag ska gå basutbildningen i november. Jag hjälpte till med P16-laget i våras, när jag knappast kunde träna alls själv, och det var superroligt.
Du har ju även gjort andra insatser för GAIS, som läxhjälpen. Berätta?
– Ja det var också i våras, när jag hade några timmar över en dag i veckan mellan egen träning och P16-laget. Då tänkte jag att jag kunde hjälpa våra juniorer lite med matte och andra naturvetenskapliga ämnen. Det var också väldigt kul och uppskattat även om jag gärna sett att fler hade kommit.
Hur har det gått med dina egna studier på Chalmers?
– Jodå, nu är 3,5 år avklarade och 1,5 återstår innan jag kan kalla mig civilingenjör i industriell ekonomi.
Tillbaka till GAIS-minnena – vilka skulle du ranka som dina bästa medspelare genom åren?
– Sportsligt är det Wanderson så klart, men också Stefan Wennberg gjorde avtryck. Om man ser till det mentala var Dime (Jankulovski) väldigt proffsig och bra för gruppen, liksom Fredrik Lundgren och även här Stefan Wennberg. Alvaro Santos är också en spelare som betydde mycket mentalt när han kom.
Till sist – spelar GAIS i Superettan nästa år?
– Ja, det SKA vi göra!
 Och du själv då, är du med då?
– Det vet jag inte. Jag har inte fattat något beslut om framtiden än. Det blir nog inte förrän efter säsongen. Dessutom är vi ju två parter som ska bestämma kring det.
– Det enda jag vet bestämt är att jag vill bli frisk!
Missa inte:
Träning på Gaisgården på lördag klockan 10.30
Match mot Syrianska på Gamla Ullevi söndag klockan 16.00
Carin Linnér