Jonas Nordström GAIS SLO

Tack för allt Jonas Nordström, avgående SLO

Efter tre spännande år som språkröret mellan supportrar och förening hänger Jonas Nordström upp SLO-jackan för gott. GAIS.se ringde upp för att tacka för en grym insats och prata lite om den tid som varit.

– Det började med att jag ville ge något tillbaka till GAIS, och som SLO fick jag jobba både för supportrarna och för föreningen.

Det piper envetet i bakgrunden när jag försöker få ett snack med Jonas Nordström, och det tar en god stund innan han inser att bilen vill att han ska sätta ett bälte på den tunga väska han lagt i passagerarsätet. När ljudet klingat av pratar vi lite om vad som varit roligast.

– Derbyna, helt klart, det är då när det är stora informationsflöden som man känner att funktionen verkligen behövs. Eller på matcher som förra årets premiär borta mot Norrby, då sätts man på prov och får arbeta hårt. Men folk uppskattade det.

Jonas berättar att det varit en resa i personlig utveckling. Att han blivit lugnare, lärt sig att se och lyssna på människor på ett helt annat sätt, och växt som människa. Visst har det funnits enstaka dagar då han bara velat gå hem och gråta, men framför allt så har det varit roligt och givande.

– De flesta som är arga vill bara ha någon att prata med, och det spelar ingen roll om det är en mamma som har med sina barn till matchen, eller någon som står på räcket och skriker, allt handlar om att lyssna, läsa signaler och behålla lugnet.

Han var ingen självklar SLO från dag ett, utan anser att han fått förtjäna förtroendet från supportrarna. Men med tiden, och med självklar stöttning från klubben, har han känt att det funnits hundraprocentig ömsesidig respekt mellan honom och supportrarna.

– Det är flera som sagt att de tycker att det är tråkigt att jag ska sluta, och det värmer förstås att höra.

Och det är på grund av brist på både motivation och tid som han nu väljer att kliva av, även om det inte är ett enkelt beslut.

– Det kommer ju att bli skitkonstigt att gå till Gamla Ullevi som en vanlig supporter. Jag har varit där några gånger på andra matcher, och jag håller ju koll ändå, man blir arbetsskadad. Jag inser att jag inte kommer kunna vara lika verbalt aktiv som jag var innan, har man varit SLO kan man ju inte stå och gapa och skrika hur som helst.

Jonas funderar högt om han kanske borde “av-gaisa” sig några år för att komma ur känslan av att ha ett ansvar på läktaren. Jag frågor om han verkligen skulle kunna göra det?

– Nä, det klart jag inte kan. Jag kommer stå där, som vanligt.

Foto: Line Skaugrud Landevik