Johan-Svahn-1

Johan Svahn – en grönsvart David Beckham

När GAIS-supportarna diskuterade drömvärvningar inför 2017 på sociala medier, så dök ett namn upp mer än andra: Superettans assistkung Johan Svahn. Drömmen besannades och i en intervju berättar han bland annat om den märkliga träningsincidenten som blev omskriven, att han var nära att sluta för bara ett år sedan och vad som krävs för att vinna Superettan.

Anledningen till att hallänningens namn ofta dök upp på önskelistorna hade inte bara att göra med hans elva assist under fjolåret med Värnamo. Redan under tiden i Falkenberg visade han sig vara en kreatör av rang ,och då spelare från nyss nämnda lag har en benägenhet att hamna i GAIS förr eller senare, sågs det även som en realistisk värvning av de grönsvarta fansen. I slutet av 2016 gick drömmen till slut i uppfyllelse för alla supportrar – Johan Svahn, 28 år, presenterade som ny GAIS-spelare.

Skottblockare och frisparkshjälte

Redan i ung ålder var Svahn, då spelandes i moderklubben Arvidstorps IK, ett jagat namn. Efter många provspelningar med större svenska klubbar bestämde mittfältaren sig för att stanna i Halland. Valet föll på Halmstads BK, som vid tiden var ett topplag i svensk fotboll.

– Jag var inte riktigt mogen för att flytta hemifrån, så jag gick dit när jag var 15. Efter något år i U-laget blev jag uppflyttad till A-laget. Jag fick vara med och spela många träningsmatcher som 17-åring. Jag fick dock en stressfraktur, och blev borta i nästan ett år, så det blev aldrig några allsvenska matcher. Men tiden i Halmstad var jättebra! Jag lärde mig väldigt mycket fotbollsmässigt, berättar han.

Svahn, född 1988, lyckades faktiskt skapa rubriker i media trots sin ringa speltid i ”Bollklubben”. Dåvarande lagkamraten och tillika GAIS-proflen Per ”Texas” Johansson publicerade ett videoklipp från en träning, där Svahn visar prov på hängivenhet genom att blocka ett skott med skallen (se klippet här). Frågan är om han minns något av händelsen?

– Jag har sett det på film (skratt)! Vår tränare, som för övrigt är landslagstränare nu (Janne Andersson), tyckte vi var dåliga på att blocka skott. Det var på försäsongen, och vi gjorde ju som tränaren sa. Vi spelare gick ut och försökte träffa de som stod i vägen istället för målet…så man tog i allt vad man hade. Då kom det en annan gammal GAIS-spelare och träffade mig i huvudet. Han fick sin livs träff! Men jag har inget problem med den filmen, det är inte mer synd om mig än någon annan spelare. Men det är överlägset det sjukaste jag tränat på.

En tid senare blev det ett slut på de bisarra träningsövningarna för Johan. Han blev fortsatt kvar i länet och skrev på för Falkenberg, då spelandes i Superettan. Där tränades han av Thomas Askebrand, som gjorde en och en halv säsong hos Grönsvart.

– Han gjorde bra resultat i Falkenberg. Han kom från en liten klubb och gick till ett superettanlag, och gjorde ett ganska bra resultat. Jag tycker det är en bra tränare, menar Svahn.

Falkenberg var under tiden ett stabilt Superettan-lag, men fick kvala sig kvar i serien 2012, detta mot Forward. Med en halvtimma kvar att spela av returmatchen behövde hallänningarna göra minst ett mål för att klara sig kvar. Askebrand valde då att byta in Svahn, något som han inte lär ångra idag. Bara minuter efter inhoppet fick nämligen Johan chansen att bli hjälte vid en frispark – och som han tog den! (se målet här).

– Jag hade brutit nyckelbenet och missade de sista matcherna. Men jag ville verkligen vara med och spela, så jag fick hoppa in. Jag fick spela i 15 minuter då jag utgick skadad, jag hade bara gjort två träningar innan den matchen. Så jag gav allt jag hade och hann med mycket på en kvart, berättar han. Händelsen påminner mycket om Mathias Gravems ”hockeybyte” mot Torslanda 2003, då han kom in under liknande omständigheter och räddade en kvalplats åt GAIS. Resten är, som bekant, historia!

Skador och motgångar

Bättre skulle det gå för Falkenberg säsongen efter. Från att ha räddats kvar i serien i sista stund blev man nu ett topplag. När säsongen 2013 summerades stod klubben som seriesegrare och den allsvenska platsen var ett faktum.

– Vi hade ett bra lag det året, när vi fick kvala neråt. Så vi kände att ”nästa år, då gäller det!”. Vi hade lite flyt i början och vann några 1-0-matcher, och gick sedan obesegrade en längre tid. Det rullade på och vi fick respekt från de andra lagen. Vi förlorade väldigt få matcher (en av förlusterna kom på Gamla Ullevi mot GAIS med 3-1, reds anm).

Den allsvenska sejouren blev dock inte som Svahn hade tänkt sig. På två säsonger fick han endast 53 minuters speltid och lyckades inte få tränare Hasse Eklunds förtroende.

– Jag var frisk sista året i Falkenberg, 2015. Det skulle bli mitt stora år, jag skulle få spela i Superettan med det Falkenberg som vi tog upp. Jag tränade stenhårt inför säsongen men satt på bänken hela året. Jag gjorde tre eller fyra matcher, bara inhopp om jag inte minns fel.

Som han själv nämner så fick han vara skadefri hela säsongen – något som tyvärr inte alltid varit så givet. Elaka tungor benämner honom som en glaslirare då han missat många matcher, ibland hela säsonger, på grund av jobbiga skador.

– Ja…det är detta med ”skadebenägen”. Jag har blivit förknippad med det. Jag tycker att jag är en bra fotbollsspelare om jag får vara frisk. Det har varit korsbandsskada och brutna ben efter tacklingar. Så det är inget jag kunnat förhindra eller förebygga Men nu har jag ändrat spelstil: Förr var jag mer speedig och dribblade mer. Nu försöker jag bli mer passningsspelare och ta mig förbi genom det istället för dribblingar – även om jag fortfarande kan det, försäkrar han.

Trots att Svahn fick vara hel 2015 så valde Falkenberg att avsluta samarbetet efter säsongen – något som tog minst sagt hårt på honom.

– Det var sagt att jag skulle få nytt kontrakt med Falkenberg, men sedan ändrades det sista dagen innan semestern. Jag skulle iväg på semester med min flickvän och tänkte att ”nu skiter jag i det här, jag spelar inte mer fotboll efter det här”. Man blev så besviken. Sedan var vi borta i två veckor och då började en massa klubbar ringa. Jag kände att jag ville ge det en sista chans.

Beslutet blev att fortsätta spela fotboll. De klubbar som var intresserade av mittfältarens tjänster var dock en aning osäkra på hans status.

– Många Superettanlag ville att jag skulle komma och provspela. Men har man gjort över 100 matcher i serien så tycker inte jag man ska behöva provspela. Jag misstänker dock att klubbarna var lite rädda inför faktumet att jag inte fått spela så mycket, samt kring mina skador. De enda som inte ville att jag provspelade, och som ville ge mig mycket ansvar, var Värnamo. Då tog jag beslutet att flytta till en lite mindre klubb där jag kan få göra det jag är bra på.

Tiden i GAIS seriekollega Värnamo blev kort men lyckad. På Finnvedsvallen fick Svahn chansen att visa vad han gick för och gjorde det med den äran: Totalt blev det elva assist i ett lag som till slut räddade kontraktet i seriens sista omgångar – ingen Superettanspelare stod för fler målgivande passningar.

– Vi började väldigt, väldigt bra och var med i toppen fram till sommaren. Vi hade ju också Issam Jebali, som gjorde det väldigt bra innan han såldes till Elfsborg. Vi kom in i en ond spiral och vann inte på tolv, tretton matcher och hamnade i botten till slut. Men jag var nöjd över min egen insats, jag fick mycket ansvar och skulle egentligen haft 14 assist och inte elva – men det är många trötta gubbar i Superettans olika sekretariat…

Svahn var allt som oftast ett finger med i det offensiva spelet i de lag han representerar. Han fungerar som en offensiv kreatör men hans kanske allra största styrka visas när bollen ligger still.

– Det är vid frisparkar eller hörnor som jag gör flest assist. Det är egentligen det som är min största spets och något jag tränat på mycket. Jag var nästan besatt av David Beckham och ville vara som honom. Jag sköt alltid massa frisparkar hemma på planen i Arvidstorp, det är något jag fortsatt med även nu. Jag stannar kvar efter två, tre träningar i veckan och nöter.

– Men det blev ju en del andraassist också, jag är oftast med när det ska avslutas oavsett om det är mål eller passning. Jag vet inte hur många mål som jag var inblandad i 2016, även om jag inte fick den målgivande passningen. Om det hade funnits hockeyassists hade jag fått många!

Grönsvarta kopplingar

Kontraktet med smålänningarna gick ut i vintras och GAIS var tidiga med att höra av sig. Den 29 december presterades också Svahn som ny grönsvart spelare, och fansens dröm hade gått i uppfyllelse.

– Det var en blandning av många saker. GAIS var tidigt ute och tog kontakt med mig redan under förra säsongen fram tills att jag skrev på i december. Tränaren kändes jättebra, klubben är en anrik och gammal förening som jag tycker ska ligga högre upp. Det märker man när man är här, det är väldigt proffsigt med många engagerade människor. Sedan gillar jag Göteborg! Jag flyttar till Olskroken i dagarna.

Svahn hade sedan tidigare bra koll på klubben då han nästan har spelat med en hel startelva bestående av spelare med GAIS-kopplingar: Danny Ervik, Erik Johansson, Marcus Översjö, Per Johansson, Dan Keat, Dusan Djuric, Carl-Oscar Andersson, Patrik Ingelsten, Joel Anell och Tobias Holmqvist.

– Mest pratade jag med Dan Keat innan, som jag är bra kompis med. Vi hängde mycket tillsammans i Falkenberg. Sedan snackade jag en del med Danny Ervik, men det visade ju sig att han valde ett annat lag…

I sin debut mot Norrby fick han spela som högermittfältare, men han är likt många medspelare allround – något som tilltalade tränare Benjamin Westman.

– Jag kan spela på flera mittfältspositioner vilket även Benjamin känner. Han har sagt att samtliga platser på mittfältet är aktuella och att han kan använda mig beroende på hur matchen ska se ut. Det känns bra för mig också, han är tydlig med vad han vill få ut av en.

28-åringen har redan imponerat på försäsongen och visat vilken kvalitet han besitter med sin högerfot. Likheterna med idolen Beckham är slående, inte bara för att de båda bär nummer 7. Men Svahn är också snabb med att berömma sina medspelare.

– Det känns väldigt bra med en härlig grupp där många är ambitiösa, seriösa och vill något med sin fotboll. Så känner jag också: Jag vill spela så högt om som möjligt, och vi har chansen med detta laget. Vi kan vinna varje match och ta oss uppåt i seriesystemet. Det är kvalité på samtliga positioner och vi har flera olika spelartyper. Kollar man på mittfältet finns det spelare som kan spela på flera olika positioner, så vi kan förändra laget utifrån matcherna.

Samtliga nyförvärv har redan pratat om den allsvenska ambition som finns i gruppen. Johan Svahn vet dock vad som krävs för att lämna Sveriges näst högsta serie för en plats i finrummet.

– Superettan är en så jämn serie – det är mycket svårare att spela här än vad folk tror. Man åker till många konstiga ställen i Sverige och spelar många konstiga matcher. Det som gäller är att ha en stark grupp, vilket vi hade i Falkenberg. Jag har fortfarande kontakt med många spelare trots att de är utspridda nu, så jag tror sånt är viktigt – att alla drar åt samma håll. Sen är det klart att man måste ha kvalitet, men det har vi ju i truppen!

Nästa tillfälle för Grönsvarts egen Beckham att låta högerfoten tala är på söndag då GAIS tar sig an AIK i Svenska Cupen. Får Svahn chansen att då följa upp sin första assist för Atleterna i lördags med fler poäng?

Text: Victor Westlund
Foto: Lars Ekström