Och det var dessutom fråga om en ytterst gedigen laginsats.
Från målvakten Dime Jankulovski längst bak via lagkaptenen Fredrik Lundgrens backlinje samt hårt kämpande Johan Mårtensson och Reuben Ayarna på mittfältet till anfallaren Tommy Lycén som i denna match var ensam på topp.
Matchplanen var ganska enkel: att med massor av aggressivitet välja att ta fajten på planen. Från minut ett och hela vägen fram till den tredje övertidsminuten var det precis det som GAIS gjorde.
Inga dippar.
Absolut ingen tvekan.
Och ingen bristande vilja.

Sett till bollinnehavet och antalet avslut var de första 45 minuterna jämna.
På pappret, allstå.
På läktarplats satt och stod många grönsvarta och undrade när det första målet skulle trilla. De fick vänta till minut 44.
Wanderson slog en lång frispark på offensiv planhalva, Lundgren avslutade med huvudet och Christoffer Källqvist räddade men inte bättre än att han lämnade retur till Eyjólfur Hédinsson som kunde lyfta in ledningsmålet 1-0.
Inte helt oväntat försökte Häcken ta tag i taktpinnen i den andra halvleken och det höll ungefär en kvart eller så lång tid som det skulle ta för GAIS att göra det andra målet.
Även den här gången var Wanderson med i förarbetet när han skickade ut bollen till höger till en framstormande Tommy Lycén som i sin tur skickade in till ”Eyo” som gjorde en så kallad ”Henke” det vill säga språngskalle.

Efter det målet var det inte fråga om GAIS skulle vinna för Grönsvart kunde spela av matchen på det sätt som laget hade lite svårare för under vårsäsongen 2009.
Det var egentligen inte oroligt en enda gång.
Segern var den fjärde för säsongen, Dime höll nollan för tredje gången, laget har sex olika målskyttar (plus Wastås självmål) och är med ledning av resultaten i omgång nio är GAIS det bästa allsvenska laget i Göteborg!