Bäst i stan 2009 men i slutändan inget SM-guld för IFK. Året innan spelade GAIS ut IFK på våren och vann till slut höstderbyt med 1-0. Och eftersom vårderbyt 2010 slutade oavgjort 0-0, så betyder det att segraren i måndagskvällens derby har en god chans att efter den här säsongen kunna titulera sig ”bäst i Göteborg.
GAIS och IFK Göteborg har mötts många gånger i seriesammanhang och då inte minst i allsvenskan.
Som bekant var det ju GAIS som vann den första allsvenskan säsongen 1924/25 med 38 poäng – två fler än tvåan IFK Göteborg.
Genom åren har IFK och då framför allt under storhetsperioden på 1980- och 90-talet vunnit fler matcher mot den grönsvarta alliansbrodern; ungefär hälften av matcherna har lett till en blåvit viktoria, de övriga har slutat med seger för GAIS eller oavgjort.
Matchen på måndag kväll kan lägga grunden till för vilket lag som egentligen är bäst i Göteborg.
Så här har det sett ut sedan GAIS återkom till allsvenskan 2006!
2006
Nästan 27 000 personer dök upp på Ullevi den 2 maj för att se det första derbyt i Göteborgsklassikern sedan säsongen 2000. Som nykomling baissas alltid chanserna att kunna vinna men även om IFK till slut vann med 2-0, efter att ha gjort sina båda mål i den första halvleken, så gav GAIS i alla fall IFK en match i den andra när Jóhann Gudmundsson reducerade till 1-2. IFK hade en ny backlinje efter att Magnus Johansson åkt på en frilägesutvisning i matchen innan. Därför fick en viss Gustaf Svensson debutera i IFK. IFK fick revansch för missflytet i matchen innan (tolv avslut på mål men bara ett i mål mot Hammarby) men 2-2 hade kanske speglat den här matchen bättre.
Höstderbyt lockade beskedliga 20 118 och slutade oavgjort 0-0 i en match där GAIS bara mäktade med fem avslut varav två på mål (IFK var dubbelt så bra). Mot slutet var det stort tryck på GAIS men Dime Jankulovski stod i vägen för allt.
När säsongen summerades kom IFK på en åttondeplats med 36 pinnar medan GAIS kom tia med 33 poäng. Tillsammans med HBK var GAIS det lag som den här säsongen kryssade allra mest i allsvenskan med vardera ett dussin matcher…
2007
Måndagen den 28 maj kom hela 30 406 personer för att se bortamatchen mot IFK. Fajten avgjordes i den 76:e minuten när Jonas Wallerstedt hamnade på gräsrotsnivå och Marcus Berg förvaltade straffen i mål. På den efterföljande presskonferensen kunde gamle landslagsmannen Roland Nilsson, som inte brukar ha för vana att höja rösten i sådan här sammanhang, torrt konstatera följande:
- Skall man blåsa straff där finns det massor av sådana situationer i varje match. Det skall inte handla om att en spelare lägger sej eller inte. Och Jonas Wallerstedt är en tung spelare, så nog hade han kunnat stå upp om han velat, sa ”Rolle” om matchen och där GAIS inte gjorde en alltför vass insats med blott åtta avslut (IFK var två bättre).
Till höstderbyt hade IFK fått vittring på SM-guldet (som laget till slut bärgade) och lyckades också upprepa segern från våren med samma siffror. GAIS hade knappt fått ordning på bänken innan Pontus Wernbloom redan i den andra matchminuten lyfte in segermålet efter snyggt förspel av Tobias Hysén och Tomas Olsson. Det var inte bara det att IFK blev bästa laget i Göteborg – IFK blev också bästa laget i Sverige.
2008
GAIS hade hemmamatch i vårderbyt den 17 april och det här var en match där den ”armeniske expressen” på högerkanten – Levon Pachajyan – i princip gjorde vad han ville under den här matchen som lockade 27 238 personer. GAIS spelade stundtals ut IFK och även om bollinnehavet var ytterst jämt – 51-49 i Grönsvarts favör – så vann GAIS avsluten klart med 20-13. Räknar man avsluten på mål vann GAIS även denna med 8-3.
Till höstderbyt var det mycket taktik inför kampen. Dåvarande chefstränaren Magnus Pehrsson tidigarelade den sista träningen så att ingen skulle kunna ta del av det taktiska upplägget och den uppställning som meddelades 90 minuter innan match var helt ändrad. ”MP” valde en 4-1-4-1-uppställning där den första ”ettan” – backen Richard Ekunde – hade till uppgift att ta hand om alla inlägg som landade mellan GAIS backlinje och mittfält. Det gjorde han med bravur och när Eyjólfur Hédinsson tryckte in 1-0 efter få minuter efter touch på IFK-ben och i mål, så hade GAIS en möjlighet att besegra IFK. Och det skedde också. Alla 29 801 på läktarplats jublade inte åt resultatet – det var ju trots allt IFK:s hemmamatch – men det var många som gav ljud åt 16 års väntan.
2009
I det som var nye (och nuvarande chefstränaren) Alexander Axéns första derby i Göteborgsklassikern hade GAIS haft en tung vår och den blev inte lättare av en 0-1-förlust i hemmaderbyt, en match som i förhandssnacket mer kom att handla om konsumenternas syn på biljettpriser än fotboll. Matcherna som förr och på stora Ullevi kunde locka närmare 30 000 samlade denna gång bara 13 442 personer. Seger för IFK men det är lätt att i sammanhanget glömma bort att gästerna bara hade två skott på mål (mot fyra för GAIS och där Pär Ericsson hade flera lysande tillfällen att göra mål) och där ett av dessa från Tobias Hysén hittade in i mål.
På hösten hade intresset för fotboll ökat och över 17 000 hade bänkat sig för att se höstreturen. Efter derbysegern mot Öis den 17 augusti hade GAIS inte förlorat en match och tagit 17 av 21 möjliga poäng. Grönsvart tuffade på uppåt i tabellen medan IFK å sin sida jagade SM-guld. Även inför denna match stördes Grönsvart då det, åtminstone i massmedia, rådde oklarheter kring Wanderson do Carmos arbets- och uppehållstillstånd (men som senare visade sig vara i sin ordning). Matchen såg länge ut att sluta 1-1 men på matchens absolut sista spark och på övertid fick IFK in den boll som betydde seger med 2-1.
2010
15 305 på GAIS hemmamatch betydde nytt publikrekord för Grönsvart på nya Gamla Ullevi i en match som slutade 0-0. IFK gjorde ett mål men det blev avvinkat. Den förre gaisaren Pär Ericsson tryckte in bollen efter en retur men domare Marcus Strömbergsson ansåg att IFK-backen Hjalmar Jonsson varit alldeles för brysk i sin närkamp med Dime Jankulovski. Eftersom målet vinkades av, så betydde det att IFK i den här matchen inte lyckades prestera ett enda avslut på mål (!) och sammanlagt bara två avslut totalt medan GAIS skrapade ihop åtta avslut varav två på mål. Bland annat kom Eyjólfur Hédinsson helt fri på Reuben Ayarnas frispelning men Kim Christensen i IFK:s mål lyckades avvärja. Dessutom kunde GAIS mycket väl ha fått en straff men bedömningen var att den boll som trots allt landade på Ragnar Sigurdssons arm inte var att betrakta som handboll.