Alla inlägg av Anders Fagerlund

Degerfors-5

Seriekollen Degerfors IF – små resurser och tunga förluster

Efter 13 Superettan-säsonger på 14 år vill nu Degerfors hota om toppstriden på allvar, men då konkurrenterna har storsatsat måste värmlänningarna hitta en egen väg för att lämna mittenträsket.

Som du vet ger Seriekollen dig möjlighet att lära känna GAIS kommande motståndare och idag har turen kommit till Degerfors IF.  Grönsvart kommer att hälsa värmlänningarna välkomna till Gamla Ullevi i veckan innan midsommar – närmare bestämt 18/6. Som du säkert sett eller hört går klubbens försäljning av årskort bättre än på flera år – så häng på du också, köp ditt årskort via denna länk.

Rutinerad trio bakom rodret

När tyckare beskriver Superettan som ”hetare än på länge” refereras det vanligtvis till vilka lag som spelar i serien. Oftast tillskrivs liknande epitet till årgångar när många klassiska lag samlas i serien. 2018 är inget undantag då seriens lag tillsammans gjort hela 377 säsonger i Allsvenskan. 29 av dessa representeras av värmländska Degerfors IF som GAIS.se idag tar en närmare titt på.

Klubben har visserligen inga SM-guld på sin meritlista men med begränsade resurser har man lyckats ta fram flera stora spelare och tränare: Andreas Andersson, Ralf Edström, Tord Grip och Olof Mellberg är bara ett axplock av fotbollsprofiler från det lilla brukssamhället som 2016 beboddes av endast 7269 personer. Historien vinner dock inga segrar, och den givna frågan är: Hur mår Degerfors IF 2018?

Degerfors-1

Det rödvita laget (som under sina första år spelade i mindre vackra blåvita matchställ) gör nu sin 13:e säsong i Superettan. 2004 avancerade man från division 2 Västra Svealand och har spelat kvar i serien undantaget 2009 då man gjorde en ettårig sejour i Norrettan. Som högst har man slutat fyra (2013) men majoriteten av åren i Superettan har slutat med mittenplaceringar, och fjolårets åttondeplats var alltså inget undantag. Senaste allsvenska sejouren avslutades 1997.

Förra årets säsong, som slutade i en åttondeplacering var ett steg uppåt efter 2016 då man var en poäng från negativ kvalplats. Fjolårets serie var som bekant ett riktigt getingbo, inte minst i botten, men Degerfors lyckades ha lika många poängs marginal till de båda kvalplatserna (åtta). Optimismen i föreningen är stor inför kommande säsong men man kan komma att ställas inför en del utmaningar.

Tränartrion från 2017 är den samma även i år. Stefan Jacobsson går in på sin tredje säsong i klubben och de båda assisterande tränarna, Tobias Solberg och Andreas Holmberg, kan föreningen utan och innan. Solberg är en nutida ”Mr. Degerfors” och gjorde debut i klubben redan 1998! 435 seriematcher senare lade han de välanvända skorna på hyllan, vilket även göteborgaren Holmberg (i klubben sedan 2007) gjorde. Båda spelarna agerade som spelande assisterande tränare under fjolåret.

Degerfors-2

Samtidigt som deras rutin på planen blir svårersatt så kan deras erfarenhet visa sig vara guld värd för klubben. Faktum är dock att en ”ny” generation trotjänare är på väg att träda fram som ersättare: Trion Alexander Andersson, Marcus De Bruin och Christoffer Wiktorsson är de enda spelarna i dagens trupp födda på 80-talet. De tre värmlänningarna har har gjort mycket gott för klubben under många år och får ännu större ansvar den här säsongen.

Sportsligt sett hittar vi flera tunga spelartapp. Duktige Hampus Zackrisson lämnade för Varberg, sjumålskytten Mihlali Mayambela återvände till Djurgården efter sin lånesejour (återfinns nu i Brage) och mittfältsmotorn Sebastian Ohlsson hoppade på Trelleborgs allsvenska tåg. Man har också tvingats ersätta målvakten Jesse Öst som vände hem till Finland och anfallaren Shptetim Hasani, som har gjort 63 mål i Superettan varav sju kom förra säsongen, som har valt att trappa ner sin spelarkarriär.

Futsalstjärnorna står för kreativiteten

Flera Superettan-lag har slagit på den stora trumman och hämtat in många välmeriterade namn. Degerfors tillhör inte den skaran. De flesta värvningar har man hämtat in från division 1 och 2 (bland annat Andreas Jernarp från Torslanda). De inlånade spelarna från förra säsongen, Erik Lindell och Kevin Wright, fortsätter representera DIF även 2018 men värvningen det sprakar mest om kommer från IF Elfsborg. Anfallaren Viktor Götesson spenderade 2017 på lån hos Falkenberg och svarade då för tio mål. 22-åringen var eftertraktad på marknaden då han lämnade boråsarna som bosman och valet föll alltså på Degerfors med motiveringen ”jag minns väl när vi mötte dem förra säsongen, det var den enda gången som vår tränare var riktigt förbannad, det var här på Stora Valla.”

Till skillnad mot många andra lag har Degerfors en öppen målvaktssituation, där Ismael Diawara och kroaten Dario Miskic kämpar om att få ersätta Jesse Öst längst bak. Trebackslinjen i Jacobssons 3-4-3-system känns desto mer given. Marcus De Bruin och Christoffer Wiktorsson petar man inte i första taget och veteranen Jonas Olsson har goda chanser att komplettera trion. I Olssons skadefrånvaro på försäsongen har nyförvärvet från Kristianstad, Oliver Ekroth, gjort det bra och han hotar om en startplats. Tränare Jacobsson använder sig av två wingbacks där duktige engelsmannen Kevin Wright spelar ute till vänster och Norrköpingslånet Erik Lindell ansvarar för att hota från en högerposition.

Det centrala mittfältet utgörs av Nikola Ladan och AIK-lånet Christos Gravius. Ladan är intressant ur dubbla synpunkter. Den Velebit-fostrade göteborgaren har blivit värvad av vår egen Bosko Orovic vid två tillfällen (2012/Qviding och 2016/Syrianska), och han har även gjort 12 A-landslagsmatcher i futsal! Framför sig har duon två ”offensiva spetsar”, som Jacobsson kallar dem. Den stora stjärnan heter Sargon Abraham, ytterligare en spelare med spelare med futsal-landskamper på meritlistan och tillika Degerfors poängbästa spelare ifjol (12+2). På försäsongen har man testat fyra spelare som ska komplettera Abraham där Erik Björndahl (ny från Forward) fått mest förtroende. Som nia är Viktor Götesson självskriven och det finns goda chanser att han ökar på fjolårets målkolumn ytterligare 2018.

Degerfors-3

Den relativt nykomponerade Degerfors-elvan har fått en okej start på fotbollsåret 2018. Insatserna på försäsongen har successivt blivit starkare och man måste vara 100 procent redo till starten av Superettan då man inleder mot tufft motstånd: Premiärmatchen sker på bortaplan mot Öster och omgången därefter tar man emot topptippade Halmstad. Under starten av försäsongen började man ofta matcherna bra men tappade på slutet, ett problem som alla gaisare kan känna igen sig i. I det hela taget har har försäsongsmatcherna varit klart godkända med vinster mot Carlstad, Brage och Åtvidaberg, kryss mot Forward och förlust mot allsvenska Örebro.

Svenska Cupen-äventyret inleddes dock med en riktig stjärnsmäll. På Tele2 Arena förlorade man mot Djurgården (som man besegrade i cupen 2017) med hela 6-0. Efter den svidande förlusten spelade man upp sig rejält och kryssade mot Jönköping Södra för att senare besegra IK Frej (som imponerat på försäsongen) med 3-1. Summerar man försäsongen så har Degerfors gjort bra insatser mot jämbördiga lag – de enda förlusterna har kommit mot allsvenskt motstånd.

Vad talar för Degerfors?

Fjolårssäsongen var ett fall framåt och försäsongen visar att den positiva utvecklingskurvan inte har för avsikt att vända neråt. Försvarsspelet är stabilt och består av trotjänare med flera säsonger i både klubben och Superettan. Framåt ska man inte underskatta Sargon Abrahams kvalitéer och räkna med att han spelar fram till ett gäng Götesson-mål 2018. Jacobssons lag arbetar hårt med hög press kombinerat med ett varierat anfallsspel, och lyckas man kombinera dessa komponenter finns det ingen anledning av skriva av Degerfors från en plats på högre halvan – eller ännu högre.

Degerfors-4

Vad talar emot Degerfors?

2017 satt man på en riktigt stark målvaktsduo som nu bytts ut mot en oprövad dito. Endast fem lag släppte in färre mål en DIF under fjolåret, och nu är det upp till Diawara/Miskic att fylla tomrummet efter främst Jesse Öst. Men det är inte bara på målvaktssidan man har tvingats ersätta toppnamn, och i ärlighetens namn är truppen, som i dagsläget består av 20 spelare, kanske något för tunn för en topplacering. Resurserna är små och Degerfors har varit ett mer eller mindre notoriskt mittenlag i Superettan de senaste tio åren.

Text: Victor Westlund
Bildcredd: Degerfors IF, Futsalmagasinet, hif.se.

Tidigare artiklar i Seriekollen

Missa inte våra tidigare artiklar om lagen i Superettan:

 

Landskrona-BoIS-2

Seriekollen: Landskrona BoIS – di randige är tillbaka

Efter nio raka säsonger i Superettan slutade Landskrona BoIS på en femtondeplats och degraderades 2014. Fyra år senare är ”di randige” åter tillbaka i svensk elitfotboll. Nu tar laget och publiken på klassiska Landskrona IP sikte på att åter etablera sig i landets näst högsta serie.

Vi tror och hoppas att det ska bli roligt att följa Grönsvart under året, t ex när vi tar emot Landskrona BoIS på Gamla Ullevi i höst. Men innan dess str Grönsvart till Skåne för ett möte med BoIS den 3:e juni. Som du säkert sett eller hört går klubbens försäljning av årskort bättre än på flera år – så häng på du också, köp ditt årskort via denna länk.

”Di randige” är tillbaka i eliten

”På en regnig strand längs Skånes gråa västra kust där bor några tusen fast dom inte har lust, i Landskrona.” Så sjöng Lundaspexarna en gång i tiden, kanske en smula elakt mot stadens cirka 30 000 invånare men faktum är att Landskrona länge har fått dras med sitt rykte om att vara en tråkig stad. Möjligtvis är det närheten till större städer som Helsingborg och Malmö som är anledningen till denna förutfattade mening?

Men oavsett vilken sanning som ligger i ryktet så är stadens stolthet Landskrona BoIS, eller ”di randige” som laget även kallas, är en anrik svensk fotbollsförening. 34 säsonger i Allsvenskan och 52 i landets näst högsta serie samt en femtondeplats i Allsvenskans maratontabell talar sitt tydliga språk, hemmaarenan Landskrona IP får också betecknas som klassisk fotbollsmark – inte minst för gaisare.

Landskrona-BoIS-5

Efter nedflyttning från Allsvenskan 2005 spelade Landskrona nio säsonger i Superettan innan laget degraderades till Division 1 Södra säsongen 2014. Under åren i Superettan höll Landskrona oftast till i mittenskicket av tabellen även om man under Henrik Larssons ledning mäktade med en fin femteplats 2010. Under tiden i Superettan hade man i laget bland annat de pålitliga målskyttarna Fredrik Olsson (numera i J- Södra) och Pär Cederqvist (IFK Värnamo) vars namn givetvis känns igen av den fotbollsintresserade.

”Skånes uruguayare” (ett smeknamn laget fick för sin offensiva spelstil, enligt vissa källor efter att ha besegrat GAIS med 8-2 år 1935) åkte som sagt ur Superettan 2014 efter att ha hamnat på en femtondeplats. I Division 1 har laget haft en uppåtgående trend sedan degraderingen. 2015 slutade laget på en något svag sjätteplats vilket följdes upp med en tredjeplats året därefter då man hamnade fem poäng bakom Norrby som knep kvalplatsen.

Den som såg när Landskrona BoIS med en klar och rättvis seger (3-1) skickade ut Malmö FF ur Svenska cupen i augusti 2016 anade nog att laget var på god väg tillbaka till elitfotbollen. Under 2017 gick det ännu bättre, med 58 inspelade poäng, +33 i målskillnad och endast fyra förluster på hela säsongen vann ”di randige” Division 1 Södra 2017 och blev således uppflyttade till Superettan.

Det såg länge ut som att Landskrona tidigt skulle säkra kontraktet till Superettan, men det blev tillslut en nervkittlande höst för lagets supportrar. Tre av lagets fyra förluster i serien kom under de sista fem omgångarna. Med tre förluster på fyra matcher fanns fortfarande möjligheten att BoIS skulle tappa seriesegern i sista omgången då man tog emot Karlskrona hemma på Landskrona IP. Men de 4036 åskådarna och lagets för dagen avstängde tränare Agim Sopi i publiken kunde snabbt andas ut. Redan efter 34 sekunder hade lagets skyttekung Sadat Karim (19 mål i Division 1) satt 1-0. När sedan Edafe Egbedi gjorde 2-0 samtidigt som Mjällby åkte på pumpen mot Ljungskile var det klart, Landskrona BoIS var tillbaka i elitfotbollen.

En stormig vinter

Precis som för de flesta lag har det varit en intensiv vinter för Landskrona BoIS. Samtidigt som laget har rustat inför den kommande säsongen har det blåst rejält kring klubbens organisation. Lagets karismatiske tränare Agim Sopi ska trots att han tagit laget till Superettan ha hängt löst. Anledningen ryktas ha varit en schism mellan Sopi och klubbens fotbollsutskott samt storsponsorn Peter Condrup (då även vice ordförande, vi kommer snart att återkomma till Condrup).

Sopi ska ha varit missnöjd med att ha begränsade befogenheter i klubbens värvningar, bland annat hade man tappat viktiga mittfältaren Rasmus Alm som gått till Brommapojkarna som Bosman. Vidare ville storsponsorn Condrup med allierade enligt rykten ersätta Agim Sopi med Peter Swärdh, trots att Sopis kontrakt sträcker sig över 2018. I den frågan fick de tillslut ge vika efter påtryckningar från supportrar och Agim Sopi fortsätter att leda laget även under kommande säsong.

Kalmar FF:s före detta tränare Peter Swärdh fick istället nöja sig med rollen som ny sportchef i Landskrona. I december 2017 presenterades Swärdh officiellt av klubben då han skrev på ett treårskontrakt i rollen som sportchef. Nu återstår det att se om och hur den nya rollfördelningen mellan tränare och sportchef kommer att fungera.

Landskrona-BoIS-3

Någon lugn och ro har det inte blivit längs Öresund under vintern. Inför klubbens årsmöte blåste det upp till storm igen. Tidigare nämnda storsponsorn Peter Condrup, som suttit i styrelsen sedan 1997 (!), hade inför stundande årsmöte köpt 250 medlemskap.

Medlemskapen hade tecknats strax före jul, så att de skulle ha rösträtt, och samtliga 250 nya medlemmar var anställda i Condrups företag. Agerandet upprörde många supportrar som ansåg att Condrup försökte köpa till sig makten i klubben. Enligt SvFF måste varje medlem aktivt ansöka om medlemskap och tillslut fick storsponsorn, tillika vice-ordförande backa och ta tillbaka köpet av medlemskapen. Istället valde han att ge samma summa, plus ytterligare 100 000 kr till Landskronas ungdomslag. Värt att tilläga är även att Peter Condrups son, Edwin Condrup återfinns i BoIS A-trupp.

När det väl var dags för årsmöte fick detta flyttas fram för att lokalen inte rymde alla medlemmar som tagit sig dit. Sedan meddelade den sittande styrelsen att de lämnar sina uppdrag, anledningen ska ha varit hot, påhopp och förtal. Bland annat har Peter Condrups hem och bil vandaliserats genom äggkastning. När så årsmötet genomfördes och Landskrona BoIS medlemmar valt en ny styrelse uppdagades föreningens ekonomiska problem i media. För att klara elitlicensen måste klubben få ihop minst 2,5 miljoner kronor de kommande två åren. Föreningen har budgeterat för att öka sponsorintäkterna med cirka 20 procent under 2018 men i samband med det stormiga årsmötet valde 24 sponsorer att hoppa av.

En av de som nu slutar sponsra föreningen är Peter Condrup, han vill enligt egen utsago inte lägga in pengar till den nya styrelsen. Condrups sponsring har inneburit viktiga pengar som Landskrona BoIS nu går miste om, men utfallet av årsmötet får trots allt ses som en seger för föreningsdemokratin.

Stark offensiv men frågetecken för defensiven

Som tidigare nämnts lämnade nyckelspelaren Rasmus Alm laget för spel i Brommapojkarna i december. Även målvakten Ivo Vazgec har lämnat klubben, i övrigt har man fått behålla stora delar av den stomme som tog laget till seriesegern i Division 1 Södra.

Lagets sportsliga ledning har byggt på den existerande truppen med ett par intressanta värvningar. Viktor Noring (Hearts FC) återvänder till Sverige och blir den som vaktar stolparna i årets upplaga av BoIS. Monday Samuel har plockats in från rivalerna Helsingborg och Granit Stagova från Mjällby. Dessutom har man plockat in Bahrudin Atajic, anfallaren har ett förflutet i Malmö FF:s akademi och skotska storklubben Celtic.

De senaste två säsongerna har han spelat i Litauen men är alltså nu tillbaka på skånsk mark. I laget hittar vi sedan tidigare även den forne MFF-talangen Filip Pivkovksi, den offensive mittfältaren Thierry Zahui som har ett förflutet som proffs i den grekiska ligan och den kvicke yttern Edafe Egbedi. Laget har en stark offensiv, 51 mål i Division 1 södra talar sitt tydliga språk.

Under försäsongen har Landskrona hunnit med att spela nio träningsmatcher. På matcherna har laget fått ihop fyra segrar, fyra förluster och ett oavgjort resultat. Det är alltid svårt att dra några slutsatser av försäsongsmatcher, inte minst när resultaten har varit av så varierande natur. Något man dock kan konstatera är att det blir målrika tillställningar när BoIS spelar.

Landskrona-BoIS-1

Offensiven ser fortsatt stark ut och laget har i sina segermatcher vunnit med 4-1, 4-0, 3-2 och 2-1. Agim Sopi ställer vanligtvis upp sitt manskap i en 4-2-3-1-uppställning där den offensiva mittfältstrion och dess kombinationsspel kommer bli en nyckel för att laget ska fortsätta ösa in mål även i Superettan. Samtidigt ser defensiven något svagare ut, i träningsmatcherna har man hittills släppt in 16 mål, vilket helt enkelt är för dåligt.

Laget siktar på en stabil mittenplats i årets upplaga av Superettan, om den visionen ska bli verklighet måste defensiven sitta. Om Landskrona BoIS får ordning på sitt försvarsspel och fortsätter våga spela en offensiv fotboll finns definitivt förutsättningar för att laget ska undvika tabellens nedre regioner. I Filip Pivkovski, Sadat Karim och Thierry Zahui har man sedan tidigare starka offensiva kvalitéer men i och med värvningarna av Granit Stagova, Monday Samuel och Bahrudin Atajic har man nu en ännu spelskickligare offensiv som kan hota alla försvar i Superettan.

Vad talar för Landskrona BoIS i år?

Vi har de senaste säsongerna börjat bli vana vid att någon av nykomlingarna från Division 1 överraskar och utmanar om topplatserna i Superettan. Laget har en stark ryggrad, offensiv spets och en karismatisk och duktig tränare i Agim Sopi. En bra start på säsongen och kanske får vi se ett Landskrona BoIS som överraskar.

Landskrona-BoIS-4

Vad talar emot Landskrona BoIS i år?

De interna stridigheterna. Det är inte lätt att vara nykomling, det blir inte lättare av att vinteruppehållet kantas av interna stridigheter, bråk och sponsorer som hoppar av. Kan tränare Agim Sopi och sportchefen Peter Swärdh komma överens eller kommer vi till sommaren ha nya krigsrubriker i tidningarna? Den svåra ekonomiska sitsen, bråken och skriverierna har i alla fall knappast skapat någon arbetstro.

Text: Axel Fälth
Bildcredd: Svt.se, Superettan.se, HD.se.

Tidigare artiklar i Seriekollen

Missa inte våra tidigare artiklar om lagen i Superettan:

Frej-8

Seriekollen: IK Frej Täby – önskar medvind under 2018

IK Frej Täby tar sats mot Superettan 2018  påhejade av schlagerdrottningen Carola. Med med ny ledning och delvis nytt lag har man siktar man på att i år ta ett steg uppåt, bort från nedflyttningsstriden. Men ska man lyckas med det behöver man förmodligen ha fler asagudar på sin sida än den som fått ge namn åt laget.

Det är i år 50 år sedan som ett kompisgäng i Täby Kyrkby bestämde sig för att det var dags att göra något mer seriöst av kvarterslaget ”Kyrkråttorna” och man startade då IK Frej. Namnet valdes baserat på att laget hör hemma i landets tätaste runstensbygd och att man därför ville ha en koppling till forna tiders vikingar. Namnet Frej syftar alltså på fredens och fruktbarhetens gud i den nordiska mytologin och vikingen i klubbmärket har varit med sedan klubben grundades.

Frej söker medvind under 2018

En av guden Frejs största tillgångar är enligt mytologin det magiska skeppet Skidbladner som kan rymma alla asagudarna men också vikas ihop och stoppas i fickan. Skeppet kan segla såväl på land som på vatten och oavsett vilken kurs man lägger har man alltid medvind – vilket är precis det som idrottsklubben behöver under 2018.

Frej-9

Idag förknippar vi klubben med fotboll vilket såklart beror på att man sedan 2014 etablerat sig på elitnivå och går nu mot sin fjärde raka säsong i Superettan. Men under åren som passerat har Frej också haft verksamhet inom till exempel frimärkssamling, jazzdans, schack och boule. 2011 valde man att komplettera klubbnamnet med sin geografiska hemvist och sedan dess har namnet varit IK Frej Täby.

Säsongen 2017 var Frej indragna i bottenstriden genom i princip hela säsongen och det var först i serien slutskede som man lyckades kravla sig över nedflyttningsstrecket och rädda en kvalplats. Via ett dubbelmöte mot Stockholmslaget Akropolis kunde man sedan säkra kontraktet och man tar nu sats mot en högre placering under 2018.

Förra säsongen blev oönskat stökig för klubben då duktige tränaren Bartosz Grzelak, som tagit Frej till Superettan, värvades av AIK mitt under säsongen och Roberth Björknesjö hämtades in som ersättare från BP. Men den nytillträdde tränaren fick alltså till slut ordning på verksamheten och har nu fått sätta sin prägel både på truppen och lagets spelsystem – vilket borde tala för ökad medvind under den kommande säsongen.

Förvisso har laget tappat kvicksilvret Dida Rashidi till Halmstads BK och Pontus Åsbrink till IFK Mariehamn, två herrar som bidrog med viktiga poäng under 2017 – bara Nsima Peter gjorde fler mål under säsongen som gick. Men Frej har hämtat in spelare som bör kunna fylla dessa luckor, t ex Luca Gerbino Polo som sköt BP till serieseger i höstas samt Josef Ceesay och Marcus Hansson på lån från Djurgården. Helt nyligen blev det också klart att Amadou Jawo, som faktiskt spelade pojklagsfotboll i just Frej, ansluter de gulsvarta på lån från DIF.

Frej har också kompletterat med spelare från till exempel Vasalund, Syrianska, Akropolis och Norrtälje och det nyförvärv som fått störst uppmärksamhet i media är förmodligen Amadeus Sögaard – men i det fallet har föräldrarnas ryktbarhet bidragit till rubrikerna.

Men trots sedvanlig rotation i truppen verkar Frej ha fått pusselbitarna att falla på plats på ett bra sätt under säsongsupptakten och man har gjort bra insatser mot meriterat motstånd. Efter knappa förluster mot AIK och Dalkurd vann man mot Hammarby IF med 3-1. I cupen vann man med 2-1 borta mot J-Södra och var nära att ta poäng hemma mot Djurgården. Cupäventyret avslutades senare med en förlust borta mot Degerfors.

Frej-10

Därefter har Frej också vunnit över Sollentuna samt åkt på stjärnsmällen 0-3 mot seriekollegan Brage. Det senare ett resultat som möjligen reser frågetecken inför det att serien drar igång. Även om man kunde redovisa diverse omkastningar i laget till följd av skador och byten så vill man knappast åka på stordäng med bara två veckor kvar till allvaret börjar.

Hur kommer IK Frej att spela?

Från tidigare säsonger känner vi igen Marko Atanackovic som med all sannolikhet kommer att vara förstavalet i målet, medan Hampus Elgán som hämtats in från Syrianska rimligen får nöja sig med att vara backup.

Även i år lär man spela med fyrbacklinje och den givna kvartetten känns som Jakob Glasberg, Martin Falkeborn, Alie Sesay och Philip Wiström. Glasberg var en av seriens bästa ytterbackar under 2017 och kanske har han potential att ta ytterligare steg i år? Annars är kanske U19-landslagsmannen och tillika nyförvärvet Victor Fors redo att ta en plats i backlinjen?

På mittfältet kommer säkert DIF-lånen Hansson och Ceesay att få plats och kanske får de sällskap av nyförvärven Kostas Stavrothanasopoulos (Akropolis) och David Zlotnik (Vasalund). Men kvar i truppen finns också gnuggaren Adam Gradén som säkert aspirerar på en startplats när serien drar igång. Man kan också tänka sig att nämnde Sögaard  kommer att få speltid och därmed möjlighet spela sig till en starttröja.

På topp lär Nsima Peter och Luca Gerbino Polo vara de två starkast lysande stjärnorna med Adam Bellander, ny från Norrtälje, som backup. Självklart kommer även Amadou Jawo att aspirera på en offensiv startplats och framtiden får utvisa vem han kan peta när han väl är igång i nygamla klubben.

Det är dock inte säkert att vi får se ex-gaisaren Richard Spong i den gulsvarta dressen i år. I säsongens sista match, det andra kvalmötet med Akropolis, åkte han nämligen på en allvarlig skada som kanske tvingar honom att lägga skorna på hyllan? Han kommenterade detta till Täby Nyheter på följande sätt:

– Jag måste fått en spark på smalbenet. Jag försökte lyfta benet men såg att halva smalbenet bara hängde. Då la jag mig ner, jag fattade att benet var av, det var mer att ligga så pass lämpligt som möjligt och försöka få tag på en ambulans. Det gjorde väl lite ont, men jag har en ganska hög smärttröskel.

Frej-7

Det är lätt att tro att det var det sista som vi fick se av Spong på en fotbollsplan, men han själv såg annorlunda på saken. ”Den omedelbara reaktionen var att jag ska ta mig tillbaka. Tanken nu är att jag ska bli frisk, påbörja en rehabilitering och ta mig tillbaka till så hög nivå jag kan”. Just nu har Spong istället en plats som instruktör i klubbens akademi och skulle laget behöva förstärkas framåt sommaren kanske han är tillbaka i den gula tröjan?

Vad talar för IK Frej Täby  i år?

Björknesjö har fått ett transferfönster och en försäsong att sätta sina idéer och om det är några som kan intyga hur mycket det kan betyda för ett lags utveckling så är det grönsvarta supportrar. Laget förfogar över ett vasst anfallspar och den från DIF inlånade trion borde kunna hjälpa laget att hitta stabilitet på mitten. Försvarsspelet har mestadels sett bra ut på försäsongen och fyrbackslinjen har tidigare visat att man håller fint i Superettan.

Vad talar emot  IK Frej Täby  i år?

Förra året klarade man kvalplatsen med ett nödrop och hade man inte haft ett kraftlöst Syrianska som räddningsplanka så hade man varit åter i division 1. Laget kommer säkert att vara fortsatt svårslaget, men med stor rotation i såväl laget som truppen finns självklart risken för ojämna prestationer. Truppen ser heller inte ut att vara rustad för någon större mängd skador eller avstängningar.

Bildcredd: Täby Nyheter, norrsporten.se och IK Frej Täby.

Tidigare artiklar i Seriekollen

Missa inte våra tidigare artiklar om lagen i Superettan:

AFC-Eskilstuna-1

Seriekollen AC Eskilstuna – ska bygga ett nytt lag 2018

Efter en säsong i Allsvenskan där många motståndarfans klargjorde vad de tyckte om AFC Eskilstuna och klubbens försök att kringgå 51%-regeln är nu klubben tillbaka i Superettan. Här är seriekollen om svensk elitfotbolls mest föränderliga klubb.

Vi tror och hoppas att det ska bli roligt att följa Grönsvart under året, t ex när vi tar emot AFC Eskilstuna på Gamla Ullevi den 18 maj. Som du säkert sett eller hört går klubbens försäljning av årskort bättre än på flera år – så häng på du också, köp ditt årskort via denna länk.

Fyra namnbyten på drygt tio år

”Kärt barn har många namn” brukar det ju heta. Det går dock eventuellt att ifrågasätta, i synnerhet när det kommer till den här klubben. För denna förening, som kommit att bli en av Sveriges kanske mest impopulära hos motståndarsupportrar, och som numera heter Athletic FC United avverkar nu sitt fjärde namn som fotbollsklubb sedan 2005.

Den ursprungliga klubben bildades så sent som 1991 och hette då FC Café Opera. Efter att klubben, som delade namn med nattklubben i Stockholm, började sin resa längst ner i seriesystemet tog det inte lång tid innan klubben hade avancerat upp till högre divisioner. Genom att ta in spelare från de största stockholmsklubbarna som ville varva ner lyckades man avancera och det med en ihärdig fart.

AFC-Eskilstuna-6

Från att första säsongen i Superettan spelades någonsin under år 2000 kom klubben att bli en riktigt stabil mittenklubb i Sveriges näst högsta serie. Inför 2005 kom man dock överens med Väsby IK att gå upp i en och samma förening. Föreningen fick det anglosaxisk-inspirerade namnet ”Väsby United”. Den med gott minne minns kanske att GAIS slog just Väsby United i omgång 30 av Superettan samma år och därmed säkrade Grönsvart kvalplatsen till Allsvenskan som senare skulle generera allsvenskt avancemang.

Efter att Väsby United åkt ner till division 1 bytte klubben namn igen under 2010. Den rysslandsfödde buss-miljonären Alex Ryssholm var initiativtagare och klubben fick det något suspekta och möjligen även opersonliga namnet: Athletic Football Club United.

2014 vann AFC United division 1 under den karismatiske, numera Djurgårdstränaren, Özcan Melkimichel och efter en mittenplacering 2015 tog klubben även steget upp i Allsvenskan genom en andraplats 2016. Med en tight defensiv och ett lag med profiler som Omar Eddhari (nu i IK Sirius), lagkaptenen Filip Rogic (nu i Örebro SK) och Mohamed Buya Turay slutade man till slut sju poäng ovanför tredjeplatsen.

När så klubben till slut skulle spela allsvenskt för första gången någonsin nöjde man sig inte enbart med att byta namn en ytterligare gång, utan man valde även att byta stad på ren NHL-manér. AFC United blev AFC Eskilstuna och Stockholm blev Eskilstuna. Ordförande Ryssholm, som öppet velat ta makten i klubben och utmanat 51-procentsregeln bland annat genom skyhöga medlemsavgifter, kom att bli den största symbolen för det oortodoxa klubbkonceptet och konkurrerande klubbars supportrar lät inte vänta på sig med att meddela vad de tyckte om den här klubben.

AFC-Eskilstuna-3

Laget möttes av negativa banderoller nästan oavsett vart de än åkte på bortamatch och därtill bojkottades även klubbens hemmamatcher flertalet gånger av motståndarnas supportrar. Inte heller innanför de kritade linjerna gick det bra. Inte över huvud taget egentligen. Våren blev direkt usel och tränare Pelle Olsson fick ganska tidigt sparken. Det dröjde ända fram till sommaren innan första segern kom hemma mot Kalmar FF.

Olssons ersättare kom att bli Michael Jolley och hösten blev faktiskt klart bättre för de orangeklädda. Klubben slutade förvisso på sistaplats men med tanke på den usla starten var poängskörden på totalt 20 pinnar ändå ett tecken på att hösten inte var alldeles usel.

Jolley har blivit Mijlanovic och spelaromsättningen är på nytt stor

Michael Jolley får trots allt sägas ha gjort ett klart godkänt jobb då han väckte liv i ett lag som såg ut att vara fullständigt under isen. Men efter förhandlingar mellan honom och klubben kunde man inte komma överens och i januari i år lämnade engelsmannen klubben. In som huvudtränare kommer istället Nemanja Miljanovic. 46-åringen infanns senast i Elfsborgs organisation men var huvudansvarig för Syrianskas A-lag så sent som 2015.

Till sitt förfogande har Miljanovic ett fortsatt något spretigt spelarmaterial. Lånet från IFK Göteborg, Abdul Razak, som gjorde comeback i AFC United under hösten 2017 har lämnat för IK Sirius och samma väg har även lagets offensiva vapen Omar Eddahri vandrat. Den förre Milan-försvaren Taye Taiwo och den evige floppen Emmanuel Frimpong är inte heller kvar i klubben.

AFC-Eskilstuna-5

Glädjande nog för Eskilstunas nya fotbollsklubb har dock inte Mohamed Buya Turay lämnat, inte ännu åtminstone. 23-åringen från Sierra Leone stod inte enbart för flertalet viktiga mål i Allsvenskan utan även några riktiga solonummer tack vare sin snabbhet och teknik. Blir han kvar och är motiverad är det här utan tvekan en av seriens bästa forwards.

Gianluca Curci har inte mindre än 186 Serie A-matcher på meritlistan efter att ha spelat för klubbar som Roma, Sampdoria och Bologna. Att den italienske 32-åringen därför skulle välja Sveriges andradivision kändes kanske lite ologiskt men faktum är att AFC lyckades lägga beslag på målvakten och det här blir en spelare väldigt intressant att följa.

I övrigt gällande spelarmaterialet ska det noteras att försvaren Ludwig Öhman lämnat klubben och hans ersättare blir förmodligen Alexander Michel som lämnar nedflyttade Syrianska efter många säsonger i klubben. Även Kevin Bisse från Södertälje-klubben har anslutit och det återstår att se om han kan ta en plats i sin forna tränare Miljanovic startelva.

Sist men inte minst måste ju ”vår egen” Luka Mijaljevic nämnas. Luka som under sina två säsonger i grönt och svart vann den interna skytteligan båda säsongerna och var en riktig nyckelfigur i höstas när GAIS såg till att kriga sig kvar i Superettan för att undvika negativt kvalspel. Det avgörande 2-1-målet på tilläggstid mot Norrby och ledningsmålet hemma mot Varberg i omgång 30 från Lukas fötter är vi fortfarande tacksamma för och 27-åringen får gärna göra fler mål så länge de inte kommer mot oss själva.

AFC-Eskilstuna-4

Vad talar för AFC?

Hösten för AFC Eskilstuna blev som sagt inte så svag och kan väl Eskilstuna-klubben fortsätta att bjuda på samma kvalitet på sina prestationer ser det ljust ut för elitfotbollens kanske mest omtvistade förening. Till sitt förfogande har nye tränaren Miljanovic också några riktigt fina spelare. Mohammed Buya Turay höll hög allsvensk klass, Luka Mijaljevic vet vi själva är en klassavslutare och nye burväktaren Gianluca Curci är minst sagt välmeriterad.

Vad talar emot AFC?

Å ena sidan kan truppen komma att innehålla en del potentiella guldkorn, å andra sidan är spelaromsättningen stor ännu en gång och det är svårt att veta var man har den är klubben och det här laget. Blir Buya Turay kvar hela säsongen? Hur stora tomrum lämnar storspelare som Omar Eddhari och Abdul Razak efter sig?

Ett annat frågetecken är kopplat till vad klubbens, minst sagt, starke man Alex Ryssholm har för ambitioner. Fram tills nu har hans satsning varit tydlig och även om han själv sett till att pumpa in pengar i verksamheten var avancemang från division 1 till Allsvenskan inom loppet av tre år onekligen starkt. Men vad händer nu efter att man åkt ur högstaserien? Är Ryssholm, som är fundamental för klubben, fortfarande lika motiverad?

Text: Linus Ahlgren
Bildcredd: AFC Eskilstuna.

Tidigare artiklar i Seriekollen

Missa inte våra tidigare artiklar om lagen i Superettan:

Öster-GAIS-3

GAIS kryssade mot Öster

GAIS spelade 2-2 i fredagens träningsmatch mot seriekollegan Östers IF och Jesper Westermark förvaltade sin startplats med den äran och gjorde lagets båda mål.

Bosko Orovic hade formerat en startelva där han satsade på flera spelare som inte fått så mycket speltid tidigare under säsongen. Jämfört med laguppställningen i Östersund var det åtta skiften och dessutom hade herrar Hamidovic, Barny och Bergholtz fått möjlighet att helt vila från matchen.

Westermark ger GAIS en tidig ledning

När Per Melin blåste igång matchen satte Grönsvart direkt att man hade för avsikt att spela med den sedvanligt höga pressen, likaså att man vill föra matchen genom sitt bollinnehav och spela igenom motståndarnas linjer. Men precisionen i aktionerna var inte riktigt i paritet med tidigare matcher och GAIS det egna spelet var inte lika vägvinnande som vi vant oss vid.

Men Makrillarna skulle ändå ta ledningen efter en situation som kändes typisk för Atleterna anno 2018. Andreas Östling tog en löpning bakom backlinjen och serverades fint av Jonas Lindberg, Östling fick till ett bra inlägg och i boxen hade Jesper Westermark skakat av sig sin bevakning och kunde bekvämt nicka in 1-0.

Tyvärr fick Östling utgå i mitten på första halvlek efter en kraftfull satsning från en hemmaspelare. Den duktige mittfältaren vred sig i plågor och grönsvarta supportrar höll andan och höll tummarna för att Makrillarna inte skulle drabbas av fler skador. Till slut fick Andreas hjälp av planen och Erik Westermark ersatte på offensiv mittfältsplats.

Tack och lov verkar det ”bara” vara en lårkaka som drabbade Östling och han ska kunna vara tillbaka relativt snart.

Hemmalaget kvitterade före paus då Öster bröt fram på högerkanten och fick till ett fint inspel till en friställd Admir Bajrovic. Det oavgjorda resultatet stod sig sedan till pausvilan.

Svahn gör poäng i sin comeback

Inför och under andra halvlek gjorde sedan båda lagen ett antal byten vilket i någon mån störde spelrytmen. Men GAIS malde på med sitt bollinnehav utan att riktigt kunna bryta igenom, medan hemmalaget spelade lite rakare och spelade fler bollar i djupled. Makrillarnas backlinje höll dock ställningarna och Alexander Nadj ställdes inte på några svårare prov.

Med cirka 20 minuter kvar av matchen blev Johan Svahn inbytt och fick värmande applåder av tillresta gaisare. Svahn avlöste Niklas Olsson i rollen som mer balanserade mittfältare och det skulle inte dröja länge innan vi fick prov på hans fina passningsfötter. När GAIS fick en frispark utanför straffområdet stegade Svahn fram och slog en precis boll mot Jesper Westermark som avslutade skickligt och gav Grönsvart en ny ledning.

Innan matchen blåstes av skulle dock Öster kvittera i en märklig situation. Linjedomaren signalerade för vad som många tyckte var en klar offside, men verkade sedan ångra sig och gav utrymme för huvuddomare Per Melin att fria. Resultatet blev åter ett inspel där Bajrovic kunde näta och 2-2 stod sig sedan matchtiden ut.

GAIS gjorde knappast sin bästa match för säsongen men visar ändå kvalitet när man vägrar att förlora mot ett lag som siktar på en topplats i Superettan. Ett glädjeämne var också att Bosko Orovic fortsätter att ge de unga spelarna chansen, dels spelade akademikillarna Aiden Harvey och Emin Grozdanic hela matchen och visade fina takter och dels fick 17-årige Julius Johansson chansen att göra sin A-lagsdebut med knappa kvarten kvar. Johansson visade trots att han trots sin ringa ålder ingen respekt och visade prov på fin bollbehandling.

Jesper Westermark gjorde sin tredje match från start och tackade för förtroendet och gjorde två mål – och ökade därmed på den totala målskörden till tre baljor. Storebror Erik fick mot slutet möjlighet att visa att han kan vara en bra backup på den centrala mittbacksplatsen. Andreas Östling hann, trots att han fick utgå i första halvlek, med att visade vilken duktig spelare han är och idag gläds alla supportrar åt att smällen som han fick inte gav några allvarliga konsekvenser.

Matchen var ovanligt tuff för att vara en träningsmatch och Bosko Orovic var efter matchen tacksam för att laget inte drabbats av fler skador. Tillresta gaisare ifrågasatte flera av domarteamets bedömningar och var heller inte helt nöjda med situationen då 2-2-kvitteringen föll.

Avslutningsvis konstaterar vi att GAIS fortsätter säsongen på inslagen väg, det vill säga att man vägrar förlora. Efter nio matcher under året är det bara Östersund som lyckats besegra Grönsvart medan HBK, Bajen och Öster fått med sig ett kryss på sina respektive hemmabanor. Ett fint facit så långt för Makrillarna och härnäst väntar Allsvenska Trelleborgs FF  i genrepet inför seriepremiären.

Välkommen till Gamla Ullevi för att stötta GAIS mot TFF (söndagen 25/3 kl. 15.00) och därmed ge laget bästa möjliga förutsättningar för att stänga försäsongen med en riktigt positiv känsla.

Matchen i korthet

Laget
Alexander Nadj – Allan Mohideen, Niclas Andersén, Emin Grozdanic – Aiden Harvey, Niklas Olsson, Andreas Östling, Ajdin Zeljkovic, Stefan Ilic – Jonas Lindberg, Jesper Westermark.

Målen
0-1 Jesper Westermark (Andreas Östling)
1-1 Admir Bajrovic
1-2 Jesper Westermark (Johan Svahn)
2-2 Admir Bajrovic

Publik
Några hundra, bara gaisare.

Försäsongens poängliga

  • 10 poäng: Edin Hamidovic (7+3).
  • 5 poäng: Andreas Östling (1+4).
  • 4 poäng: Jesper Westermark (3+1).
  • 3 poäng: Dusan Djuric (1+2), Junes Barny (2+1).
  • 2 poäng: Ajdin Zeljkovic (1+0),  August Wängberg (1+1).
  • 1 poäng: Calle Wede (1+0), Marcus Bergholtz (1+0), Erik Westermark (1+0), Calle Nyström (0+1), Stefan Ilic (0+1) och Johan Svahn (0+1).

GAIS har vid sidan av ovanstående poänggörare också bjudits på ett självmål.

2017, UJS- GAIS-3

Så startar GAIS kvällens match mot Östers IF

Det är snart dags för avspark i träningsmatchen mellan GAIS och Östers IF och tränare Bosko Orovic har gjort flera ändringar i startelvan jämfört med kvartsfinalen mot Östersund.

Om du inte redan är i närheten av Tipshallen så kan GAIS.se tipsa om att GP visar matchen på webben, se gp.se för mer information.

– Vi har varit inne i en tung period och några av de som spelat mest ska få vila under denna matchen. Men det gör ju också att vi kan ge andra spelare chansen att kriga om en tröja.

– I mål startar Alexander Nadj och i trebackslinjen spelar Allan Mohideen som gör sin första start för GAIS, Niclas Andersén som är tillbaka i laget och Emin Grodanic. Niklas Olsson tar klivet upp på mittfältet och spelar i nr 6-rollen och framför honom ger vi Andreas Östling och Ajdin Zeljkovic.

– På kanterna startar unge Aiden Harvey och Stefan Ilic som inte startat sedan årets första match mot Utsikten.  Längs fram spelar Jonas Lindberg och Jesper Westermark.

– Det är kul att Andersén och Ilic är tillbaka efter att ha stått över några matcher och likaså att Johan Svahn tar plats på bänken. Det är viktigt att vi får tillbaka de spelare som har varit borta ett tag. Dessutom är det kul att ge talangerna Grozdanic och Harvey chansen och på bänken sitter Julius Johansson som också kommer från vår Akademi.

Startelva
GAIS startar matchen med följande lag:

2. Andreas Östling
5. Niclas Andersén
8. Jesper Westermark
10. Jonas Lindberg
13. Emin Grozdanic
17. Niklas Olsson
19. Ajdin Zeljkovic
21. Stefan Ilic
22. Aiden Harvey
24. Allan Mohideen
30. Alexander Nadj

Ersättare
Följande spelare startar matchen på bänken:

1. Damir Mehic
6. Calle Nyström
7. Johan Svahn
12. Erik Westermark
26. Calle Wede
28. Julius Johansson

Öster-GAIS-2

GAIS laddar om inför mötet med Östers IF

Fem dagar efter kvartsfinalen mot Östersund ska GAIS ladda om för att ta sig an seriekonkurrenten Östers IF. Tränare Bosko Orovic avslöjar att det det blir flera ändringar i truppen och gläds åt att Johan Svahn åter är redo för match.

När Superettan 2017 summerades låg Östers IF på femte och GAIS på nionde plats i tabellen. Men lagens respektive säsonger såg helt annorlunda ut, Grönsvart fick slita ont för att klara kontraktet i sista omgången medan smålänningarna som nykomlingar hade häng på toppen fram till de avslutande omgångarna. Sedan dess har båda lagen gjort sitt bästa för att öka förutsättningarna för framgång under 2018 och i Östers fall har man förstärkt med ett antal fina nyförvärv – allt för att kunna aspirera på en plats på topp-3.

Det är dock ett slitet Grönsvart som beger sig mot TIpshallen i Växjö under fredagen. En hård träningsperiod och hård belastning på ett antal nyckelspelare har tagit sin tribut och tränare Orovic kommer därför att vila ett antal spelare från mötet med seriekollegan.

GAIS.se fick tag på Bosko efter torsdagens träning för att  stämma av läget inför matchen och som vanligt tog sig Makrillarnas ledare tid att berätta.

Årets första förlust kom mot ÖFK i söndags, hur du kommit över det än?

– Ja, det har jag väl gjort. Men det är som jag sagt innan, att förlusterna sitter i en vecka medan vinsterna bara varar i några timmar. Så det är klart att det finns kvar en liten tagg kvar efter Östersunds-matchen även om de tog en rättvis seger för dem.

Hur ser du på matchen så här några dagar efter?

– Vi gör en stor kämpainsats och när jag har tittat på matchen i efterhand så tycker jag nog att det var en bättre prestation än vad jag kände när vi var på plats. Men vi når inte riktigt upp till vår maxprestation och det är såklart lite surt.

– Jag tycker att vi gör det riktigt bra första 25, men som helhet löper vi lite mindre än vad vi gjort tidigare och det gör att vi skapar för lite. Vi kommer inte riktigt upp i banan och har väl bara ett avslutsläge att tala om. Men mycket handlar såklart om att ÖFK, formtoppat efter Europa League-matcherna, är ett av landets bästa fotbollslag och att de är enormt skickliga – inte minst på hemmaplan.

Varför  tror du att vi inte kom upp till vår maxprestation?

– En anledning är såklart att Östersund visade att de hade respekt för GAIS, körde på för fullt och gjorde det riktigt svårt för oss. De hade gjort läxan och körde stenhårt på att komma fram på kanterna och vi fick inte riktigt stopp på det. Jag fick höra i efterhand att de var rädda för vårt presspel och de gjort sin laguttagning med det i åtanke, det säger också något om vilken utmaning vi stod inför.

– I någon mån så handlar det också om att vi är lite slitna efter en tung period. Det är många killar som fått pressa sig lite extra och som behöver få lite tid på sig att samla kraft inför fortsättningen.

Hur gör ni för att kunna återhämta er och samla energi inför kommande matcher?

– Under veckan som gått så har vi gett spelarna lite extra ledighet, minskat ner på träningsmängden och bara kört två pass ute på planen – plus ett mentalt pass. Det är några spelare som har lite känningar som vi kommer att vila mot Öster, men det passar bra så att vi kan ge några killar som fått mindre speltid chansen att ta sig in i laget.

Handlar det om skador eller bara känningar?

– ”Agge” Wängberg åkte ju på en smäll i cupmatchen och han kommer att bli borta några veckor. Han kommer att bli ytterligare undersökt i morgon (fredag) när svullnaden förhoppningsvis har gått ner och efter det får vi veta mer om skadans omfattning och hur länge han blir borta. Men han kommer såklart inte att vara med mot Öster och det lär väl bli några veckor till även om beskedet från läkaren skulle vara bra.

– Men annars är det bara mindre skavanker och inga skador, dock är det viktigt att vi tar hänsyn till detta nu så att vi kan starta serien med bästa möjliga förutsättningar.

Är detta något som påverkar truppen inför Öster borta?

– Ja, vi kommer att vila tre spelare som hade kunnat spela om det var en tävlingsmatch. Vi kommer ställa över Marcus Bergholtz, Edin Hamidovic och Junes Barny så att de är redo när allvaret väl börjar.

Hur står det till med hälsan i truppen i övrigt?

– Av de spelare som varit skadade under försäsongen så är Johan Svahn tillbaka i matchtruppen och det är ju jättekul. Han är såklart inte redo för 90 minuter med han kommer att få känna på det mot Öster. Dusan Djuric är tillbaka i träning och hade nog kunnat vara med i Växjö men vi väljer att ge honom några dagar till innan vi kastar in honom i hetluften igen.

– Sedan blev Daniel Janevski opererad idag och det fick bra, men han kommer ju att vara borta 8-10 veckor. Vad gäller Alexander Leksell och Daniel Bennassar Nilsson så är det inte direkt några nyheter utan de jobbar på med sin rehab.

Hur har ni förberett er för mötet med Östers IF?

– Det kommer bli en tuff match, helt klart. Öster har ett bra lag med flera spännande spelare och flera namnkunniga nyförvärv. Christian Järdler är duktig på att få ut mesta möjliga av den trupp han förfogar över och hans lag brukar spela med hög energi och vara duktiga på omställningar. Så vi får tänka lite extra på hur vi förvaltar vårt bollinnehav och inte tappar bollen på fel ställen på planen.

– Men vi har ju vår spelfilosofi och den kommer vi att hålla fast vid, så det blir inga taktiska ändringar för att det är just Öster som vi möter. Vi fortsätter att fokusera på vårt.

Inför matchen

Detaljerna
Vad: Östers IF-GAIS.
När: Fredag 16/3 kl. 18.30.
Var: Tipshallen, Växjö.

Matchtruppen
GAIS åker till Växjö med följande trupp:

1. Damir Mehic
2. Andreas Östling
5. Niclas Andersén
6. Calle Nyström
7. Johan Svahn
8. Jesper Westermark
10. Jonas Lindberg
12. Erik Westermark
13. Emin Grozdanic
17. Niklas Olsson
19. Ajdin Zeljkovic
21. Stefan Ilic
22. Aiden Harvey
24. Allan Mohideen
26. Calle Wede
28. Julius Johansson
30. Alexander Nadj

Tv-sändning
GP har bekräftat att de kommer att sända matchen. Se gp.se för mer information.

Försäsongens poängliga

  • 10 poäng: Edin Hamidovic (7+3)
  • 4 poäng: Andreas Östling (1+3)
  • 3 poäng: Dusan Djuric (1+2), Junes Barny (2+1)
  • 2 poäng: Ajdin Zeljkovic (1+0), Jesper Westermark (1+1), August Wängberg (1+1)
  • 1 poäng: Calle Wede (1+0), Marcus Bergholtz (1+0), Erik Westermark (1+0), Calle Nyström (0+1) och Stefan Ilic (0+1).

GAIS har vid sidan av ovanstående poänggörare också bjudits på ett självmål.

 

UBK-GAIS

GP sänder GAIS match mot Östers IF

På fredag kl. 18.30 spelar GAIS näst sista träningsmatchen innan Superettan drar igång och GP har aviserat att man kommer att sända matchen på webben.

Detta är såklart glädjande nyheter för alla GAIS-supportrar som inte har möjlighet att ta sig till Tipshallen i Växjö i tid för matchen. Sändningen på gp.se startar 18.20 med uppsnack och intervjuer.

Mer information om GAIS matchtrupp och läget i laget inför matchen i Växjö kommer under torsdagen.

GAIS-Öster-1a

Seriekollen: Östers IF – siktar på ny topplacering

Seriekollen går idag vidare med att ta en titt på Östers IF som också står för motståndet i fredagens stundande träningsmatch. Som nykomlingar i fjolårets upplaga av Superettan hamnade smålänningarna på en imponerande femteplats. 2018 siktar laget på att ta ytterligare kliv mot Allsvenskan.

Det är dags för den näst sista träningsmatchen inför Superettan 2018 och GAIS åker på fredag till Tipshallen i Växjö för att ta sig an förra årets succénykomling Öster. Därefter möts lagen igen i serieomgång 9 på Myresjöhus Arena med matchdag 22/5 respektive på Gamla Ullevi i september.

Vi tror och hoppas att det ska bli roligt att följa Grönsvart under året. Om du inte redan köpt årskort så gör du det enklast via denna länk.

En stark säsong för nykomlingarna

2014 hamnade anrika Östers IF på plats femton i Allsvenskan vilket innebar degradering ur landets högsta serie. Likt flera andra lag som blivit nedflyttade till Superettan hade Öster säsongen efter svårt att hitta rätt och lagets golgatavandring fortsatte till Division 1. Det var andra gången på 2000-talet som smålänningarna degraderades till Division 1 året efter man hade spelat i Allsvenskan. Sejouren i Division 1 blev dock inte långvarig eftersom man 2016 vann serien och såldes åter var tillbaka i svensk elitfotboll igen till säsongen 2017.

GAIS-Öster-5

Med den gamle gaistränaren Thomas Askebrand vid rodret och den forne MFF-spelaren Matias Concha som sportchef stod laget för en imponerande insats i Superettan under fjolåret. Under stora delar av säsongen skuggade nykomlingarna toppduon Brommapojkarna och Dalkurd. Efter en något svagare höst blev laget tillslut omsprungna av Trelleborg och Falkenberg. Med 48 inkasserade poäng hamnade Öster tillslut på en mycket respektabel femteplats, på samma poäng som Falkenberg och fyra poäng bakom Trelleborg på tredjeplatsen. En stark insats av en nykomling i en erkänt svårspelad och jämn serie.

En del av lagets framgångar tillskrevs av media till sportchefen Matias Concha som sedan han tillträdde på posten i augusti 2016 genomförde en rad smarta värvningar. Bland annat värvades Landskronas talangfulle mittfältare Jonathan Levi till Växjöklubben inför säsongen. Efter en stark vår såldes Levi redan under sommaren 2017 till den norska storklubben Rosenborg. Affären sägs ha gett ett klirr i kassan som hade uppskattats av de flesta men kanske ännu mer av smålänningar. Concha plockade bland annat även in den förre Hammarbyspelaren Lars Fuhre, den för gaisare välbekanta David Johannesson och rutinerade målskytten Dragan Kapcevic.

Östers IF skapade också rubriker under fjolåret genom att lansera kampanjen ”Rent spel”, som syftade till att eliminera filmningar och fusk. Kampanjen fick stor uppmärksamhet i såväl nationell som internationell media och Växjöklubben beskrevs bland annat som ”världens ärligaste klubb” av en kroatisk sajt. Rent spel-kampanjen innebar en uppförandekod för lagets spelare och ledare och exempelvis skulle en spelare som filmar kunna bestraffas med en avstängning. Det där såg ju bra ut på papper, men det kan nog diskuteras hur policyn tillämpades i verkligheten.

När laget mötte GAIS på bortaplan i juli 2017 beklagade sig publiken vid flertalet tillfällen över hur gästerna låg och rullade runt på gräset mot slutet av matchen när GAIS jagade kvittering. Matchen slutade 2-2 efter en sen kvittering av Alibek Aliev, men den stora snackisen efter slutsignalen blev inte den rafflande avslutningen på matchen utan vad som skulle hända med de filmande spelarna i Öster? Det var i alla fall inte som att någon blev avstängd, men det kanske hade att göra med att man i så fall hade haft svårt att mönstra ett fullt lag i nästa match.

Öster i grannfejd med Värnamo

Sedan säsongen 2017 avslutades har det stormat lite kring ”världens ärligaste klubb”. Tränaren Thomas Askebrands kontrakt löpte ut efter säsongen men redan under pågående säsong började Östers IF förhandla med Christian Järdler, då tränare i lokalkonkurrenterna IFK Värnamo. Kruxet var att Christian Järdler hade kontrakt över två år och IFK Värnamo ansåg att Öster och Matias Concha hade förhandlat med Järdler utan deras vetskap.

Det hela kallades av Värnamos klubbledning för en ”krigsförklaring”. Turerna har varit många och anklagelserna flög fram och tillbaka över de småländska skogarna, så här dålig stämning hade det inte varit i Småland sedan Dackefejden. Läs gärna mer om grannfejden i Seriekollen om Värnamo.

Öster-2

Tillslut kom i alla fall en överenskommelse mellan klubbarna och Christian Järdler är numera officiellt tränare för Östers IF under 2018, Thomas Askebrand huserar i sin tur numera i ÖIS FF. Förändringarna slutar dock inte där för Östers sportsliga organisation. I dagarna meddelade klubben att den av media hyllade sportchefen Concha får lämna sin tjänst. Istället för en sportchef kommer föreningens elitverksamhet istället att ledas av en sportgrupp där bland annat huvudtränaren Christian Järdler ingår i något som kan liknas vid en managerroll.

Många nyförvärv med småländsk prägel

Öster har varit aktiva under övergångsfönstret och truppen var så gott som färdig redan i januari. Med i flyttlasset till Växjö hade Christian Järdler packat ner två av Värnamos mest tongivande spelare, mittbacken Fredrik Lundgren och skicklige mittfältaren Liridon Silka. Från närområdet har även mittfältaren Carl Johansson anslutit på lån från Kalmar FF och högerbacken Stefan Karlsson från Jönköping Södra IF. Öster har också förstärkt med Oliver Silverholt (Hammarby IF utlånad till Varberg under 2017) och det kanske tyngsta namnet bland nyförvärven, den meriterade och duktige yttern Simon Helg (Åtvidaberg).

Under vintern har även ett antal spelare lämnat klubben. Mittbacken Karl-Johan Lindblad följde med Thomas Askebrand till Göteborg och återfinns nu i Örgrytes trupp. Fritiof Björkén, kanske Superettans bästa högerback under 2017, har tagit steget upp till Allsvenskan genom att skriva på för Brommapojkarna. Dessutom har Sebastian Crona (J-Södra), Enoch Adu (FK Karlskrona), Robin Östlind (Falkenberg FF), Isaac Shaze (ny klubb ej klar), Johan Hjalmarsson (avslutat karriären) och Simon Strand lämnat klubben.

Simon Strands vinter är ett kapitel för sig. Strand anslöt sig till Öster under sommarfönstret 2017 och ytterbacken stod för en fin höst vilket drog till sig intresse från utlandet. Efter några turer där Strand öppet uttryckte sitt missnöje över att anbud på honom nobbats såldes han tillslut i januari till den danska klubben Lyngby BK. Danskarnas ekonomi visade sig snart vara i rejäl gungning och strax efter övergången offentliggjordes att klubben ännu en gång riskerar att försättas i konkurs (det är inte första och antagligen inte sista gången som Lyngby hamnar i ekonomiska svårigheter).

På grund av den svåra ekonomiska situationen kunde inte klubben betala ut löner till spelarna och det var då fritt fram att bryta sitt kontrakt. Dessutom visade det sig att Lyngby fortfarande är skyldiga Öster pengar för övergången. Strand var en av fyra spelare i Lyngby som valde att bryta sitt kontrakt efter utebliven lön, detta skedde endast en månad efter att ha skrivit på för klubben.

Några dagar senare skrev han på för allsvenska nykomlingarna Dalkurd där han nu försöker etablera sig i startelvan. Det återstår att se om Lyngby kommer lyckas reda ut sin ekonomi och betala för Simon Strand eller om guldet, som så ofta i Småland, blev till sand.

Öster-1

Surt uttåg ur Svenska Cupen

Under försäsongsmatcherna har Christian Järdler varierat i sitt spelsystem och ställt upp sina mannar i både 4-4-2 och 3-5-2 uppställningar. Efter något blandade resultat i de första träningsmatcherna mot Husqvarna (2-2), Trelleborg (3-3), Mjällby (0-2) gick det bättre i Svenska Cupen. Efter två oavgjorda resultat mot allsvenskt motstånd i form av Sirius (1-1) och IFK Göteborg (1-1) besegrades seriekonkurrenten Varberg med 2-1 i gruppspelets sista omgång.

Med 5 inspelade poäng hamnade Öster på samma poäng, målskillnad och gjorda mål som IFK Göteborg. Trots att matchen lagen emellan dessutom hade slutat oavgjort var det Blåvitt som knep gruppens kvartsfinalplats. På grund av en regel som ger högre rankade lag fördel när annat inte kan skilja lagen i en tabell åkte Östers IF således ur Svenska Cupen. Givetvis surt för lagets supportrar men som med lite perspektiv kan se tillbaka på ett lyckat gruppspel där man framförallt stod för fina insatser och inte på något sätt gjorde bort sig mot allsvenskt motstånd.

Efter uttåget ur cupen har Öster hunnit med ännu en träningsmatch, efter en stark första halvlek tappade smålänningarna en tvåmålsledning till förlust 2-3 mot Helsingborg.

Efter det fina fjolåret hoppas givetvis Öster på en minst lika fin säsong 2018. Trots att man tappat ett par viktiga spelare har man gjort fina värvningar, både Liridon Silka och Simon Helg har potential att bli nyckelspelare den kommande säsongen. Christian Järdler gjorde ett mycket fint jobb under sin tid i IFK Värnamo där han med små medel lyckades göra laget till en stabil mittenklubb i Superettan. Med en på pappret stark trupp och Christian Järdlers skicklighet har Öster definitivt kapaciteten att uppnå en fin tabellplacering likt fjolårets.

Detta talar för Östers IF

Christian Järdler har visat att han med små medel kan åstadkomma mycket. I Öster får han både en starkare trupp och en bättre sportslig organisation till sitt förfogande. Det finns också tillräckligt med kvalité i truppen för att kunna utmana om en topplacering i Superettan även i år. I Liridon Silka har Järdler plockat med sig en mycket duktig mittfältare och om David Johannesson får allt att stämma kan dalslänningen bli ett offensivt vapen att räkna med.

Öster-3

Det talar emot Östers IF

Oförmågan att stänga matcher. Under försäsongen har laget vid flertalet tillfällen inlett sina matcher starkt för att sedan vika ner sig i andra halvlek, nu senast mot Helsingborg tappade laget en tvåmålsledning till förlust. Om det är orken som tryter eller något annat som spökar återstår att se. Om Öster ska upprepa eller till och med överträffa fjolårets placering krävs att lagets energi räcker i 90 minuter + tilläggstid.

Text: Axel Fälth.
Bildcredd: Östers IF.

Tidigare artiklar i Seriekollen

Missa inte våra tidigare artiklar om lagen i Superettan:

HBK

Seriekollen: Halmstads BK – topplag som söker sin profil

Efter gårdagens genomgång av Helsingborgs IF fortsätter Seriekollen idag längs västkusten i nordlig riktning och landar i Halland. Det har blivit dags för att analysera vad vi kan förvänta oss av Halmstads BK inför säsongen 2018.

Precis som gårdagens klubb i fokus, Helsingborgs IF, var Halmstads BK länge en stabil allsvensk förening och som skördade monumentala framgångar runt millennieskiftet. De senaste åren har resultaten blandat högt och lågt och kanske Bollklubben också längs vägen tappat en del av sin identitet. Under kommande säsong hoppas man kunna tydliggöra klubbens profil samtidigt som man man ska klara av en toppstrid i serien.

En första indikation på HBK:s kvaliteter fick vi i februari då Grönsvart spelade träningsmatch på Skedalaheds IP, en match som förvisso fick avbrytas efter ymnigt snöfall men där hemmalaget hann visa att man håller jämna steg med Atleterna. GAIS ställs för övrigt  mot Halmstad i omgång sju när man åker ner till Örjans Vall för bortamötet den 13/5. Returmötet spelas på Gamla Ullevi i mitten av september.

Vi tror och hoppas att det ska bli roligt att följa Grönsvart under året. Om du inte redan köpt årskort så gör du det enklast via denna länk.

Från den imponerande hallandsklubben till elitfotbollens jojoklubb

Under 90- och 00-talen var Halmstads BK något av en institution i såväl Allsvenskan som generellt inom svensk fotboll, en välskött talangförädlande småstadsklubb med tydlig prägel. Efter att HBK gick upp i Allsvenskan 1992 spelade man 19 raka säsonger i Sveriges högsta serie innan man till slut ramlade ur 2011 – en imponerande kontinuitet. Men inte nog med det, klubben firade även stora triumfer därutöver.

Eller vad sägs om cupmästare 1995, SM-guld både 1997 och 2000 samt avancemang till gruppspelet i Uefa-cupen 2005? Hade HBK bara vunnit istället för att kryssa i sista och avgörande omgången hemma mot IFK Göteborg i Allsvenskan 2004 hade man även vunnit SM-guld det året, då anförda av den långt senare blivande förbundskaptenen Janne Andersson.

Men framgångarna kom ju naturligtvis inte av en slump utan som tidigare konstaterat hade HBK som klubb en tydlig identitet som något av den lokala klubben, mycket skickliga på att förädla talanger från närområdet. Med mer eller mindre hela Halland som upptagningsområde var HBK duktiga på att identifiera rätt ynglingar och få dem att så småningom att bli viktiga pusselbitar i en av de allra mest framgångsrika svenska klubbarna runt millennieskiftet.

Spelare som Fredrik Ljungberg, Niclas Alexandersson, Stefan Selakovic, Magnus Svensson, Michael Svensson och Mikael Nilsson är samtliga spelare som på ett eller annat sätt inte bara slog igenom hos hallänningarna utan som även kom att bli mer eller mindre viktiga pusselbitar i ett svenskt landslag under 2000-talet.

Gällande GAIS-koppling minns nog de flesta att det var just i HBK som vår egen Dusan Djuric som stortalang fick sitt genombrott i mitten på 00-talet och även vår egen assisterande tränare Patrik Ingelsten har ett gediget förflutet på Örjans Vall även om det först var i Kalmar FF han verkligen slog igenom. I sammanhanget bör även spelare som Emil Salomonsson, Karl-Johan Johnsson och även den annars så Malmö FF-förknippade Markus Rosenberg nämnas när det gäller framgångsrika spelare som representerat HBK i ung ålder.

Även om HBK fortsatte vara en stabil allsvensk förening under andra halvan av 00-talet under Janne Anderssons ledning har de absoluta framgångarna blivit allt färre för HBK sedan dess. Efter att Andersson till slut lämnat föreningen 2009 fick hans nuvarande kollega i landslagsledningen, Lasse Jacobsson, ta över tränarposten. En tolfteplats imponerade föga tyckte klubben och gav honom sparken efter säsongen.

Inför 2011 gjorde man så istället en pompös satsning. Klubben som sedan tidigare varit så förknippad med sina lokala förmågor satsade nu på att ta in den spanske och assisterande tränaren från Malmö FF, Pep Clotet Ruiz. Han skulle dock inte bli ensam spanjor hos ”Kvastarna” utan därtill plockade klubben in hela fem av hans landsmän, varav tre kom på lån från självaste Real Madrid.

Satsningen föll dock ut på ett allt annat än lyckat vis. Innan maj hade blivit juni hade Clotet Ruiz redan fått sparken och Halmstads BK bokstavligt talat brakade ur Allsvenskan efter att ha förlorat 22 av 30 matcher och blott knipit 14 poäng på hela säsongen.

Sedan dess är det lite mer svåranalyserat kring var man faktiskt har HBK. Klubben lyckades förvisso avancera tillbaka till Allsvenskan direkt under 2012 och spelade allsvenskt tre säsonger på raken men efter att man åkte ur samma serie 2015 gick man upp i Allsvenskan 2016 och åkte ur den på nytt ifjol – att kalla bollklubben för en jojo-förening kanske vore elakt men ofrånkomligen har HBK inte varit i närheten av att lyckats nå upp till den sportsliga standard man hade för 15-20 år sedan.

Huvudtränare Kruljs manskap till förfogande

När tidigare Rosenborg-tränaren Janne Jönsson petades som huvudtränare och istället fick en manager-roll i klubben under sommaren 2017 fick hans assisterande, Igor Krulj, född 1988, ta över huvudansvaret för bollklubbens A-lag. 29-åringen har fått fortsatt förtroende och är nu den som förhoppningsvis ska leda klubben tillbaka till Allsvenskan och inriktningen är tydlig. Man har lyckats behålla många av spelarna som krigade för kontraktet i höstas och truppen är byggd kring ungdomar med tydlig koppling till klubben, förvisso kryddad med några kloka nyförvärv.

HBK kvalade in till årets cupspel och väl där gjorde man det godkänt men inte mer.
1-1-resultatet borta mot Oddevold imponerade inte men efter en 5-0-seger med fem olika målskyttar hemma mot Syrianska levde ändå hoppet om avancemang inför sista omgången. Där blev dock AIK för tunga och HBK fick se sig besegrade med 3-1 efter att Pontus Silfwer gjort Halmstads enda mål.

Under cupspelet har Malkolm Nilsson fått agera förstemålvakt och trots att han tillhört klubben i många år har speltiden varit minst sagt sparsmakad. Detta bland annat därför att duktige målvaktstalangen Isak Pettersson storspelat under fjolåret. Pettersson, som var en av Allsvenskans bättre målvakter under 2017, valde i samband med degraderingen att krita på för IFK Norrköping och det återstår att se hur bra Nilsson kan bli för HBK när han nu äntligen får chansen.

Beträffande försvaret har HBK bland annat veteraner som Jesper Westerberg och återvändande Peter Larsson att tillgå men även Marcus Matihsen som var framstående och avgjorde kvalet hösten 2016 när Halmstad besegrade Helsingborg. Utöver Larsson som nyförvärv har bollklubben även fyllt på med Andreas Hadenius som vann SM-guld med IFK Norrköping 2015 och snabbe Thomas Boakye från hallandsrivalen, Varberg BoIS. Medan Hadenius både kan spela mittback och på centralt mittfält är Boakye förmodligen främst tilltänkt som kantspelare, back eller mittfältare.

På mittfältet är varken supertalangen Sead Haksabanovic eller nyttige Aboubakar Keita kvar i blåsvart. Den tidigare såldes som bekant i somras till West Ham och den senares lån från FC Köpenhamn har avslutats. Däremot har man fått in IK Frejs kvicke mittfältare Dida Rashidi och även tidigare nämnde Hadenius är en kraftfull spelare som kan spela på centralt mittfält.

HBK

Under försäsongen och cupspelet har anfallaren Kosuke Kinoshita hittat nätet flertalet gånger. Japanen lyckades inte alls under fjolåret och stod för en enda fullträff i Allsvenskan 2017 men kanske kan han lyckas bättre i år? Utöver honom sticker framför allt två namn till ut när det gäller anfallsbesättningen. Den ene är Johan Oremo som efter otaliga år i Gefle som en pålitlig målskytt valde att gå tillbaka till Allsvenskan och HBK under förra sommaren. Oremo inledde riktigt vasst men åkte dessvärre tidigt på en korsbandsskada och gjorde först comeback i cupmatchen nu mot AIK för en dryg vecka sedan.

Det andra namnet som bör läggas på minnet är Gabriel Gudmundsson, född 1999. Talangen är inte bara son till förre storspelaren Niklas Gudmundsson utan tog även en mer eller mindre ordinarie plats hos hallänningarna redan förra säsongen och hittade rätt fyra gånger. Kan U-landslagsmannen fortsätta sin utveckling kan det här säkerligen bli en riktigt rolig säsong för honom.

Sammanfattningsvis måste HBK betraktas som en av favoriterna i serien och man hoppas helt säkert kunna utmana HIF i toppen. En första indikation på hur det kommer att gå med det får vi redan i seriepremiären då just dessa två klubbar möts på Örjans Vall.

Vad talar för Halmstads BK?

Även om Halmstad inte riktigt lyckats etablera sig i Allvenskan på senare år har man studsat tillbaka direkt (2012 och 2016) efter att man degraderats till Superettan. Även den här gången känns det som att klubben på förhand inte varit helt oförberedda på spel i andradivisionen. Med en stabil klubb vid sidan av planen, ett hårt arbetande spelarmaterial med både veteraner som Oremo, Larsson och Westerberg spetsat med duktiga nyförvärv som Rashidi och Boyake och talanger som Gudmundsson finns det skäl att tro att det kan bli ett framgångsrikt år i Superettan.

GAIS-HBK-2

Vad talar emot Halmstads BK?

Även om klubben varit skicklig på att ställa om till Superettan tidigare och spelarmaterialet är gediget saknas kanske i viss mån riktigt prövade spetsspelare som kan vinna matcher åt laget på egen hand. Johan Oremo är förvisso en duktig målskytt men hur bra kan han komma tillbaka efter sin korsbandsskada?

Skicklige målvaktstalangen Isak Pettersson är därtill ett tungt tapp för bollklubben och hur klarar tilltänkte förstemålvakten Malkolm Nilsson, som blott gjort fem elitmatcher i sin karriär hittills, att axla Petterssons mantel?

Text: Linus Ahlgren
Bildcredd: Bildbyrån.

Tidigare artiklar i Seriekollen

Missa inte våra tidigare artiklar om lagen i Superettan: