Leksell HIF

Alexander Leksell siktar på snabb comeback

GAIS säsong 2017 var mycket upp och ned. Så var det också för vår unge talang Alexander Leksell, som efter en stark vårsäsong som lovade mycket olyckligtvis skadade korsbandet. Vi har pratat med den tuffe mittbacken om hur rehabiliteringen fortskrider och hans tankar inför nästkommande säsong.

Det var veckan innan jul förra året som GAIS gav truppen en julklapp när man värvade den då 19-årige backtalangen Alexander Leksell från Kamratgården på andra sidan Delsjön. Alexander hade önskat sig ett besked från IFK Göteborg om sin framtid men Mats Gren och övriga i den blåvita stammen förblev tysta och Alexander vände blad. GAIS lockade samtidigt med ett kontrakt och snart fanns hans signatur på ett grönsvart sådant och klättringen mot nya trädtoppar kunde ta sin början.

– IFK Göteborg dröjde väldigt mycket med att erbjuda kontrakt. Det var mycket ”Vi vill ha dig” från deras sida, men de kom inte till skott med ett kontrakt. När GAIS kom in i bilden var det väldigt intressant. Det fanns intresse från fler lag, men GAIS kändes mest intressant från första början, berättade Alexander i en intervju här på GAIS.se under försäsongen.

Faktum är att Alexander knappt aldrig hade spelat någon seniormatch innan han skrev på för Grönsvart, något som var svårt att tro när man såg ynglingen ta för sig under försäsongen. Han imponerade så pass mycket att han fick starta som vänsterback när premiären av serien avverkades i Pinocchios hemstad Borås mot Norrby IF. Våren följde med idel fina insatser från unge Leksell, som hade hunnit fylla systembolagsmyndig. Framröstad som Matchens Lirare av fansen i ett flertal matcher och ett moget, robust och energifyllt försvarsspel som fick de mest luttrade supportrar att nicka gillande. Men säg den glädje som varar för evigt. Olyckan var en objuden gäst i matchen mot guldressade Falkenbergs FF då Alexander oturligt skadade sitt knä. Det visade sig att främre korsbandet hade fått en smäll och en tid för operation skrevs in i almanackan. Läkköttet på den före detta gaisaren Fredriks son har likt hans egenskaper på planen komma att visa sig hålla god klass. Kuriosa i sammanhanget är att Alexander faktiskt bara är den tredje i familjen Leksell som fått äran att klä sin lekamen i den vackraste av tröjor. Äldre brodern Jesper var aktiv i GAIS ungdomslag för några år sedan men läser numer mer studielitteratur än motståndare.

Fritiden av idag består självfallet av rehabiliteringsträning men också av tre andra goda ting: fotboll, fotboll och fotboll. Det konsumeras mycket fotboll i det leksellska bohaget och han har den goda smaken av att ha sitt favoritlag hemmahörande i nordöstra London i form av Tottenham Hotspurs. Favoritmittbacken är dock inte Spurs ikon Ledley King utan Thiago Silva. Sett ur en knäskadad mittbacks situation kanske det inte är så dumt val ändå…

Hur går det med skadan?

– Det går framåt, väldigt bra faktiskt! Vi håller tidsplanen och har nu för en vecka sedan börjat jogga igen lite lätt. Det var väldigt skönt, jag var så glad hela den dagen för jag hade inte joggat på tre månader. Det gav en kraft att fortsätta och det var kul! När man bara fått gå i tre månader och alla andra har sprungit, då längtar man tillbaka något fruktansvärt. Att få ta de joggningsstegen och vara på rätt väg är underbart.

Att som fotbollsspelare skada det främre korsbandet i knäet är i princip den allvarligaste skada man kan råka ut för och det kommer dröja igen innan Alexander kan gå för fullt. Hans beslutsamhet och vilja att komma tillbaka är genuin och något som man tydligt slås av. Så här beskriver han själv situationen där oturen hånskrattade honom i ansiktet.

– Jag hoppade in där och spelade i 20 minuter. Jag fick en för lång passning och känner att jag möjligtvis kan nå den. Jag chansade åt ett håll men han gick åt andra. Jag tänkte att jag måste stoppa honom och tror att foten fastnar i gräset och så får jag honom över mig och knäet vrider sig. Det gjorde fruktansvärt ont först men man har så mycket adrenalin så jag fortsatte spela, det var inga problem kändes det som. Efter tre minuter kom jag in och vred sedan till det igen och den andra gången kände jag direkt att något var fel. Det var jobbigt den andra gången just med knäet då man tänker att fan, är det korsbandet är det kört. Det var känslofyllt.

Hur går en rehabilitering av en sådan allvarlig skada till?

– Det som är det lite roliga med skadan är att dessa tre månader så har det nästan varje dag blivit bättre. Det sker saker hela tiden och jag kan göra nya saker varje vecka. Från början var det bara att spänna benen men senare även med vikter och att börja lyfta benet. Sedan fortsätter det med mer vikt och att börja böja än mer. Nu är jag i stadiet att bygga muskler på fram- och baksida lår och ljumskar, så att de blir lika starka som höger. Detta samtidigt med att komma igång med att jogga och få rätt teknik och motorik i allt. Det går framåt!

Vet man när du kan påbörja träningen med boll?

– Man brukar säga att efter fyra månader så har det läkt, men då måste man vänta tills man bygger upp allt rätt. Vår förhoppning är att jag ska vara med lite lätt på planen under försäsongen.

– Min personliga förhoppning är att vara tillbaka i träning till seriestarten. Det är inte jättetroligt men förhoppningen har man så klart. Det är svårt att säga men kanske maj, juni är förhoppningsvis realistiskt. Att spela så mycket som möjligt är det man vill.

Leksell DFF

Stadens största dagstidning beskrev Alexander som jättetalang när han var på väg att debutera i stadens blåvita kamratförening i en internationell kvalmatch mot ett walesiskt lag. En benämning som man i efterhand får ge tidningen att den i det här fallet stämmer väl överens med verkligheten. Internationellt spel har den tuvefostrade Alexander även provat på i andra former. En gul landslagströja har dragits över huvudet 24 gånger. 12 gånger vardera i U17- respektive U19 landslaget. Alexanders insatser gjorde att de flesta matcherna slutade med seger och han har även antecknats som målskytt i två av matcherna. Dessutom har han tillsammans med dåvarande GAIS-burväktaren Jesper Johansson varit uttagen som reserv till OS-laget i Rio de Janeiro 2016. Inga matcher där kom att adderas till CV:t men väl en resa med laget och minnen som en dag kommer vara värdefulla anekdoter för kommande barnbarn. Men innan barn och barnbarn sätts till världen ska han sätta riktning från läktaren till planen.

Kan du sätta ord på hur det är att sitta på läktaren och inte kunna bidra till laget?

– Alltså, det är svårt, man vill ju bara spela! När man tittar på matcherna på Ullevi så ser det bra ut när vi spelar men samtidigt vill man vara på planen. Det är fruktansvärt faktiskt när man vet att man hade kunnat vara på planen och spela. Det tär! Men man vill att det ska gå bra för laget, det är det viktigaste. Jag känner ingen stress att komma tillbaka, utan man ser att laget ser bra ut.

Hur skulle du sammanfatta lagets säsong?

– Svårt att säga, säsongen har varit en berg- och dalbana, väldigt mycket upp och ned. På Ullevi har det alltid sett rätt bra ut, inte alltid i varenda prestation men nästan alltid ett bra resultat. Sedan har vi haft problem med bortamatcherna. Jag vet inte vad det beror på men det är där det sett lite sådär ut. Sedan har det varit att ena halvleken varit mindre bra men den andra halvleken kan ha varit den bästa på länge. Det har varit väldigt mycket upp och ned. Men det väsentliga är att vi känt att vi klarar det till slut. Det blev en stabil 3-0 seger mot Varberg och det var underbart!

Om vi tittar på din egen insats under året, hur låter det när den sammanfattas?

– Det kändes bra, det är många som sagt att jag sett hyfsad ut. Jag har känt att det har gått upp och ned. Jag fick spela en del ytterback och som ytterback har det gått lite sådär. Jag är inte den offensivaste spelaren, men sedan när jag spelade mittback var det mycket bättre och jag fick visa vilken spelare jag är. Då kändes det bättre. För att vara första seniorsäsongen så kändes det ändå rätt bra då jag fick spela halva säsongen så det var ändå en godkänd första säsong som senior.

Du har högra krav på dig!

– Det har jag alltid haft och det är något som är viktigt att ha. Samtidigt att kunna säga till sig själv att du gjorde en bra match, men det här och det här kan bli bättre. Jag kollar alltid på matchen i efterhand för att analysera min egen insats. Vad ska jag lära mig av den och det är väldigt viktigt att aldrig vara nöjd. Jag vill att laget ska lita på mig, att jag alltid ger 100 procent. Så fort jag går ut är det 100, även om inte alltid tekniken är där gör jag en 100-procent insats i försvarsspelet. Det har alltid varit min grej.

Leksell Rolle

Alexander berättar att han kan se en internationell fotbollsmatch på teve och bara titta på hur försvarsspelet och hur försvarsspelarna agerar i olika situationer.

– Tycker det gått hyfsat bra, det här med erfarenhet är väldigt viktig har jag personligen känt. Jag har spelat mycket matcher så den erfarenheten är väldigt nyttig för att komma in i seniortempot. Den har jag fått bra! Så nu när jag är tillbaka efter en lång skadeperiod så vet jag vad som krävs för att ta en startplats och spela i ligan. Det har varit den bästa utvecklingen för mig att jag fick spela och att jag valde GAIS där jag fått chansen att spela istället för att sitta på bänken och spela U21-matcher.

Du var i princip oprövad på seniornivå och kliver rakt in i Superettan. Hur skulle du beskriva skillnaderna?

– Skillnaden är så klart tempot. Kontrasterna när jag mest spelat U21-fotboll innan och nu fått komma till en superettanklubb och spela, då är tempot en stor skillnad. Fysiskt hänger jag med, men när jag har bollen är det mindre tid med den och man måste göra något vettigt när man får den. Jag är glad över möjligheten att utveckla det och att få träna på det. Det är den största skillnaden för mig.

Ny tränare i och med Bosko Orovic, hur skulle du beskriva hans fotbollsfilosofi?

– Väldigt internationell skulle jag beskriva den som. Passningsorienterad med press. Vi kör man man där du har din gubbe och jag tror det är väldigt bra. Får vi en riktig försäsong där alla får bra kondition, då tror jag vi kan få en jävla bra säsong! Och när vi väl vinner boll då är det vi som bestämmer vad vi ska göra, känner vi för att hålla i den eller kontra? Det är bra med Bosko som har en variation i spelet. Grundtanken är possession, men också att variera med en längre crossboll bakom backlinjen och några spelvändningar för att lagen inte ska kunna läsa oss.

– Nu med försäsongen när alla vet hur vi ska göra så tror jag verkligen det är möjligt att det blir riktigt bra!

Hur tror du att han kan utveckla dig?

– På det jag behöver; spelet med boll. Det har vi snackat om. Att jag ska våga ta fram bollen, att se och kolla mer på planen och på så sätt få en längre räckvidd. Jag har ofta bara jobbat mot närmsta gubbe och mittfältet istället för att kolla upp på forwards och se vad de har för yta. Med Bosko kan jag förbättra det. Vi har mycket possession på träningarna och det kan han hjälpa mig med. Det är det jag vill och känner att jag behöver förbättra.

– När jag kommer i form vill jag spela för att utvecklas så mycket jag kan. Det är det som är målet.

Hur ser du på nästkommande säsong?

– Jag ser positivt på den! Först och främst vill jag tillbaka och få spela. Det känns som vi kommer ha en stomme till nästa säsong där vi har lärt känna varandra med en hel försäsong och fått jobba med Boskos sätt att spela. Det är en stor möjlighet att det blir en positiv och rolig säsong 2018!

Det är lovande att höra Alexanders inställning till det som GAIS nu bygger och till Boskos filosofi. Trots fjolårets tunga motgång med knäskadan så vet den sedan ett år tillbaka rättrandige jättetalangen Alexander att lek sellan lönar sig och är beredd att underkasta sig det jobbet som behövs för att utvecklas och göra skillnad. På planen placerar han sig ofta rätt och vad det verkar så gör han även det utanför planen. Läs bara följande citat som avrundning av intervjun:

– Jag trivs fruktansvärt bra i klubben och med alla runt omkring, jag tror inte jag kan hitta någon bättre klubb!

Vi önskar Alexander fortsatt god läkning och lyckönskar honom inför säsongen 2018 med förhoppningsvis många insatser i Thiago Silva-klass.

Text: Daniel Björnalm

Bild: Mattias Järelöv