Det är torsdag lunch och Jan Mak har just avslutat sitt första träningspass med GAIS. Han har hunnit ta ett rejält kollektivt snack med laget och också snackat lite enskilt med flera av spelarna.
Vad är ditt första intryck?
- Det är absolut över mina förväntningar. Jag hade väl en klart positiv inställning redan innan och den inställningen har bara förstärkts.
- Det finns både kapacitet och kvalitet i truppen, menar han.
Har du hunnit se något som behöver förändras?
- Nej, inte direkt. Vi ska fortsätta på den inslagna vägen, men måste slipa mer på detaljerna både i varje lagdel och på enskilda positioner. Det är jag, Kjell och Roland helt överens om.
Så vi får inte se något helt nytt på lördag mot Åtvidaberg?
- En del förändringar blir det förstås på grund av vilka spelare som finns tillgängliga (Wanderson och Erik Johansson ar avstängda) så det blir spännande. Samtidigt måste ju alla spelare bidra för att det ska gå bra – även de som inte är med i startelvan.
Du kan alltså inte lova oss någon ”Jan Mak-effekt”?
- Nej, verkligen inte, skrattar han. Den här veckan är det mest för mej att bara ”följa med”. Jag hoppas förstås på ett bra resultat, men i så fall är det inte min förtjänst – det är lagets!
En del hoppas på att Jan Mak ska släppa fram fler av de riktigt unga spelarna. Men där håller han inte riktigt med. Han tycker Sverige är väldigt åldersfixerat och tänker bland annat på en del mediaröster om att han själv som 67-åring skulle vara för gammal för att träna GAIS.
- Och vad gäller matcher ska bästa laget spela. I GAIS finns tillräckligt med kvalitet, oavsett ålder på spelarna, säger han.
Transferfönstret har just öppnat – vad önskar du dej?
- Jag behöver mer tid för att göra en sådan bedömning. Men efter vad jag sett hittills finns det inget vi behöver jaga desperat efter. Fast självklart ska man hålla öppet för bra värvningar.
Veckans ”supporter-röst” Andreas hoppas på en urladdning och 4-0 på lördag. Vad säger du om det?
- Det vore självklart kul. Men jag vinner förstås hellre fyra matcher med 1-0 än en med 4-0.
Och det kan man ju inte annat än hålla med om.
Text: Carin Linnér