”Pärlan” från Deje har anlänt


”Pärlan” från Deje har anlänt

Ännu en i laget. Pär Ericsson är en av sju nyförvärv i GAIS inför den stundande säsongen 2009. I likhet med de övriga i truppen kommer även ”Pärlan” från Deje i Värmland att förevigas på en lagbild och ta plats på en av Gaisgårdens väggar.


Sommaren 2008 var han en av svensk fotbolls mest omskrivna fotbollsspelare men för helt andra saker än det som hände på planen. Uppvaktad av två allsvenska klubbar och en blivande dito valde Carlstad Uniteds 20-årige anfallare Pär ”Pärlan” Ericsson till slut spel i GAIS och det bland annat efter en fika i Mellerud.

När och var är du född?

– Jag är född den 21 juli 1988 i Karlstad men är uppväxt i Deje som är en ort med 3000-4000 personer. Samhället ligger ungefär tre mil norr om Karlstad. Deje är väldigt litet. Man hälsar i stort sett på alla man möter och det är en trygg och harmonisk miljö och det är ju både för- och nackdelar med det.
– I Deje finns det en del företag som exempelvis Kewab Karlstad, ett företag som gör entreprenadmaskiner och vars företagslogo syns på damaskerna på Färjestads matchdräkt, samt Deje Husplåt där min pappa arbetar.
– Deje är en bruksort men det är flera år sedan som bruket lades ner (sulfitbruket försvann på 70-talet medan pappersbruket drevs fram tills
1985 - reds.anm)

Vad arbetar din mamma och pappa med och har du några syskon?

– Min mamma arbetar som säljare på Dömle Golfshop som ligger vid golfbanan en bit utanför Deje. Pappa ägde Deje Husplåt men det köptes upp för några år sedan men han jobbar kvar. Jag har en äldre bror som heter Björn.
– Det var faktiskt ganska nära att jag blev plåtslagare själv! Jag tänkte gå byggprogrammet på gymnasiet men min pappa menade att ”det är något du kan bli senare, det behöver du inte bli nu, du kan lära dig att bli plåtslagare vid ett senare tillfälle”. Därför gick jag istället en
idrotts- och ledarskaputbildning på ett gymnasie i Hammarö utanför Karlstad. Utbildningen blev jag klar med 2007.

Var du duktig i skolan?

– Jag var inget geni men det kan ju alltid diskuteras vad som menas med geni. Men jag var väldigt bra på att lära in till prov och så, att helt enkelt komma ihåg. Mina bästa ämnen i skolan vara svenska och idrott. Jag tycker det är kul med svenska språket.

Kommer du du ihåg din första yrkesdröm?

– Ja, det var ju att bli fotbollsproffs, men jag kommer inte ihåg hur gammal jag var då. Men jag är uppvuxen i en fotbollstokig släkt, så fotbollen har alltid funnits med mig.

Vad är ditt första konkreta fotbollsminne?

– Jag kommer inte ihåg vilket som var mitt första, men jag har andra minnen. I Deje IK:s 88:or hade vi ett rött lag och ett blått lag och jag spelade i det blå laget och vi var alltid jättedåliga. Vi förlorade alltid! Men så mötte vi FBK Karlstad. Vi låg under med 0–3 men innan matchen var slut hade vi vänt till seger 6–3. Jag gjorde tre mål och spelade fram till en kille som jag gjorde tre mål och det var han som i sin tur hade spelat fram till mina tre mål!

Har du alltid spelat fotboll och har du alltid spelat anfallare?

– Ja, jag har alltid spelat fotboll och jag har alltid varit anfallare, men jag har hållit på med en massa andra idrotter: längdskidåkning, innebandy, friidrott, handboll – jag spelade i HK Brukspôjkera i Deje – och så ishockey. Jag spelade i åtta år som anfallare men också back i Forshaga som ligger cirka en mil från Deje (Forshaga är centralort i Forshaga kommun där Deje ligger - reds.anm). Vet du vem Uffe Sterner är?
(Ja, svensk ishockeyspelare som blev världsmästare 1962, proffs i New York Rangers 1964 och som utsågs till världens bäste amatörishockeyspelare
1969.) Han kom ju ursprungligen från Deje och har spelat i Forshaga. Och så har vi ju höjdhopparen Stefan Holm. Han kommer från Forshaga.

Om man är uppväxt i Värmland bör man väl ha testat på ishockey? Jag förmodar väl att Färjestad dominerar mycket av elitidrotten i Karlstad?

– Jo, ishockeyn är väldigt stor och den tar också en väldigt stor del av uppmärksamheten. Det är svårt för fotbollen att ta sig fram i den här hockeystaden, men Carlstad United har gjort ett försök.

Vilka klubbar har du representerat?

– Ja, det är ju Deje IK och sedan Carlstad United. Jag var med i den så kallade Värmlandsuttagningen och det gick väldigt bra för mig. Så bra att man tyckte att jag skulle provträna för Carlstad Uniteds juniorlag och det var på den vägen som jag kom till Carlstad (som är en sammanslagning av sex olika lag – Sommarro, Norrstrand, Hertzöga, Kronoparken, Råtorp och Innerstaden och som bildades i april 1998 - reds.anm). Vid den här tidpunkten låg laget i division två.

Du gjorde elva mål i division ett södra under 2007 men vilka sorts mål var det du gjorde?

– Det var ju inte direkt långskott utan jag är mer en måltjuv. Men faktum var att jag under 2006 funderade på att lägga av med fotbollen på högre nivå. Jag hade i princip skrivit på för Deje och skulle bara meddela Carlstad United detta, men jag träffade den nye tränaren Per-Johan Karlsson och han fick mig att ändra mig.

Kallas du för ”Pärlan” av alla eller är det bara United-fansen?

– Så här var det: samtliga spelare i Carlstad skulle fylla i ett papper, ja det var inte ett papper utan fem, och där man skulle svara på massor av frågor om sig själv. Jag orkade väl inte riktigt svara på allt, så min mamma gjorde det. Svaren gick ut i en tidning som Carlstad United producerade och som delades ut överallt i Karlstad och där stod det att jag kallades för ”Pärlan”! Jag har egentligen aldrig haft något smeknamn – inte mer än att man sagt ”Pelle” eller ”Pärra” till mig – men de andra i GAIS har börjat kalla mig för det. Så det får väl bli ”Pärlan”.

De elva målen under 2007 följdes av ett betydlligt tyngre 2008. Men i bortamatchen mot Öster i maj gjorde du dina första mål för säsongen och det var alla tre målen när Öster fick pisk med 3–2. Vad hände den våren?

– Ja, det gick ganska tungt för mig den våren. Jag hade börjat jobba heltid på ett lager och jag gick omkring på ett betonggolv nio timmar om dagen. Sedan träning på det och så hem för att äta och sova. Det där höll inte i längden och jag blev väl lite..tja, utbränd. Dessutom kände jag en press på mig efter det första året då jag blev bäste målskytt i Carlstad United. Jag kände ett behov av att kunna prestera.

Nästa gång man hör talas om dig, så var du på väg till Örgryte men hamnade i GAIS. Hur gick det till?

– Det var verkligen skilda världar det året! Det började ju egentligen med att Hammarby bjöd in mig på våren för att träna med dem under en vecka.
Örgryte blev då intresserade och hörde av sig strax innan transferfönstret stängde. I ungefär samma veva hörde Degerfors av sig men efter visst funderande tackade jag nej till Degerfors och var beredd på att skriva på för Örgryte. Jag hade i stort sett bestämt mig och tidningarna från Värmland var nere i Göteborg. Det var ju stort för mig! I ena stunden nästan på väg att lägga av och i nästa stund på gång till Örgryte. Jag var ju ganska frispråkig av mig och de tolkade det väl som att allt var klart.
I bilen på vägen hem till Karlstad fick jag ett SMS från min agent Carl Fhager som berättade att GAIS hade hört av sig och visat intresse...

Är det sant att din pappa och du träffade Magnus Pehrsson halvvägs mellan Karlstad och Göteborg?

– Ja, det stämmer! Magnus ringde upp mig dagen efter och berättade att han var beredd på att komma på besök till Deje. ”Men det ska du väl inte behöva göra!” tyckte vi så därför träffades vi på ett fik på torget i Mellerud – han, min pappa, min flickvän och så jag. Vi pratade i en timme och han berättade vad han tyckte. Han hade ju sett mig spela i en match mellan Örgryte och GAIS.

Och sedan utbröt det ett väldigt stort massmedialt spektakel?

– Jag pratade ju bland annat med Carlstads sportchef om allt detta och han sa att ”hör av dig när du har bestämt dig”. Det gjorde jag och berättade att jag hade bestämt mig för GAIS. En vecka senare skrev tidningarna om detta där det sas att jag hade gått bakom ryggen på Carlstad och att jag var den stora boven i dramat. Det var jättejobbigt ett tag för Värmland är inte stort! Men jag var ju en Bosman och Carlstad hade segat väldigt länge med ett nytt kontrakt och det hände liksom ingenting.
– Vi skulle ha ett upptaktsläger i Åmål och första dagen var den 21 juli det vill säga på min födelsedag. För min del hade det knappast varit ett uppehåll på grund av allt som hade hänt. Den dagen fick jag reda på att styrelsen hade sammanträtt i fem timmar för att diskutera mitt ärende. Av styrelsen fick jag men också tränarna ett papper där det stod att jag skulle stängas av. ”Är detta ett straff?” undrade jag. ”Nej, det är en sanktion, det du har gjort är något som man som spelare bara inte får göra” menade styrelsen. Jag var jätteledsen den dagen och det yoyo-test som jag skulle göra den dagen gick väl så där, kan jag säga.
– Det slutade med att tränarna sa upp sig och jag flyttade vidare till Degerfors någon vecka senare. Men det var så jag firade min 20:e födelsedag!

Carlstad hade vid tidpunkten för din övergång häng på en allsvensk kvalplats i strid med bland annat just Öster. Hade laget tagit den platsen om inte tränarna hoppat av och du hade fått spela klart?

– Carlstad förlorade kort efter i en DM-match mot ett division tre-lag. Jag var på den matchen och jag tyckte väl att man i alla fall då kunde se på spelarna att det inte var så bra. Luften hade liksom gått ur dem. De fick ju en ny tränare och det blev lugn och ro, men det är svårt att veta hur det hade gått om jag liksom de ursprungliga tränarna hade varit kvar.

Du spelade i Degerfors i superettan. Där fick du spela 15 matcher vilket gav sex spelmål?

– Ja, den klubb jag en gång tackade nej till var den jag till slut hamnade i. En konsekvens av att jag slutade i Carlstad United var att jag sa upp mig från mitt jobb och flyttade hem till mamma och pappa i Deje. Jag pendlade varje gång det var träning eller match och det blev, med de tre extra milen från Deje, sammanlagt elva mil enkel väg. I snitt blev det fyra-fem sådana resor i veckan och jag gjorde den resan 70 gånger under
2008 för det var så många gånger som jag fick milersättning.

GAIS dåvarande tränare Magnus Pehrsson ville ha dig. Nu är han i AaB i Ålborg. Hur ser du på det?

– Jaa...hur ser jag på det? Jag funderade väl ett tag på vad det var han höll på med, men det gör jag inte längre. Jag har fått så pass positiva intryck av den nye tränare (Alexander Axén) att jag helt enkelt inte tänker på den tidigare tränaren.

Vad visste du om GAIS?

– Jag visste väl kanske inte så mycket mer än att det är en klassisk klubb som under de senaste åren har tagit stora kliv framåt. Det är en proffsig klubb.

Vad är ditt förhållande till staden Göteborg och var bor du någonstans?

– Jag har spelat i Gothia Cup med Deje för några år sedan och både min mamma och pappa har släkt i Göteborg. Jag kommer att flytta till en lägenhet i närheten av Masthuggstorget.

Bengaler på träningspremiären – har du upplevt det tidigare?

– Nej, det har jag aldrig upplevt på en träning i alla fall! Jag var mest förvånad över att det kom så pass många människor med tanke på att det var så kallt. Men man förstår ju att det är lite större nu att spela för en klubb i Göteborg.

Vad har du för drömmar och ambitioner med säsongen 2009 och i ett längre perspektiv?

– Det är klart man har drömmar men det gäller ju att vara realistisk också. Det är svårt att säga men självfallet vill man ju spela matcher samtidigt som man inte ska ha för bråttom. Jag har ett treårskontrakt med GAIS och det är klart att jag vill bli så bra som möjligt. Jag har ambitioner, det sticker jag inte under stol med. Men att som i dag få spela fotboll på heltid är något som är få förunnat och jag tänker ta vara på den chansen.

FAKTA
Namn: Pär Ericsson. Mitt mellanamn är Kjell-Oscar. Kjell kommer efter min morfar som för övrigt håller på IFK Göteborg. I dag har han nog två lag att hålla på ha, ha!
Född: Den 21 juli 1988 i Karlstad men jag är uppväxt i Deje i Värmland.
Familj: Flickvännen Anna-Ida, mamma Agneta, pappa Göran och så storbror Björn, 24 år.
Favoritmusik: Jag är lite poetisk av mig och gillar därför Ulf Lundell och Lars Winnerbäck. Jag har förstått att Winnerbäck är speciell men inte att han är så pass speciell!
Bästa konsert: Det var med just Lars Winnerbäck sommaren 2008 när han spelade i en hembygdspark i Ransäter cirka en och en halv mil från Deje.
Favoritprogram TV: Det blir mycket sport. Jag ser väldigt mycket fotboll på TV.
Favoritfilm: Har ingen speciell.
Senast lästa bok: Jag läser inte speciellt mycket böcker men när jag var på semester i Spanien i höstas, så köpte jag en Läsa-på-planet-bok, om du förstår vad jag menar, som heter ”Svensk maffia” (skriven av Lasse Wierup och Matti Larsson).
Läser just nu: Tja...ingenting!
Favoritlag fotboll: Har egentligen aldrig haft något lag men jag gillar Liverpool.
Favoritspelare: Samma sak där. Jag gillar Zlatan men det är ju för att han är anfallare på samma sätt som jag.

Av: Tony Balogh
Skapad: 21 januari - 2009

Relaterade dokument

Pär Ericsson

Kommentera