Får vi lova att presentera en sprillans ny krönikör på gais.se: Daniel ”Nicke” Nicklasson!
Yttermittfältaren med rötter i IFK Hässleholm spelade under säsongen 2008 sammanlagt 18 matcher. Han gjorde ett mål och den baljan var ett av förra årets snyggaste: jätteskottet hemma mot Gefle den 24 april (seger 2-0). Han är dessutom bara 13 seriematcher ifrån att spela sin 100:e match i den grönsvarta tröjan.
”Nicke” har inlett sin femte försäsong i GAIS och befinner därmed sig på sitt femte träningsläger. Om hur ett träningsläger bland annat svetsar samman ett lag berättar ”Nicke” om i sin första krönika och slår också fast följande sanning: utan laget är du ingenting som spelare.
”Sitter på ett hotellrum i landet där allt är möjligt. Närmare bestämt Ventura Beach i Kalifornien där jag gör mitt fjärde träningsläger i USA. Diggar detta land grymt mycket! Befolkningen är övertrevliga och bilarna större än deras egen villa. Då jag tre gånger tidigare varit på östkusten (Florida) ska jag nu få uppleva vad västkusten har att erbjuda.
Till att börja med vill jag nämna att jag är lyckligt lottad att ha hamnat i GAIS. Då tänker jag framförallt på valen av träningsläger. Läger där man svetsar samman gruppen och får se grönt gräs lite tidigare än hemma vilket är huvudsyftet med ett träningsläger.
Vi kunde, rent träningsmässigt, lika gärna ha valt att vara hemma men det är något som händer under ett läger. Det sociala spelet börjar lägga sitt pussel. Grabbarna i laget får sin identitet. Den som man först trodde var en blyg jävel visar plötsligt upp en helt annan sida. Det är lite som på ett ”vanligt” jobb när det vankas firmafest. Då brukar det uppkomma ett antal överraskningar.
Jag har verkligen utvecklat mig som person under min karriär. När man var ung kretsade allting runt en själv. Gick det inte bra för mig i en match brydde man sig inte så mycket om sin egen prestation utan man skyllde på laget om det gick dåligt. Man fick inte rätt passningar, han tog inte rätt löpningar och tränaren var en idiot som inte såg vilken ”stjärna” man var. När man tänker på det i dag, så blir man nästan förbannad. För en sak har jag lärt mig under min karriär: utan laget är DU ingenting!
Under min tid i GAIS har det varit en ganska stor omsättning på spelare. Så även i år. Vi tvingas sälja spelare av ekonomiska skäl. Det är svårt att mäta sig med toppklubbarnas löner och våra grannländers skattemässiga fördelar, vilket gör det svårare för ett lag som GAIS att behålla spelare. Klart att man hade önskat att man fått en längre kontinuitet i laget men riktigt där är inte GAIS ännu. Som tur är finns det egenskaper hos spelare som större klubbar inte kan köpa sig till. Spelare med klubbkänsla går inte att köpa för pengar. Tack vare detta har det med tiden varit möjligt att behålla en allt stabilare stomme i laget.
Alla klubbar eftertraktar en kraftfull stomme. I mina ögon ger en bra sådan förutsättning till att alla individer formas till ett sammansvetsat lag och att alla förstår att laget måste gå före individen.
GAIS är ett utmärkt exempel på just detta. Vi är ett lag. Klart är att det under mina år i GAIS har dykt upp spelare med sådan karaktär som jag beskrev i ett tidigare stycke, men de har inte blivit långvariga i den grönsvarta kostymen. Och det är lagets förtjänst. Vi låter inte en sådan spelare förstöra vårt mål mot högre höjder.
Klart att man kan se GAIS som en mellanstation i sin karriär men om man kommer till oss och tror man kan göra som man vill, får man en spark i röven som kommer att kännas ända upp till hjärnan!
Givetvis måste man vara lite egoistisk i vissa situationer, men drabbar det laget negativt tillhör man inte den fina skaran som får bilda ryggraden i GAIS. Utan den kan vi inte nå våra högt satta mål.”