Bobbie har alltid varit min idol – jag kommer ihåg hösten 2003 och de två härliga kvalmatcherna, speciellt den hemma. Jag och en kompis stod och dansade på Östra Stå till ”Go Bobbie Go Bobbie” samtidigt som vi dansade någon löjlig dans till vår skönsång. När matchen var slut och vi åter igen var i Superettan sprang vi bort till ingångarna till sittplats där spelarna kom ut efter matchen. Bobbie kom ut ur dörren och vi var snabba fram, vi fick hans autograf och stod och hängde ett tag i närheten. Sen kom det en liten skitunge fram ”Bobbie, kan jag få dina fotbollsskor?” snacka om att man blev sne då… Skitungen fick idolens fotbollsskor men jag fick något bättre, tre år senare men ändå, en fika med Bobbie och lillebrorsan Johan bestående av en massa fåniga frågor. Det finns faktiskt seriösa frågor med också.
Bägge grabbarna är i tid till fiket och mätta är de också så jag får sörpla min cappuccino själv. Första idolfrågan är självklar. Har de några flickvänner? ”Inte jag, säger Bobbie, men Johan har.” Kanske är det så för du sover så jävla mycket Bobbie? ”Haha, ja kanske det.” Här var det nära jag lämnar kompisens telefonnummer till Bobbie, hon höll på att tjata ihjäl mig om det när hon fick reda på att jag skulle träffa honom.
Johan jobbar med GAIS skolprojekt utöver fotbollen medans hans soffliggare till storebror, Bobbie, bara håller sig till fotbollen – ett helproffs. Man tackar. Blir ni nåt rika på fotbollen då? Gapflabbdags. ”Haha, man spelar ju inte i GAIS för att tjäna några pengar” svarar Johan och varken jag eller Bobbie kan låta bli att hålla med. Det é la GAIS! ”Men man har ju pengar så man klarar sig”, avslutar Bobbie.
Träningarna genom de senaste åren samt i de olika serierna är det inte så stor skillnad på tycker Bobbie. Laget tränade ungefär lika mycket i tvåan som i Superettan. Nu i Allsvenskan är det lite mer träningstimmar i veckan som gäller tack vare dubbelpassen som lagts till på träningsschemat. För oss vanliga döda som knappt orkar ta sig till och från bussen utan att få en infarkt låter det som om spelarna inte gör så mycket mer än att träna. Är det ett liv att träna så mycket? ”Vi har inga liv!” klipper Bobbie till med. Men Johan är smartare och berättar för mig att fotbollen ÄR livet.
Hur blir det med fritiden och utelivet när man tränar så mycket? Fritid har de gott om men det är en annan sak med utelivet, det blir inte så mycket av det för bröderna Friberg. Jag har hört ett rykte om att du sover på dagarna och är ute och festar på kvällar och nätter, stämmer detta Bobbie? Men det gjorde det inte, han förnekar bestämt detta påhopp.
Premier League är utan tvekan den bästa ligan, varför? Jo för domarna och spelarna beter sig inte som några fjollor. Domarna i Premier League går inte på allt och spelarna ramlar inte så fort en motståndare kommer en meter nära honom. Men, även om Premier League är den bästa ligan så har jag och farsan planerat i flera år att sälja av Bobbie och Johan dyrt. Bobbie till FC Barcelona och Johan till Real Madrid. Så var vill bröderna prestera? Sverige eller Spanien? Bobbie svarar Spanien med en gång och Johan håller med, men lillebrorsan visar prov på sin smarthet återigen. ”Man måste ju prestera i Sverige för att komma till Spanien.”
När frågan om vad de har för fritidsintressen, förutom tjejer då så skyndar sig Johan med att svara Playstation och poker. Bobbie blänger lite på honom och berättar att poker är ju faktiskt jävligt kul. Han fick tänka en stund när jag fick förklara för honom att han faktiskt fick välja poker som brorsan men till slut valde han att umgås med vänner är ett roligt tidsfördriv. Min käre far fick tag på dokumentet med frågarna till intervjun och var inne och skrev dit sina egna frågor, även om denna fråga redan var uppskriven så ändrade han lite: musiksmak grabbar – och kom ihåg att en gaisare skall vara typ hårdrockare. Inget sådant där flipfloppande. ”Då är jag visst en sån där flipfloppare!” svarar den yngste av dem. Bobbie svarar att det är soul och r ”n” b som gäller. För Johan är det just nu brasiliansk musik som lockar, gärna med gruppen Raça Negra och för Bobbie är det äldre musik som Barry White.
Vilken är den bästa spelaren ni spelat med? Där fick dem allt tänka till. Men Bobbies svar kom rätt snabbt ändå: Stefan Vennberg, Rolle och våran första Prince. Johan fick allt ta och tänka till. Det gick en liten stund och han kom fortfarande inte på. Men då kom brorsan Bobbie till undsättning och utbrast: ”JAG!” Johan valde till slut brorsan Bobbie. ”Jag skriver Bobbie inom parentes då”, sa jag och det gick de med på.
Man har hört så mycket gott om vår tränare Rolle Nilsson genom åren han tränat GAIS. När folk snackar om honom låter det som när trettonåringar snackar om något pojkband och vem som är snyggast i bandet. Är Roland Nilsson verkligen så jävla bra som alla säger att han är? Och varför då? Jag menar, till och med jag skulle kunna stå vid sidan av planen och skrika ”spring fortare, längre, bredare och gör gärna mål också”. Hur svårt kan det egentligen vara att säga så? Bobbie och Johan berättar att han har en enorm erfarenhet. Man ser tydligen upp till honom på ett speciellt sett och tar till sig allt som han säger. De lyssnar på honom lite extra. Rolle är helt enkelt grym!
Har ni någon spelaragent? Båda svarar ja på den frågan. ”Min heter Jan Olsson”, berättar Bobbie. Sen var det Johans tur att berätta vad hans spelaragent heter. Det fick räcka med hans artistnamn, han har ett rätt knepigt efternamn som jag inte kunde stava till. Jag frågade Johan om han villa skriva ner efternamnet men det räckte med bara förnamnet, då det är hans artistnamn. ”Amor heter min spelaragent”. Mhm, Johan kanske är lite för feg för att erkänna att han inte heller kunde stava hans efternamn. Men när jag tänker efter så kunde han i alla fall uttala det.
Johan är grym, så är det bara. Men man har aldrig hört något om några ungdomslandskamper eller liknande. Så, landslaget Johan. Har du vart aktuell för någon ungdomslandskamp? ”Aldrig”, svarar han. Ett rätt halvdeppigt svar. Nähä, okej. Dags för dem som har hand om det att tänka om lite kanske, tyckte jag.
Ert sämsta GAIS minne? Johan visste svaret nästan direkt. ”Elfsborg hemma”, svarar han. Jo den matchen var inte den roligaste att stå och kolla på. Troligen inte så rolig att spela heller. Bobbie drar till med ”2001 när vi vinner sista matchen i Superettan (Enköping borta, seger 1-0) men åker ändå ur.” Ja det vill man ju helst glömma…
Bästa GAIS minnet då? Bobbie svarade som väntat de två kvalmatcherna förra hösten mot Landskrona BOIS. ”Jag var ju inte med och spelade någon av de matcherna”, sa Johan lite tyst. ”Men festen var du väl ändå med på”, frågade jag. ”Ja visst var jag det, ja det får väl bli festen efter kvalet då.”
Farsan fick ju som sagt tag på dokumentet med frågorna så han hjälpte mig att räkna ut hur många seriematcher Bobbie gjort för GAIS. Han gjorde sin 113 match med GAIS i torsdags mot Ellos borta. Men hur många mål har du gjort för GAIS, tror du? Har du någon koll? Farsan och jag hade hjälpts åt att räkna målen också. 6 mål har han gjort för GAIS. Bobbie tänkte en stund, tjuvkikade lite på mina frågor där jag hade skrivit ner hur många han gjort. ”Det är inte så många jag gjort, men jag gissar på fem sex stycken.”
Kommer du ihåg din debut? ”Jo, debuten var mot Assyriska borta. Sicken sketmatch (förlust 0-1).” Första målet då? ”Det var antingen mot Skärhamn eller mot Trollhättan 2003." (Fel, Mellerud hemma var det. Enligt Peos rapport gick det till så här: "Redan i matchminut 7 slår Vennberg en räkbaguette från sin vänsterkant som Bobbie Friberg da Crüz nickar snyggt 1-0 till GAIS.")
Bobbie, fattar du att du är en förebild? ”Nej!”, utbrast han och började skratta. ”Man skall inte ta efter mig!”
När Bobbie var yngre hade han Mark van Basten som idol. Lillebrorsan Johan hade Vialli och silverräven Ravanelli. Och Ronaldo förståss. Nu är det Christiano Ronaldo för Bobbie och fortfarande den ”riktige” Ronaldo som gäller för Johan.
Ta sig ut i Europa, det är drömmen och framtidsplanerna för bröderna. Men vilket lag vill de helst spela i då? ”Real Madrid eller, Johan?” ”Ja!”, utbrast han. ”Men skriv Galacticós istället!”, sa han. Barça fans som man är, så ogillar man ju dem så kallade Marängerna, som dem kallas på svenska, ganska mycket. Men jag fick inte skriva Marängerna för honom. Hur långt tror ni själva att ni kan gå på de resterande åren av fotbollskarriären? ”Så länge man är skadefri så kan man komma långt”, börjar Bobbie och fortsätter med att han kanske aldrig lämnar GAIS. Jag kollar på Johan och frågar ”Galacticós ?” ”Jag hoppas på Galacticós !”, svarar han. ”Jag ska dit!”
Bobbie, hur kommer det sig att du stannat i GAIS så länge? ”Hm, jag vet faktiskt inte. Jag har frusit fast här”.
Efter förra årets årsmöte med Gårdakvarnen avslöjades det att Lundgren har sjukt bra kunskap om högerbackar. Har ni någon total okänd förmåga? Båda bröderna kollade på varandra och började tänka. Och tro mig, det var inte lätt för dem. Men efter en stunds tänkande kom Johan på en okänd förmåga. ”Jag kan spela synth!” utbrister han. Bobbie skiner upp, ”Ja! Han är fruktansvärt grym på det!”. Jaha, då var det bara Bobbie kvar. Man hörde nästan hur det knakade när Bobbie skulle komma på något. ”Jag var faktiskt en jävel i skolan när jag var där.” Haha. Det tyckte i alla fal jag var roligt. Hur ofta var du i skolan då? ”Vad var det nu igen… Jag klarade alltid att behålla mitt studiebidrag! Så runt 25% frånvaro hade jag.”
Det sägs att det är en jävligt bra stämning i laget men det blir ju ändå alltid så att man umgås mer med någon. För Bobbie är det helt klart Blomman. Båda kom samma år till GAIS och är lika gamla. Johan umgås mest med dem runt tjugostrecket. Kanske mest med dem som han spelar tillsammans med i u-laget. Bobbie tillägger att han även umgås mycket med Kenneth och Nicklasson och då är det utan tvekan playstation som gäller. Jag frågade brorsorna om det är det nya Fifa 2007 som gäller nu när det kommit ut. Inte då! Dem sågade mig nästan lite där. Pro Evolution Soccer är det som gäller. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt killar!
Ryktet säger att Khari Stephenson inte verkar stormtrivas i GAIS. Vad tror ni, stämmer det? Killarna kollade konstigt på varandra. Johan började ”han verkar trivas” och Bobbie fyller på ”knappast!” Så ryktet enligt killarna stämde det inte. Det var skönt att höra.
Visst Keene är en underbart bra spelare. En engelsman till och med! Han är tuff ute på planen, kämpar och sliter. Han går in i närkamper och retar upp motståndarna. Men ibland är han faktiskt lite pinsam, han är riktigt kass på att filma! Ärligt talat, är det inte pinsamt ibland när Keene filmar så uselt? ”Han fixade ju oss en straff mot Kalmar. Även om den var jävligt dålig! Ger han oss fler straffar så kan han gärna få fortsätta”, berättar Bobbie.
Är Gaisgårdens plastgräs så jävla bra som det sägs? ”För att vara plastgräs så är det faktiskt jävligt bra”, berättar Bobbie. Han fortsätter med att berätta att det finns värme under plastgräset. Så det är där ni skall träna nu till vintern? ”Jupp.”
Alla har sina konstiga drömmar över vad man ville bli när man blev stor. Drömmen för båda Fribergarna var att bli pilot. ”Alltid gillat att åka utomlands”, berättar Johan. ”Men när man blivit äldre har man änna kommit på att man är höjdrädd.”
Okej grabbar, dags för löjliga frågor. Favoritdjur? ”Jag tål inte päls så jag vet faktiskt inte”, säger Bobbie. Johan utbrister ”apor!” Storebrorsan håller med ”ja, de är balla!” Favoritdrycken för den äldste av dem är Cola Light och för den yngste Fanta Mango.
Vad är favoritmaten då? Tro mig, här gick det undan för Bobbie att svara. ”Kebabpizza!” Och jag som kommer direkt från skolan är självklart skithungrig, jag kommer på mig själv när jag tänker högt inför bröderna. ”Åh kebabpizza!” De skrattade åt mig. Men du då Johan? ”Ceasar-sallad!” Bobbie kollar konstigt på sin bror och säger ”fan vad du ljuger! Du hatar ju sallad!” Jag fick säga till Johan att bara för att han är fotbollsspelare så måste det inte låta som om han är nyttig av sig. Johan erkänner att han inte gillar sallad och svarar istället tacos. Storebrorsan tänker också högt: ”åh tacos är gott!”
Favoritteveprogram? Bobbie skyndar sig att svara först igen ”Våra Värsta År med Al Bundy! Al är kung!” Du då Johan? ”Vad heter det dära programmet som sänds på TV4+ på söndagar som visar La Liga? Det kollar jag i alla fall alltid på.” Favoritplats i Göteborg? Bobbie svarar Hammarkullen. Varför just Hammarkullen? ”Jag växte upp där, har bara bra minnen där ifrån!” Johan? ”Kristina plan, jag har piskat upp mina äldre bröder där.” Det måste vart roligt! Utomlands då? ”Cap Verde, jag har vart där en gång när jag var liten” svarar Bobbie med en gång. Eran pappa kommer där ifrån va? ”Ja, precis.” Du då Johan? Cap Verde också? ”Nej jag var inte född då, men jag skulle gärna vilja åka dit. Men jag måste ändå säga Santiago Bernabeu Stadion.” Santiago Bernabeu Stadion som är Real Madrids hemmaarena. Har du vart där någon gång? ”Nej tyvärr, men jag vill dit!”
Jag har själv en bror och han är rätt kass av sig och farsan har tre storebrorsor så han vet hur det känns och tycker också det är kasst för det mesta, i alla fall när de var små. Johan, hur var/är Bobbie som brorsa? ”Han är jävligt soft och ganska lat av sig. När han var liten var han jävligt aktiv! Han pucklade på mig en del när jag var liten också.” Nu vaknar storebrorsan: ”Inget han inte förtjänade!” Hur är det på planen då? ”Som vilken annan lagkamrat som helst, men det är klart det är kul att spela med sin bror men det är inget man tänker på, på planen hela tiden.”
Hur var/är Johan som brorsa då Bobbie? ”Han är fan latare än vad jag är! Han var lite klåfingrig av sig när han var liten, han tog massa grejer som inte tillhörde honom. Mest mina grejer då. Men han är jävligt skön av sig ändå.”
Fotboll är kul och flera miljoner människor kan ju inte ha fel. Det är roligt att titta på och det är roligt att spela. Varför tycker ni, som så väldigt många andra, att fotboll är så kul egentligen? Båda bröderna pustar och ser allmänt fundersamma ut. Storebrorsan börjar ”jag vet faktiskt inte, jag menar, om man tänker efter så är det 22 idioter som springer runt på en gräsmatta och jagar en boll.” (Nu låter han som mina tjejkompisar som är helt ointresserade av fotboll…) Bobbie fortsätter ”nej, jag kan inte svara. Johan du får ta den!” ”Vette fan egentligen… Men det är ju ens passion i livet.”, svarar lillebrorsan.
Bobbie, på en skala där Lukazc är en etta och Beckham en tia; hur bra är egentligen dina inlägg? ”Haha, jag vet inte. Måste vara som Lukazc, en etta. Men jag tränar på det.”
Vilket lag ville ni spela i när ni var små? Det var inte direkt den svåraste frågan för dagen. Johans svar visste jag redan så det var ju bara att skriva ner det. ”Galaticós.” Du då Bobbie? ”Manchester United, jag är röd rakt igenom. Jag har alltid hejat på United.” Där fick jag allt ta och säga till Bobbie att jag har alltid gillat dig men nu sjönk din status. Liverpool skall det ju vara! Vilket lag skulle ni helst vilja spela i nu? Åter igen visste jag vad Johans svar skulle bli så det var ju bara att skriva ner Galaticós igen. Du då Bobbie? ”Sampdoria, Italien är ett fint land också. Sampdoria är mitt favoritlag i Italien.” Vilka fotbollslag hejar ni på? ”Barça, Sampdoria och United. Men mest rött!” Barça och Sampdoria, aja två rätt av tre. Galaticós Johan? ”Haha ja. Och Hönö i division 6!” Hönö division 6!? ”En god vän till mig spelar där.”
Bobbie, hur mycket mer tycker du att du har utvecklats efter förra året i Superettan och än så länge i Allsvenskan? ”Det måste vara första touchen och speeden med bollen.”
Vår älskade lagkapten Fredrik ”Bring ’Em On” Lundgren var skadad ett tag i somras och då fick Bobbie ta över kaptensbindeln. Enligt honom så kändes det bra att ha bindeln på armen men han tyckte dock inte att det var så mycket större ansvar att ta. I så fall mer under uppvärmningen.
GAIS har ju utan tvekan de snyggaste matchtröjorna. Alla tycker det det eftersom alla är gaisare innerst inne. Men vilka har de snyggaste matchtröjorna, förutom GAIS då, tycker bröderna? Och för en gångs skull så var dem faktiskt överrens. I Sverige så är den Hammarby enligt Fribergarna och utomlands svarar de likadant som Lundgren, Roma.
Blå… blå… Jag kan inte ens skriva ner det. Vittblått, ja där gick det. Vitt blått är enligt mig gräsligt tillsammans. På en skala ett till tio grabbar, hur fult är egentligen vitblårandigt? Johan skyndar sig att säga till brorsan sin; ”Den kan du svara på!” Denna fråga gillade de inte! De förklarade för mig att de var tvungna att vara lite snälla så de gav vitblårandigt en femma.
Ni kommer att vara kandidater till guldbollen nästa år, hur kommer era tacktal att låta? ”Ingen jävla klyscha som att tacka sina lagkamrater!” drar Bobbie till med. ”Jag hade tackat mig själv”, fortsätter han. Lillebrorsan håller med ”jag hade också tackat mig själv.” Jag berättade för dem när jag intervjuade Fredrik och hans svar på den frågan: Tack Freddan, det där gjorde du jävligt bra! Gapflabbdags igen. ”Det låter som Fredrik! Äkta Fredrik Lundgren stuk”, säger Bobbie.
Det går inte att glömma den matchen i våras där Eto’o lessnade på rasistgrisarna på läktaren och ville gå av planen. Har någon av er känt av något liknande och hur fan reagerar man egentligen när det sitter sådana idioter på läktarna? Storebrorsan börjar; ”Jag har aldrig vart med om det”. ”Inte jag heller”, säger lillebrorsan. Bobbie fortsätter med ”Men det var ju en som råkade ut för det i norska ligan förra året och då blev jag riktigt upprörd.” Diskussionen fortsätter en liten stund till och vi kommer fram till att det i de södra delarna i Europa förekommer en hel rasism. Det senaste året har det ju vart en hel del rasistiska hejaramsor i Spanien.
Förra veckan spelades den sista GAIS matchen på Gamla Ullevi. Gamla eller Nya Ullevi killar? Båda svarar Gamla, såklart. Bobbie tillägger; ”Jag har noll känsla för Nya!”
Bobbie, du fick blommor av GAIS supportrarna härom veckan – egentligen av Nina Nordström – för att du skall veta att GAIS är speciellt. Gör det någon skillnad eller lät du blommorna gå sotdöden? ”Min mor fick ta hand om blommorna. Men det är jäkligt uppskattat! Jag trodde faktiskt inte att jag hade det stödet bakom mig.”
Man har hört rätt mycket om grabbarnas mamma och att hon har stöttat dem genom åren med deras fotbollskarriärer. Vad betydde morsan för dig Bobbie när du lirade i pojklaget? Bröderna kollar på varandra, pustar ut och Bobbie säger; ”Oh, våran morsa vetu..!” Och där förstår man att hon måste ha vart en av dem där föräldrarna som står vid sidlinjen och gapar som fan. Han fortsätter med; ”vi har alltid haft entusiastiska föräldrar, morsan speciellt då. Hon kan verkligen inte hålla käft! Men hon har vart enormt viktig.” Var hon en sådan förälder som stod vid sidlinjen och gapade på domaren också eller? ”Nej hon gapade faktiskt aldrig på domaren utan mer på mig. Ibland vägrade man ju att spela. Tränaren sa till henne en gång för hon gapade så och det slutade med att hon plockade av mig och vi åkte hem.” Var hon på dig så mycket också Johan? ”Ja, om inte mer!” Bobbie lägger till att Johan är den största talangen i familjen och det är väl därför hon var på honom så mycket.
Det har mest vart snack om morsan och man har aldrig hört något om farsan. Kollade/kollar aldrig eran farsa på er när ni spelar? ”Han är jämt ute på våra matcher.”, börjar Bobbie. ”Det var han ju då också”, fortsätter Johan. Bobbie fortsätter; ”han skällde aldrig på oss, han gav oss blicken istället!” Bröderna kollar på varandra en liten stund och säger i mun ”blicken var jobbig!” Johan berättar att när de spelade bra så fick de oftast belöningar. Jaså, vad för belöningar? ”McDonalds!” Bröderna kollar på varandra igen ”åh McDonalds!” Johan fortsätter att berätta att de även fick en slant ibland också. ”Men han vill att vi skall plugga, typ bli ingenjör! Han har inte lyckats med någon av oss än. Men mellanbrorsan är snart färdigutbildad till ingenjör.”
Det var vart en hel del rykten det senaste året om att Bobbie skall lämna GAIS. Först var det Häcken och nu är det IFK. Nu är det fan dags Bobbie, en gång för alla. Och kom ihåg att vi vet vart du bor! Alla dessa rykten om att IFK är intresserad av att köpa dig, vad säger du om dem? ”Det är ju klart att det är smickrande, jag tar det med en nypa salt. Men jag har inte hört något av detta, det är ett medierykte. Jag tar det med en klackspark!” Skulle du kunna tänka dig att gå från GAIS till IFK? Skulle du våga det? ”Om jag skulle våga det?” Ja, kolla på äckel-Figo när han gick från Barça till Real Madrid. ”Våga skulle jag göra, jag menar, fotboll är ju ändå ett jobb. Tyvärr så är fotbollen så ibland. Men jag spelar i GAIS.” Johan lägger till att man har ju självklart hjärta för klubben men i slutändan handlar det tyvärr nästan alltid om pengar.
Vad tycker ni om klacken i år? ”Den var som bäst 2003”, börjar Bobbie. Johan fortsätter; ”den har blivit lite sämre och färre. Det var mer i kvalet till Superettan.” Jaha, även spelarna har noterat att allting var bättre förr.
Så, Johan, hur skall du kunna ta en plats på mitten när det kryllar av bra spelare där redan? ”Målet är ju att ta en plats, det beror på skador och sånt, jag ser det inte som helt omöjligt.”
Mot Öster spelades den sista matchen någonsin på Gamla för GAIS. Man gick dit med tunga steg och visste att om några timmar skulle man få säga farväl till härliga Gamla Ullevi och Östra Stå. Jag och kompisarna stannade kvar en stund efter matchen, vi fotade lite och sa helt enkelt farväl. Det var sorgligt. Men vad tycker bröderna Friberg om att Gamla skall rivas? ”Det är aldrig fel med något nytt”, börjar Bobbie. ”Den har väl sett sina bästa dar”, fortsätter Johan med. ”Men den nya måste ha riktigt gräs!”, säger Bobbie.
Så till sist, grabbar: Vad tycker ni om att spela på Stora äckliga Ullevi nästa säsong? 2500 pers mot BP, hur kul verkar det? ”Va, skall de flytta till Nya nästa år?” säger Johan förvånat. Bobbie har bättre koll och vill hellre flytta matcherna till Rambergsvallen. Så är det, allt som är närmare Kvillebäcken är bättre.