2011 var året då allt gick som på räls för GAIS äldsta ungdomslag. Alla mål uppfylldes och att vinna Tipselit Trophy i Gothia Cup var pricken över i.
- Det var en sommar av magi, säger Benjamin Westman, som dels är tränare för U21-laget, dels sedan två år tillbaka har huvudansvar för både U21 och J18 – alltså de lag som omfattas av Tipselit junior.
- Ja, man kan väl säga att jag är både administratör och lagerarbetare, skrattar han.
- Förra året var verkligen en vändpunkt, berättar han. Vi hade åkt ur Juniorallsvenskan elit året innan och spelade nu i det som kallas Juniorallsvenskan div 1. Vår målsättning var förstås att vinna den serien och det lyckades vi med, berättar Benjamin.
- Vi slog målrekord i match efter match. Vann med både sju och åtta mål och lyckades gå obesegrade genom serien.
- Det vi fick med oss var förstås ett väldigt bra självförtroende. Vi blev vana att ”göra resultat” och vi fick en möjlighet att satsa på anfallsspelet. Dessutom började det pratas om GAIS igen i landet.
Även i pojkallsvenskan gick det bra för GAIS. Trots att man var nykomlingar slutade man som tvåa i serien. U21-allsvenskan blev ytterligareen framgång där GAIS gick till slutspel, men åkte ut mot HBK i kvartsfinalen.U21-allsvenskan är en serie där även ett visst antal ”överåriga”A-lagsspelare får vara med.
- Där är inte resultatet det viktigaste och serien är mest till för att de i A-laget som sällan får spela ska få lite matcher, förklarar Benjamin.
- Men det är verkligen en bra serie för killarna. De får spela många fantastiska matcher mot riktigt bra motståndare. Det är en värdefull erfarenhet som ger självförtroende.
Och så var det då Gothia Cup. Tipselit Trophy är Gothias verkliga prestigegrupp. Endast inbjudna lag deltar, tolv utländska och tolv svenska (ungdomslag från de högst rankade seniorlagen i Sverige). Här får man använda två överåriga spelare och två inlånade spelare.
"Perfekt balans"
- Vi lyckades få ihop en perfekt balans genom att komplettera våra 94:or med Linus (Tornblad) och Malkolm (Moenza), båda 93:or, och en 17-årig brasse, Ismael, som just då var och provspelade för GAIS A-lag. Alla pusselbitarna bara föll på plats,menar Benjamin.
Onekligen. GAIS spelade hem slutsegern i finalen mot Brommapojkarna och kunde höja den åtråvärda bucklan mot skyn.
- Internationella matcher,stor publik och till slut vinst … du kan bara tänka dej vad det innebär att addera allt det till en ung killes ryggsäck!
Av bara farten vann man endast någon vecka senare Bröndby Cup, genom att finalbesegra ett lag från Sydafrika och senare på hösten blev det en andraplats i Mariedal Cup med förlust mot BK Forward i finalen.
- I mina ögon var det en bragd, säger Benjamin. Vi hade skapat en vinnarmentalitet, som är jätteviktig att ha med sig när man ska upp i den hårda seniorvärlden.
Hittills i år ligger Benjamins båda lag i mitten av juniorallsvenskan respektive pojkallsvenskan. Och självklart tänker man spela om Tipselittrofén i Gothia även i år.
- Vi har gjort bra insatser spelmässigt och vann en del tunga bortasegrar i början. Vi har bra försvarsspel, men lite svårt att få in målen.
Men eftersom de här lagen är åldersbaserade, måste det vara svårt att följa upp framgångar år efter år?
- Självklart. Det finns ju några klasspelare per år, men vi måste bygga underifrån från de yngsta klasserna för att få fram solida lag hela vägen. De som spelat med GAIS hela tiden tillför också en speciell GAIS-känsla till laget, som är värdefull.
Som exempel nämner Benjamin målvakten Oliver Gustavsson,Viktor Karlsson och Markus Jakobsson, sistaårsjuniorer som tillhört GAIS i många år.
- Det är killar som ser lagframgång som viktigare än personlig framgång. Killar som alltid biter ihop och aldrig ger upp. Därför är de ovärderliga för laget, menar han.
Finns det någon tränarhemlighet bakom framgångarna?
- Nja, det vet jag inte. Men jag är absolut ingen ”bullmamma” som daltar med spelarna. Jag inger dem inga falska förhoppningar och vi spelar alltid med starkaste laget.Obekväma situationer tar vi tag i direkt och vi har klara direktiv vad gäller grundvärderingar och moral. Alla är medvetna om vad som gäller.
Får lov att misslyckas
- Men vi måste också skapa en miljö där man får lov att misslyckas – fast bara om man faktiskt har försökt!
Att sköta skolarbetet är också en grundpelare i GAIS ungdomsverksamhet.
- Att fixa skolan är det absolut viktigaste. Rätt som det är kan ett korsband gå av och då har man ingen nytta av att ha lagt allt på fotbollen. Att missköta skolan borgar inte för några framgångar på fotbollsplanen.
Själv tar Benjamin hand om tre morgonträningar i veckan på Katrinelundsgymnasiet, där spelarna pluggar. Därutöver tränar killarna fem eftermiddagar i veckan och spelar matcher i såväl GAIS som distriktslag och landslag. De har ett tufft jobb.
Till sin hjälp har Benjamin som tränare för U21-laget Nicklas Karlström (gammal GAIS-spelare), Henrik Stiernstrand, Jonas Ericssonoch Stefan Regfeldt (målvaktstränare) och för J18-laget Martin Lindberg ( en gång i tiden sommarproffs i GAIS), Mattias Svensson och Erik Johansson.Dessutom ingår fystränaren Dan Fransson och sjukgymnasten Mariano Vaudagna i staben.
När Benjamin beskriver deras olika egenskaper återkommer han ofta till uttryck som ”han har en bra människosyn” och "vi har samma värderingar”.
Men är det inte så att om två personer är helt lika, så är den ene överflödig?
- Nej, de är absolut inga ja-sägare och vi kan ha olika syn på både spelet och spelarna. Men det känns ändå viktigt att de driver verksamheten framåt även om jag är borta.
Benjamin har själv en bakgrund som GAIS-spelare. Men han föddes i södra Kalifornien för snart 36 år sedan. Mamma är amerikanska och pappa svensk och när Benjamin var fem år flyttade familjen till Varberg. När han var 15 och skulle ha en prao-plats skrev han till både blåvitt och GAIS. Thomas Wernersson svarade inte ens, men Bosse Falk tyckte att ”kom hit,nåt finns det väl att göra”.
Ung debutant
Och när han ändå var här fick han vara med och träna fotboll också. Tony Persson fick upp ögonen för killen, värvade honom till GAIS och ordnade att han fick bo inneboende hos styrelsemedlemmen Anders Larsson.
- Det var absolut mina bästa fotbollsår, minns han.
Innan han fyllt 17 år hade han hunnit debutera i GAIS A-lag.
- Men det gick väl inte så jättebra. Jag var för ung och naiv och tappade tålamodet när det inte gick som jag ville. Dessutom hade mina föräldrar flyttat tillbaka till USA och jag längtade efter familjen.
Alltså flyttade Benjamin tillbaka till föräldrarna, försökte komma med i amerikanska proffsligan, men föll i sista uttagningen vilket tog så hårt att han slutade spela fotboll själv. Men han tränade både flick- och pojklag och gav dessutom privatlektioner (!) i fotbollens ädla konst.
- Samtidigt saknade jag Sverige och kompisarna här, så 1998 flyttade jag tillbaka igen.
Det blev lärarutbildning, 6 – 7 år som gymnasielärare i engelska, flera tränarutbildningar och – fotbollspel i Utsikten.
Under hela den här perioden hörde Tony Persson av sig och försökte locka över Benjamin till GAIS. Och för fyra år sedan fick han napp.
- Ja, då kände jag suget att komma tillbaka till GAIS. Det är ju ändå ”min” förening!
Text: Carin Linnér