På grund av en skada i höger hand med gipsning som följd kunde högerbacken Bobbie Friberg da Cruz inte delta i lördagens träningsmatch mot Falkenbergs FF men den matchen bekräftade egentligen bara det som Bobbie har känt under hela försäsongen: att GAIS har ett mycket intressant lag på gång.
Och i likhet med många andra i laget så tillskriver han scenförändringen vad gäller spelet till det poängsystem som införts på träningarna. Ingen vill förlora, alla vill vinna. Det återkommer också i matcherna.
Hej, är det OK om jag stör dig några minuter?
- Javisst, jag höll bara på med att diska - med vänster hand, ha ha!
Ja, just det, du är gipsad. Vad var det som hände?
- Det var i samband med en träning förra måndagen (den 24 februari). Det var i en tacklingssituation och jag stod helt enkelt på fel fot och landade på min höger hand. Jag kommer inte ihåg vem det var som tacklade. Allt gick så snabbt. Men det är ju sådant som kan hända på en träning. Till en början kände jag inte av något och handen svullnade bara upp lite grand. Men efter ett tag började den svullna upp riktigt rejält och då blev jag lite orolig.
Så då blev det färd till akuten?
- Ja. I Varberg. Där jobbar Crister Swensson (som är GAIS läkare) och då kunde han också konstatera att det var fråga om ett benbrott i handen.
Har du brutit något ben vid något tillfälle tidigare i livet?
- Ja, jag bröt faktiskt samma handled när jag var sju-åtta år gammal. Jag skulle imponera på några äldre killar men det gick inte så bra ha, ha!
Hur gipsad är du och hur mycket påverkar det din träning?
- Man kan säga att jag är gipsad tio-femton centimeter upp på armen. Ungefär halvvägs till armbågen. Det är inte värre än att jag kan vara med på fotbollsträning bara jag ser till att linda handen för att undvika smällar. Men spela match kan jag inte göra ännu på ett tag.
Var du på matchen i lördags mot Falkenberg och hur skötte sig "vikarien" Stefan Vennberg på din plats?
- Han skötte sig riktigt bra. Han gjorde en bra insats.
Man får annars intrycket av att GAIS tränare Roberto Jacobsson verkar vilja spela in dig på platsen som högerback?
- Ja…det verkar ju nästan så.
Du började göra väsen av dig i samband med vårsäsongen 2001 i dåvarande Superettan. Det här blir din tredje säsong i Grönsvart. Vad tänker du när du sammanfattar de här åren?
- Det är att jag vill ta revansch för förra året för det var ingen bra säsong för min del. Första året gick allt väldigt fort för mig och jag hade egentligen inte tid att tänka på allt som hände. Andra året var en ganska medioker säsong. Jag fick ju bland annat en skada tidigt på säsongen som jag inte trodde var så allvarlig och därför inte åtgärdade. Man var ung och hungrig och ville spela och hade jag gjort något då, så hade jag kanske varit borta en längre tid. Så man käkade värktabletter och tog sprutor. Så här i efterhand så var det naturligtvis oerhört korkat. Därför är den här säsongen en revansch för mig och det på alla sätt och vis.
GAIS a-lag säsongen 2003 ser ju onekligen mycket starkt ut och nyförvärven är snabba och i många fall unga. Förmodar att det här är positivt för dig, att det nu är med i ett lag som du vill spela i?
- Oh ja! Laget i år ser onekligen mycket intressant ut.
De nya har debuterat en efter en. Mittfältaren Martin Dohlsten till exempel som var med i lördags mot FFF. Han "flisar" på rätt bra i så väl träning som match?
- Jo, vi har fått en ny Ivan ha, ha! Martin var jättebra mot Falkenberg och han var respektlös. Han är stentuff i alla närkamper.
Det nya poängsystem som Roberto har infört på träningarna från och med den här säsongen prisas av alla spelare man pratar med. Tycker du om det?
- Alla älskar det! Alla vill vinna. Ingen vill förlora. Vi avslutar ju alltid varje fotbollsträning med att spela en match och det oavsett om vi spelar på en stor plan eller liten. Dom som är med i det segrande laget får tre poäng var. Det har gett ett högre tempo på träningarna och därmed en ökad konkurrens inom laget. Jag tror säkert att de som ligger längre ner nog tänker att de har haft en "dålig" månad bakom sig och därför är måna om att rycka upp sig.
Jag vet att Mathias Gravem vann januari månads upplaga. Vem vann i februari?
- Det gjorde Kenan (Galijatovic)! Men det var jämnt. Till slut stod det mellan honom och tre killar. Kommer inte ihåg vilka det var - undrar om inte Rami Kurdali och Thomas Hansson var med - men jag tror inte Mathias var med i toppen.
Och du är inte heller med i toppen?
- Nja, det är ju den sammanlagda tävlingen som man vill vinna och i den ligger jag bra till.
Jag tror det är Thomas Heed som leder totalt.
Hur upplever du att träningarna har förändrats om du jämför årets säsong med den föregående?
- Hmm, jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att det har varit "nåsjigt" (nonchalant) men jag tror inte att det tidigare var träningar där det gavs ett hundra procent, att det var lite "barnsligt" och inte fullt allvar alltid och att det fanns spelare som kanske kände sig säkra på sin plats i startelvan. Men i år fungerar det inte så. Om man inte är med från början, så finns det andra, yngre och hungrigare killar som är beredda på att göra allt om de får chansen. Det är väl den stora skillnaden.
Det märks ju inte minst i träningsmatcherna där det är hög intensitet?
- Jo, passningsspelet är bra, försvarsarbetet har kommit igång. En sak som vi bestämde oss för tidigt på säsongen var att anfallarna skulle stöta högre upp i banan. Det gjorde att hela laget till slut flyttade med upp.
Och därför ser backspelet ut att bli "enklare" eftersom ni inte har lika mycket allvarliga saker att göra när försvarsarbetet börjar i offensiven?
- Precis!
Inledningen var ju det stora problemet för er under den förra säsongen. Det verkade nästan alltid ta 15-20 minuter inna ni/laget förstod att det var match och att det var allvar?
- En av målsättningarna vi hade inför den här säsongen var att verkligen inleda matcherna på bästa möjliga sätt istället för att gå och vänta. En match kan ju faktiskt avgöras under den första kvarten. Låt oss anta att motståndarna gör 0-1. Då blir det genast jobbigare och vi måste flytta upp spelet med följd att det kan låsa sig fullständigt. Men om vi gör 1-0 blir det genast mycket lättare. Det var mycket därför vi var så allvarliga i omklädningsrumet innan den första träningsmatchen mot Norrby.
Behöver Roberto Jacobsson ryta till något under träningar och framför allt match?
- Nej, egentligen inte. Man behöver ju egentligen inte skrika om alla i laget genomför sin uppgift på plan på rätt sätt.
Hur är det med stämningen i truppen? Jag vet att jag, när Morgan "Mogge" Nilsson skrev på för GAIS, frågade honom vad han kunde bidra med förutom sitt fotbollskunnande och han svarade då att han skulle kunna höja humöret ett par snäpp. Har det blivit så?
- Jo, han sprider en go stämning. "Mogge" är en joker som skämtar om allt och alla H-E-L-A tiden. Elmander är också en sådan spelare. Och jag tycker nog att vi har saknat den här sortens människor i laget. Förra året hade vi Fredrik Lundgren som var en skojare. Men det här är samtidigt människor som också vet när det är allvar och mindre läge för skoj.
Hur är det att ha spelare som "Mogge" och Vennberg i laget?
- Oh, dom är hiskeligt bra! Dom är så duktiga på plan att det blir nästan pinsamt att börja försöka göra jämförelser. De har så oerhört mycket rutin och vet hela tiden precis vad de ska göra i alla lägen.
Om du sammanfattar GAIS säsongen 2003 vad ser du då?
- Jag ser ett bra lag. Så här långt har det sett väldigt bra ut och jag tror det kan bli ett mycket roligt år.