Det betyder också att BP tillsammans med en handfull andra lag i allsvenskan har tagit full pott mot Grönsvart under säsongen 2009 eftersom BP vann hemmamatchen på Grimsta IP med samma siffror.
De första tio minuterna var annars lovande med ett hyggligt spel från GAIS sida. En och annan bland de knappt 3 000 på läktarplats tänkte nog säkert att ”hur många mål blir det i dag?”
Men ju längre den första halvleken pågick desto mer hamnade GAIS i BP:s tempo.
Ett sätt att sammanfatta den första halvleken är att citera PPV-kommentatorns ord: ”I vanliga fall visar vi höjdpunkter i halvlek. Vi har letat, men vi har inte hittat några”.

Grunduppställningen med 4-4-1-1 och med Romario Sipiao och Wanderson do Carmo på topp gick inte alls hem. En märkbart irriterad chefstränare Axén bytte redan i pausen ut Romario mot Pär ”Pärlan” Ericsson som också hade ett av den andra halvlekens bästa lägen.
Andra halvlek blev också något bättre och då i synnerhet när Mervan Celik kom in som yttermittfältare på vänsterkanten.
Han hade ett gyllene tillfälle att kvittera till 1-1 men stötte bollen precis utanför och med få minuter kvar kom han fri men skottet hamnade högt och mitt på det vill säga räddningsvänligt läge för BP:s målvakt.
Mattias Lindström hade också ett gyllene tillfälle att nicka in ett mål men nickade tyvärr utanför.
Då förstår ni också att BP kunde ta ledningen med 1-0 i den 75:e minuten genom Philip Haglund efter ett vackert inlägg på en frispark och där mittbacken Richard Ekunde inte riktigt hann före.
Faktum var att BP var närmare ett såväl andra som tredje mål än GAIS sitt första. Målvakten Dime Jankulovski räddade Grönsvart vid ett flertal, bland annat genom en svettig dubbelparad.

Statistiken var annars rätt talande för den här matchen.
Exakt 50-50 i bollinnehav men där BP hade fler avslut sammanlagt (14-15) och fler avslut på mål (7-9).
Riktigt hur det här laget kunde prestera så pass bländande fotboll som var fallet hemma mot Gefle och Örebro i förra månaden är svårt att förstå.
En förklaring kan vara denna: Lundén, Lundgren och Spong var med. Det är tre naturliga ledare på plan och som med sitt sätt att spela och sitt verbala ”tugg” driver på de övriga. Lundén och Spong var skadade medan Lundgren satt på bänken.
Vad hemmamatchen mot BP visade var att det inte riktigt, åtminstone inte i den här matchen, fanns någon annan som vågade/ville/kunde/orkade kliva fram och ta på sig den eller de rollerna.