Störst, bäst och vackrast ska bli större, bättre och kanske vackrare. Men för att det ska ske måste anfallaren Björn Andersson antagligen genomgå en operation för att råda bot på hans problem med ljumskarna. Tiden för rehabiliteringen gör att Björn kan vara tillgänglig för spel igen under den senare halvan av vårsäsongen det vill säga maj månad.
Mannen som inledde säsongen 2008 med att vara mittback men som avslutade som anfallare träffade under fredagen tre läkare – Leif Swärd, Anders Falk och Christer Swensson (den senare klubbläkare i GAIS) – som tittade närmare på de ljumskar som har krånglat under ett års tid.
– Muskulaturen är bra i ljumskarna liksom styrkan men de besvär jag haft under så pass lång tid har lett till en kronisk inflammation och som inte har gett med sig trots rehabilitering, säger Björn Andersson som under säsongen 2008 hann spela 24 matcher (tolv av dessa i startelvan) och hann göra fyra mål.
I nästa vecka skall det diskuteras om en operation skall göras för att han en gång för alla skall bli av med sina besvär. Ingrepp görs antagligen inom två veckor räknat från i dag fredag.
– Därefter väntar rehab under två-tre månader. De första veckorna blir det återhållsam träning men därefter mer och mer, säger Björn som själv gör den bedömningen att han kan vara tillgänglig för spel någon i maj månad.
– Men det känns ändå bara positivt. Jag längtar efter att kunna ge hundra procent på alla träningar för jag är en person som älskar att träna. Jag vet att jag har goda utvecklingsmöjligheter som fotbollsspelare och kommer att spela fotboll i många år framöver. Därför känner jag ingen tidspress, säger Björn som fyller 27 år den 13 februari.
Björn Andersson spelade tidigare i Qviding som säsongen 2007 tog steget upp i superettan.
Två ”plojträningar” på Gaisgården ledde till ett kontrakt med GAIS och där den gänglige mittbacken (191 centimeter) skulle fortsätta att spela som just mittback.
Redan på försäsongen upplevde Björn en viss stelhet i bålmuskulaturen och som ledde till en sak: att han aldrig riktigt kunde gå för hundra procent i en match.
– Jag kunde på de två-tre efterföljande träningarna kanske bara träna på 60, 70 eller kanske 80 procent av min kapacitet, säger Björn.
Han märkte av smärtan i samband med passningar, skott och löpningar i maximal hastighet på plan och det är ju tre moment som är ganska centrala för en fotbollsspelare.
Han tror personligen inte att mängden träning i GAIS har lett till problemen utan snarare den högre intensiteten (”jag tränar ungefär lika mycket nu som tidigare”) men att bålmuskulaturen inte riktigt har kunnat bära upp hans tunga kropp där han tidigare vägde in på 92 kilo.
– Men nu väger jag 85 kilo vilket kommer att göra mig rörligare och explosivare när jag är återställd från operationen, säger han.
Björn har under sin karriär i först Trollhättans FK och senare FC Trollhättan och Qviding och nu i GAIS varit antingen en mittback med bra offensiva kvaliteter eller en anfallare med goda defensiva kvaliteter.
– Jag trivs väldigt bra i båda positionerna men under sommaren blev det en lustig situation. Jag kunde på en måndag träna som en mittback, på tisdagen som anfallare och på onsdagen som back igen, säger Björn.
I den utvärdering som tränartrion med den dåvarande chefstränaren Magnus Pehrsson gjorde efter säsongen 2008 kom man i samtal med Björn fram till att GAIS under 2009 skulle få större nytta av Björn som anfallare och det är en uppfattning som Magnus efterträdare Alexander Axén också har.
– De ser fortfarande stora utvecklingsmöjligheter för mig i den positionen, säger Björn.
Störst, bäst och vackrast men nu som anfallare. Men vi får alla vänta en liten tid.