Mittfältaren Daniel ”Nicke” Nicklasson har författat en ny krönika. I dag skriver #14 om obscena sexgester men också om respekt för domare.
”Måste börja med att tacka för alla kommentarer på föregående krönika. Fortsätt gärna med det men skriv för f** inget negativt bara!
Just svordomar och fula gester brukar uppkomma på varje fotbollsdrabbning i landet. I allsvenskan försöker man med hårdare regler tona ner det fula språket och spelare kan bli straffade för obscena utspel i efterhand.
Klart att man måste få visa känslor men även där finns det en gräns. Domarna har blivit mycket bättre på att tillåta den första reaktionen hos en spelare, som ofta brukar bestå av en svordom eller en mindre fin gest, samtidigt som klubbarna själva har börjat ta till hårdare tag mot sina egna spelare.
Den händelse som ligger mig närmast är när vi mötte Malmö FF på Ullevi förra året. Dusan Melicharek, målvakten i Malmö FF, gör ett mindre lyckat ingripande i slutminuterna av matchen som gör att vi kvitterar till 2-2.
När han ska lämna planen så går han förbi GAIS-klacken, där han säkert får sig en del pikar. I sin besvikelse reagerar han på följande sätt: högerhanden gör en upprepad rörelse mot klacken och som män brukar använda sig av när det, så att säga, ”trycker på i den nedre regionen”. Domaren uppfattar inte detta men TV-kameran har ”första parkett” på händelsen. I efterhand straffas Dusan av sin egen förening genom avstängning.
Man kan kanske tycka att situationen i sig inte är jätteallvarlig, men en sak har jag lärt mig under min tid som fotbollsspelare: har man valt detta som sitt yrke har man en skyldighet att föregå med gott exempel mot allmänheten. Då tänker jag framförallt på dagens barn och ungdomar. Vi är idoler för dem och gester som vi använder kanske, Henrik 11 år, nyttjar i sin nästa seriematch.
Professionella fotbollsspelare och tränare har existerat relativt länge i allsvenskan. Man får utmärkta förutsättningar för att kunna prestera sitt yttersta. Vi nöter uppspelsvarianter, fasta situationer, dribblingar, skott och passningar. Vi får även en bra peng för det som en gång bara var en hobby. Men inom vilket “företag” har de anställda bättre premisser än självaste “chefen”?
Den jag syftar på är mannen i svart, nämligen domaren. Han ska inte bara utstå ett enormt tryck under en match utan även gå upp klockan sju på morgonen dagen efter och avverka ett åtta timmars arbetspass på exempelvis Försäkringskassan. Ska inte han få ha möjligheten att förbereda sig på samma sätt som vi spelare och ledare gör? Denna fråga var en het potatis under förra året och som förmådde Svenska Fotbollförbundet att agera. I år kommer fem domare att få chansen att döma på heltid. Det var banne mig på tiden!
När man ändå är inne på domare får det mig att tänka på en händelse som jag än i dag kan skratta åt. Dialogen är hämtad från en match som jag själv deltog i för cirka åtta-nio år sedan. En lagkamrat var väldigt missnöjd med ett domslut som han fick emot sig och skrek då följande:
- Domaren, det var fan det värsta jag varit med om!
Varpå domaren kontrar med:
- Du - då har du inte varit med om mycket, grabben!”