Det har aldrig varit lätt att vara Gaisare. Att pendla mellan hopp och förtvivlan känns som ett understatement. Här handlar det verkligen om att få uppleva både himmelska höjder och tragiska helveten.... minst.
1971 skulle GAIS få tampas med IFK Göteborg om seriesegern i div II, och av någon knepig anledning var blåvitt seriefavoriter i pressen. Detta var kanske inte utan anledning, för ett gäng namnkunniga atleter hade dragit sig tillbaka bl.a. Hasse Samuelsson, LG Carlsson, Gösta Almbjerg och Gunder Högström. Nyförvärven var inte över sig namnkunniga.
Trots ett något trevande spel inledningsvis, så ramlade i alla fall segrarna in en efter en. Efter fem raka segrar stod det klart för allmänheten att GAIS 1971 inte var att leka med. I flera av vårens segermatcher var det ett rent propagandaspel med idel delikatesser.
Det var i detta skede som många av GAIS otaliga supportrar började klä sig i klubbens färger. Den kände profilen George Söderberg krängde prylar till publiken innan och under matcherna. Läktarna började allt mer att bli grönsvarta. Som vanligt var det GAIS som gick i spetsen för utvecklingen inom området.
Efter åtta raka segrar var det dags för derby mot blåvitt inför 27 762 åskådare. Blåvitt hade efter en darrig inledning fått upp farten, så segern var inte bombsäker. Janne Olsson var precis återköpt från Tyskland via Janne Olsson-fonden, vilket visade sig vara ett lyckokast. Janne låg bakom en stor del av matchens vändning från 0-1 till seger med 3-1. Vid våruppehållet hade GAIS full pott och en marginal på åtta poäng ner till nästa lag.
Under sommaruppehållet skulle den från våren uppskjutna triangelmatchen mot blåvitt spelas. Lite nonchalant ställde GAIS upp med en femmannakedja. Matchen glömmer nog inte någon som var där, GAIS vann med 8-1 efter att den unge Kenneth Wessberg gjort 4 mål.
Under slutet av sommaren knackade det på GAIS kanslidörr och utanför stod Danske målvakten Benno Larsen som gärna ville provspela för klubben. Intresset visade sig vara ömsesidigt, så kontrakt skrevs på studs.
Hösten var i stort lika bra som våren, storsegrarna staplades på varandra. Segrar med 7-1, 6-2, 5-2 blev vardagsmat. När serien till slut summerades kunde det utöver en överlägsen serieseger, konstateras att ett nytt serierekord var satt, nämligen 72 mål, ett annat rekord var tangerat, 38 poäng. Dessutom höll publiksnittet hög klass med ett snitt om 6 400 åskådare. Så nu när serien var färdigspelad, så började GAIS förbereda sig på ett kval som kunde vara nog så chansartat.
Kval
Första kvalmatchen var mot Sandviken hemma. Årets största fotbollspublik på knappt 30 000 personer fick se GAIS vinna med minsta möjliga marginal. 1-0 blev slutresultatet efter ett mål av Hasse "Guldfot" Johansson. GAIS hade dock tappat sitt vägvinnande spel och lirade definitivt inte bra. Oron började sprida sig så smått i de täta leden.
I andra omgången var det HBK som väntade på bortaplan. Formsvackan blev allt mer påtaglig för den tillresta publiken från Göteborg. Men GAIS lyckades i alla fall få ett oavgjort resultat 1-1 trots att Halmstad pressade mycket hårt under stora delar av matchen.
I sista och avgörande matchen var det på nytt Ryavallen i Borås som gällde. GAIS hade varit där och tvålat till Grimsås i en avgörande kvalmatch 1965. Nu gällde det Saab och Gaisarna visade att formsvackan var över och förbi. Som enda lag på plan körde GAIS över Saab så det stod härliga till. Resultatet skrevs till 3-0 efter mål av Pålle och Kenneth Wessberg(2 st). Ordningen var återställd, GAIS var tillbaka i allsvenskan!
Goa Gaisare 1971
Danske Benno Larsen stegade upp till GAIS kansli sommaren 1971 och erbjöd sig sina tjänster vilka välvilligt accepterades. Benno var en målvakt som sent skall glömmas. Han var en suverän målvakt, en riktig publikfriare med enhandsräddningar som specialité. Benno Larsen var stor, greppsäker och hade enorma utsparkar.
Benno hade nog fortsatt i GAIS under en lång tid framöver om inte en mossigt förbud mot utlänningar i allsvenskan funnits. Därför fick denna idol snöpligt lämna klubben efter endast en halv säsong, en halva som dock minns med glädje av en stor del av GAIS supportrar.
Smeknamn att minnas
Lars "Buff" Börjesson spelade bara 9 seriematcher under säsongerna 1970-71, men några mål blev det aldrig i GAIS. "Buff" som även spelade elithandboll i Göteborg, spelade back i GAIS. "Buff" var en ganska hårdhänt spelare, som inte drog sig för att sätta till så att motståndarna visste vem det var som bestämde d.v.s. han "buffade" och "knödde" ordentligt, därav smeknamnet "Buff"
