Just i dag onsdag befinner sig Daniel ”Nicke” Nicklasson sig i Trelleborg för match mot TFF men för er har han hunnit skriva ännu en krönika. Den här gången handlar det om vad som ska hända när den aktiva karriären som fotbollsspelare har nått fram till sista slutsignalen.
”Börjar väl inte bli lastgammal men åren tenderar att gå ganska snabbt när väl karriären börjar lida mot sina sista andetag.
Plötsligt har man nått fram till den dagen då det tar slut. Fyra, fem år till kommer nog kroppen att orka med innan den behöver en välbehövlig paus från ett evigt “misshandlande“.
Men livet tar ju inte slut i med detta. Det är faktiskt då som det “normala” livet börjar.
Har insett att mitt liv är uppdelat i två kapitel.
Från fem års ålder har allt kretsat kring fotboll där avancemanget från hobbyspelare till proffs har varit lång och krävande men också förbannat rolig. Man lever ett inrutat liv som är planerat in i minsta detalj. Några spontana saker kan man bara lägga åt sidan då fotbollen styr precis allt.
I stort sett varje helg är uppbokad och semestern blir du tvungen att disponera då vintern bankar på dörren. Träna, äta och sova är ledord som varje fotbollsspelare har i sitt närminne och det har etsat sig fast som en tatuering på kroppen. Ibland känner man sig som en Tamagotchi som måste skötas på rätt sätt annars är det “game over”.
Hur det än må vara så är jag lyckligt lottad. Att få spela fotboll på heltid är något som man alltid drömt om och det är inte många som får denna chans. Jag har lärt mig otroligt mycket och fått uppleva saker som man kommer att bära med sig livet ut.
Så när beslutet att lägga skorna på hyllan är taget kommer det nog att kännas väldigt sorgligt. Det som varit ens levebröd och många stunder ett ljuvligt sådant är över. Vad ska man göra nu?
Det är just denna fråga som många fotbollsspelare ställs inför och får som ett hårt slag i ansiktet.
Man är nämligen så uppe i kapitel 1 att man glömmer tänka på hur kapitel 2 ska inledas. Det kanske är så att man försummat skolan i tidig ålder (som i mitt fall) eller bara förträngt vad som komma skall.
När jag då menar att min karriär börjar sjunga på sista versen menas det inte att jag ska sluta i morgon utan att jag någonstans ändå förbereder mig för det “normala” livet. Drömmen om att bli utlandsproffs och tjäna dom stora pengarna ska just vara en dröm, en morot till att vilja prestera sitt yttersta, dock inte en realitet som förblindar dina möjligheter att ta kloka beslut.”