Bengt, Pontus, Nisse och Roland i speakerbåset. Foto: Christer Kanold
Det finns GAIS-spelare och det finns GAIS-publik.
Och så finns det dom som har full koll och kontroll.
Dom sitter i ett litet kyffe på ungefär åtta kvadrat, men med fantastiskt bra utsikt över planen.
Gais.se har varit på besök i sekretariatet/speakerbåset.
Den här dagen är det match mot Sundsvall. Det är den 17 maj, men det ösregnar och blåser halv storm. Matchutvecklingen värmer inte precis heller, men i båset är det ändå ganska god stämning. De här grabbarna har varit med förr.
Roland Jernström, 47, är speakern – han som kan ropa ut ”Wanderson doooooo Caaaaarmooo” på ett alldeles speciellt sätt. Gaisare har han varit i hela sitt liv och GAIS-speaker de senaste femton åren.
- Min premiär var en division 2-match mot Qviding, minns han.
- Jag kommer egentligen från handbollen, är själv gammal handbollsspelare och blev sen speaker på flera stora handbollsevenemang här i stan. Det var då jag fick frågan av GAIS om att bli deras egen speaker. Det var – och är- riktigt kul!
Med sig i båset har han sonen Pontus, 17, som idag har hand om att mäta bollinnehav i första halvlek. Dessutom är han ansvarig för vilken musik som går ut i högtalarna. Eller?
- Men hallå, den där låten kan du väl inte spela – det är ju ingen GAIS-musik, ropar pappa Roland och Pontus tonar snabbt ner ”Eye of a tiger” och sätter på något rockigare.
Pontus har i princip sett alla sitt livs hemmamatcher från den här positionen.
- Ja, jag har hängt här i speakerbåset sedan jag var fem.
Uppenbarligen en bra praktik för nu har han fått förtroendet att vara matchsekreterare både när herrlandslaget möter Island på Ullevi 30 maj och lite senare i sommar när damlandslaget möter Japan på Gamla.
De två övriga, också helt ideella, krafterna i sekretariatet på GAIS-matcherna är Bengt Gellingskog och Sören Pettersson. Men idag har Sören placerats i guldsoffan, vilket orsakar en hel del råa, men hjärtliga, kommentarer bland de andra. Och när Roland ska presentera männen i soffan blir det:
- Sören spelade tre seku… säsonger i GAIS i början av 90-talet...
Uppenbarligen trivs Sören också bättre i båset än i guldsoffan. Eller så är det kylan som får honom att förenas med sina kamrater därinne efter första halvlek. Samtidigt tar Bengt Gellingskog över sekretararsysslan efter Pontus. Förutom bollinnehav gäller det att hålla reda på frisparkar, varningar, offsider, skott på mål och assister.
- Man klarar inte att vara så koncentrerad en hel match, så vi behöver ha avbytare, berättar Bengt som sysslat med det här i 20 år. Dessutom har han suttit i både supporterklubbens och GAIS styrelse. Han har jobbat med programblad och han var med och gjorde GAIS 100-årsbok.
Han minns sina första matcher som sekreterare – i division två för tjugo år sedan:
-Då skrev vi all matchstatistik på papperslappar som sedan faxades till förbundet och självklart blev det fel ibland, säger han.
Idag sker allt på datorn. Den vägen håller de också koll på vad som händer i övriga matcher i Allsvenskan och Superettan. När vi får veta att Mjällby gjort mål på blåvitt nere på Listerlandet är det inte rätt läge att lägga ut det på storbildsskärmen direkt – det är alldeles för mycket dramatik i vår egen match. Efter dryga fem minuter är det dags; ”lägg ut det nu, våra supportrar behöver muntras upp…”.
” Spindeln i nätet” är Nisse Forslund. Han är ansvarig för tv, ljud och storbildsskärm. Det är han som bestämmer när odds- och publiksiffror ska ut, när speakern ska gå in med information och när det är dags för musik och halvtidsintervjuer. Han är anställd av Gamla Ullevi och sköter även övriga lags matcher på arenan.
- Så jag är bara gaisare ibland, skrattar han och tycker det är underbart att jobba med alla lagen eftersom de är så olika.
- Men gaisarna är absolut de mest engagerade här inne, menar han.
Det engagemanget kan jag definitivt skriva under på. Det är precis lika mycket ”skjut!”, ”men passa då!”, ”men domarn, hallå!” och ”fan, också…” här som på resten av arenan.
Vi kanske ska vara glada att varken det eller Gellingskogs ideliga göteborgsvitsar går ut i högtalarna…
Text: Carin Linnér