På presskonferensen efter matchen pratade GAIS chefstränare Alexander Axén om att ”det är små marginaler i fotboll”. Om Eyjólfur Hédinssons skott gått ribba in och Kenny Paveys straff ribba ut hade GAIS vunnit med 1-0. Och ”ingen” hade ifrågasatt det resultatet. Men nu blev det inte så.

Nu handlade mycket av snacket efteråt om hur just de ”större” lagen har en del fördelar, framför allt på hemmaplan.
Axén menade att det bara är så, det är inget man kan tjafsa om och att det egentligen är upp till GAIS att bli så pass mycket bättre att laget vinner 50/50-bollar på plan men också får domaren med sig i bedömningarna.
Om straffen var rätt eller inte kan diskuteras men det som Axén och tränarteamet pratade om efter matchen var spelmomentet tidigare då en spelare i GAIS inte fick frispark – trots sträckt ben – och då hade ju, som en konsekvens av det, straffen aldrig kommit.
- Du kan inte släppa den situationen för att sedan blåsa straff. Det går bara inte, menade Axén.

På ett muggigt, varmt och kvalmigt Råsunda inledde GAIS riktigt piggt. Under den första kvarten registrerades tre avslut från GAIS från Mervan Celik (två) och Eyjólfur Hédinsson (ett) det vill säga de två som gjorde GAIS två första respektive spelade fram till GAIS två första mål hemma mot Mjällby (seger 3-2).
Signifikativt nog var det ”Eyos” avslut på mål som kom via ett skott utanför straffområdet.
AIK hade fem avslut varav tre på mål och man kan väl lugnt påstå att det inte var AIK som GAIS mötte – det var den unge Mohamad Bangura som värvades under sommaren från division 1 södra-laget IFK Värnamo.
Han var hyperfarlig så fort han fick bollen men följande Moment 22-uppstod: om han lyckades spela in bollen fanns påfallande ofta ingen på plats och var Bangura på plats i boxen fanns det ingen som kunde spela in till honom.
Med grönsvarta ögon kändes det som att det handlade om att ”bara” ha koll på honom. Allt det andra skulle lösa sig.

Lagen fördubblade antalet avslut i den andra – AIK uppnådde totalt 13 och GAIS sex – men ingen av dem i mål förrän Kenny Paveys straff.
I GAIS fortsatte Mervan och ”Eyo” att svara för avsluten och den senare kunde så när ha satt sitt mäktiga 25-meterskott i mål men bollen träffade Ivan Turinas ribba och ut. I övrigt kom unge Jonas Lindberg till ett avslut.
I AIK fortsatte Bangura med sina avslut och AIK kom i den andra halvleken oftare till avslut inne i boxen – de tre från första 45 hade ökat med fem till åtta – men det var straffen som ledde till målet.
Att GAIS skulle haft en frispark i momenten tidigare – assisterande tränaren Kjell Pettersson brukar inte höra till de stora ordens man men han pratade om ”ett solklart gult kort” – men om straffen var rätt eller inte…tja, det beror helt på hur du väljer att se på situationen.
Och eftersom fotboll handlar om bedömningar – det som inte var en frispark kan i nästa situation vara en straff och vice versa – så bedömdes situationen denna gång vara en straff.

Man kan också se det så här: den enda skillnaden mellan AIK och GAIS denna eftermiddag var en straff samt Bangura.
Den stora skillnaden denna eftermiddag var att AIK spelade på hemmaplan.
Ibland fäller det, bokstavligt talat, avgörandet.