Förutsättningarna för årets största västsvenska derby var, med undantag för den uppmärksammade publikbojkotten, enastående. Vädret var sådär perfekt som man önskar att det alltid kunde vara, sol och ljumma vindar. Då GAIS tidigare lyckats väl mot motstånd från hemstaden var förhoppningen att den trenden skulle hålla i sig med en tredje seger på tre derbymatcher som resultat. Tyvärr blev det dock omvända roller sett från den första september förra året.
GAIS börjar matchen med hög press och bra aggressivitet. Redan i andra minuten hittar Richard Spong Mattias Lindström med en fin djupledsboll på högerkanten. Mattias kommer fint runt sin back och slår ett väl avvägt inlägg mot straffpunkten där Pär ”Pärlan” Ericsson möter med huvudet. Tyvärr blir nicken lite för rakt på mål så en rätt placerad Christensen i bortamålet har inga nämnvärda problem med att fånga bollen. Två minuter senare tilldöms hemmalaget en frispark trettio meter från mål. Kenneth Gustafsson stegar fram och slår den hårt inåtskruvad med sin vänsterfot och det är nära att någon gaisare är där och touchar bollen som dock hamnar i famnen på blåvitts danske burväktare.
Hemmalaget fortsätter med ett aggressivt spel vilket sätter press på IFK som initialt inte alls får till sitt djupledsspel utan spelar antingen bakåt, i sidled eller på måfå i djupled. Framför allt Spong vinner mycket bollar och luftdueller. Och på högerkanten tar sig Lindström förbi sin försvarare gång på gång. Detta är precis vad som händer i den trettonde spelminuten då Jonas Lundén erövrar bollen på sin högerkant och via Wanderson do Carmo tar sig Lindström ånyo förbi Hjalmar Jonsson för ytterligare ett fint inspel, denna gång snett inåt bakåt. Som vanligt hinner Pärlan före sin bevakare men allsvenskans bästa målvakt 2008 stod återigen rätt placerad och parerade hans ditintills andra avslut på mål. Wanderson får tag i returen men kommer inte till något bra läge utan halvträffar bollen med inspark som följd.
Efter cirka 20 minuter sjunker tempot något och den blåvita alliansbrodern jämnar ut spelet. Bland annat skiftar deras yttrar Selakovic och Söder kant med varandra för att få igång den förstnämnde, som till skillnad mot tidigare under våren varit tämligen anonym. Blåvitts första egentliga chans värd namnet kom först i minut 32 då, den i Brålanda födde innermittfältaren, Sebastian Eriksson tjusigt dribblade sig förbi två hemmaspelare men skottet styrdes av en gaisare till hörna. Nyss nämnde Selakovic slår hörnan inåtskruvad som Dime Jankulovski med nöd och näppe får ut till en ny hörna, fast från andra hållet. Även denna hörna slås hårt inåtskruvad, denna gång av vänsterback Jonsson, och samme Johansson är denna gång än närmre att ge sitt lag ledningen men nicken far någon decimeter över ribban.
Första halvlek är av klassisk derbykaraktär med mer kamp än skönspel, även om båda lagen försöker att spela sitt egna spel. IFK har mer boll men det är GAIS som skapar de farligaste och flesta målchanserna. Dessa fakta ingav vissa förhoppningar om att GAIS skulle kunna ta ledningen under den andra halvleken. När den andra halvleken väl blåstes igång tog det dock bara fem minuter innan det som kom att bli matchavgörande hände. En vunnen andraboll når den till Holland snart flyktade Wernbloom som förlänger bollen i djupled. Där kommer allsvenskans skytteligaledare Tobias Hysén farande i full fart. Och med den hysteriska form som han är i skjuter han helt utan pardon in den på halvvolley i Dimes bortre hörn. Ett mål väldigt signifikativt för hur dagens IFK spelar sin effektiva fotboll.
Fotbollsklyschan att ett lag är som mest sårbart precis efter att det har gjort mål visade sig i denna match, den motbevisande statistiken till trots, stämma. Efter en världsklassklack av Wanderson får Pärlan ett friläge i höger innerposition men avslutet blir något för taffligt och Christensen kan enkelt parera.
GAIS har initialt mer boll under den andra halvleken men kommer inte fram i lika många eller bra chanser som i den första halvan av matchen. Blåvitt skär av ytorna bättre och täpper bättre till sin vänsterkant där Lindström briljerade i början av matchen. Med undantag för ett par långskott från Lindström och inbytte Reuben Ayarna så skapas inte speciellt många heta chanser. Det är först när hemmalaget byter in den årsdebuterande 191 cm långe Björn Andersson och övergår mer till 4-4-2 som det hettar till framför IFK:s mål. Fler bollar lyfts in mot straffområdet där Björn, sin vana trogen, vinner mycket i luften. Hade fru Fortuna haft GAIS som favoritlag hade flera av dessa andrabollar som studsade fram och tillbaka i och runt straffområdet nått någon fristående gaisare som hade kvitterat bortaledningen. Nu ville det sig dock inte bättre än att IFK kunde hålla undan och ta tre poäng med en förstaplacering i serien som belöning.
Daniel Björnalm